söndag 19 juli 2009

En hoppingivande konspirationsteori

Finns det sådana?

Här kommer i alla fall en. Jag vill dock redan med en gång säga att jag inte tror på den.

Om jag tillhörde dessa avundsvärda människor som kunde förvandla önskningar till trosföreställningar skulle jag ha trott på den. Men det kan jag nu inte. Tyvärr.

Bakgrunden är min barnatro på flygande tefat. Hur skulle jag bete mig om jag ville behålla den, och kunna bortförklara alla i hög grad vägande invändningar?

Det skulle bli ungefär så här.

Jag börjar med att välja ut ett antal berättelser av människor som påstår sig ha mött utomjordingar. Inte de psykologiskt mest rimliga (i så fall finns ju risken att någon av de där berättelserna om att släpas in i ett UFO och utsättas för äckliga experiment skulle finnas med, och det vill jag ju inte) utan de mest sympatiska.

Jag väjer då George Adamski, Truman Bethurum, Daniel Fry, och Gösta Carlsson. För att nu inte bli utsatt för obefogade misstankar vill jag snabbt tillägga att jag väljer Gösta Carlsson trots och inte på grund av hans obehagliga och befängda rasistiska ”teori” om att den ”vita rasen” är genetiskt släkt med rymdmänniskorna men att de andra ”raserna” inte är det. Men eftersom han aldrig tillskriver sina rymdvänner denna uppfattning, utan det uppenbart är resultatet av hans egen hemmafilosofi, kan jag i detta sammanhang bortse från det.

Jag skulle nog kunna ta med Elizabeth Klarer i listan också, men det är så länge sedan jag läste hennes bok så jag väntar med det.

Vad gäller dessa fyra herrar som jag har med finns det ett omvänt förhållande mellan när de säger sig ha mött varelserna och när de berättade om dem. Ordningen när de berättade om mötena är, om jag minns rätt, Adamski 1952, Bethurum 1953, Fry 1954 och Carlsson 1971. Men när de gäller när de skulle ha träffat sina rymdvänner första gången är det tvärtom - Carlsson 1946, Fry 1949, Bethurum juli 1952 och Adamski november 1952.

Det gemensamma för alla fyra är att de träffade väldigt sympatiska varelser. En annan sak som är gemensamt för alla fyra är att varelserna såg ut som människor.

Ytterligare en annan sak de har gemensamt är att rymdvännerna var emot atomvapen och ville varna oss för dem.

Men det finns en intressant sak till. Adamski, Bethurum och Carlsson (trots att den sistnämnde själv var kapitalist) säger att deras rymdvänner sade sig komma från jämlika samhällen som saknade klasser.

Jämlikheten omfattade dessutom i dessa tre fall också relationen mellan män och kvinnor. Det är tydligast hos Bethurum, men gäller faktiskt alla tre.

Sympatiskt, eller hur?

Fry hävdar aldrig motsatsen, men han verkar vara mer tekniskt och mindre socialt lagd än de andra, så hans berättelse koncentrerar sig mer på tekniken och på någon sorts ”förnufts”-filosofi.

För övrigt är det en vanlig föreställning att alla dessa kontakter mötte rymdmänniskor med ”nordiskt” utseende. Det stämmer inte för Bethurum, som noga påpekar att de hade ett ”latinskt” utseende, med mörkt hår.

Nåväl, vad tror ni händer om det börjar surra omkring utomjordiska tefat från i det närmaste kommunistiska civilsationer, med perfekt jämlika samhälssystem, omkring vår jord och börjar lägga sig i stormakternas kärnvapenprov? Hur tror ni de härskande klasserna reagerar? Trodde just det.

Och mycket riktigt började smutskastningen redan med en gång. Adamski påstås ha bevakats av FBI för påstått kommunistiska sympatier, och en veritabel kampanj för att visa att dessa herrar var mytomaner startade med en gång. Den lyckades snart, och alla anständiga ufologer tog snart avstånd från dessa contactees.

Men det hjälper ju inte. För om tefaten verkligen skulle visa sig för fler skulle det ju stå klart att dessa contactees inte var mytomaner alls.

Då började filmer och böcker komma ut om att tefatens besättningar egentligen var onda, monstruösa och skulle äta upp oss alla. Filmer som ”Independence Day”, ”Invasion of the body snatchers”, ”Världarnas krig” ”Signs” och TV-serier som V.

Men det räckte ju inte, det heller. Film är ju bara film, det vet ju de flesta om. Eller hur?

Så dessutom satte CIA i anknytning till MK Ultra och andra projekt igång med att att kidnappa folk, utsätta dem för de mest fruktansvärda experiment, och fick dem att tro att rymdmänniskor hade gjort det. Vi fick ”abductees”, och snart kunde man inte tänka på UFO:s utan att tänka på vassa nålar som stacks in i näsor och genitalier.

På så sätt kunde de härskande, framförallt i USA, kunna hoppas på att när tefaten verkligen landade på allvar kunna skrämma slag på alla så att ingen ville samarbeta med ”monstren”. Alla vet väl vad som händer med quislingar, eller hur?

Men det kommer inte att hjälpa. När Aura Rhanes och Orthon m.fl. en dag stiger ner för att rädda oss från växthuseffekten eller kanske för att hindra CERN-acceleratorn att förvandla jorden till ett svart hål kommer alla att inse att de är sympatiska. De härskande klasserna kommer att falla och jorden kommer att bli som Clarion.

Tror jag på detta? (Jag tänker mig nu en läsare från Vetenskap och Folkbildnings forum som ser chansen att slutligen avslöja den där Kire/Kira).

Nej, men jag skulle vilja. Men som sagt, jag har aldrig lyckats förvandla önskningar till åsikter. Om jag hade den förmågan skulle jag genast skapa ett nytt ifologiskt sällskap (med en lätt Posadas-anstrykning) som skulle driva tesen.

Men det går kanske att skriva en roman om scenariot. Det skulle vara kul.

Inga kommentarer: