onsdag 28 oktober 2009

Vem är den mäktigaste guden…

… i fornnordisk religion?

De flesta skulle nog svara Oden, några möjligen Tor. Någon med kännedom om jämförande indoeuropeisk mytologi skulle kanske svara Tyr.

Men för den som har funderat på vad som egentligen står i såväl Snorres Edda som i Valans spådom (eller Völvans spådom) i den poetiska Eddan är svaret ganska självklart.

Det är naturligtvis nornorna, framförallt Urd. De bestämmer ju över liv och död, över tillvaron och alla människors öden.

Så även i den till ytan så patriarkala världsbilden i de fornnordiska gudasagorna är det inte machogudarna som är mäktigast. Bakom dem skymtar de gåtfulla ödesgudinnorna som spinner ödets väv.

De var inte föremål för någon kult. Man kan undra sig varför. Man kanske inte trodde att ödets gudinnor lät sig bevekas...

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/e/e2/Faroe_stamp_428_The_Prophet.jpg
Färöiskt frimärke föreställande Völvan.

4 kommentarer:

Naud sa...

Jag tror att nornorna är mycket tidiga, att de fanns långt innan patriarkatet ens var påtänkt. Att Urd var ursprunget, och att hon var, precis som Ananke i den preolympiska grekiska panteonen, förbunden med nödvändigheten. Och nödvändigheten ruckas inte av böner och blot...

Kira/Erik sa...

Hej Naud, tror också att de var tidiga och förpatriarkala/ för-indoeuropeiska.

MVH Kira/Erik

kirsten sa...

Jaa, jag tror också de var för-patriarkala. Det verkar som det först är de patriarkala samhällen som börjar dyrka gudar, börja försöka beveka dem att uppfylla önskan, tillerkänner dem makt att gripa in - precis som man försöker beveka en grym härskare att skona ens liv etc.
Innan dess kanske det var mer som Louise Bäckman säger om de samiska gudomliga krafterna - att njaa, de var inte gudinnor eller någon man kunde förmå att göra saker, utan de var mer moderskrafter, urmödrarnas samlade bilder i vars bild man kunde hämta kraft att axla olika faser i livet - som att själv bli mamma, partner, åldring etc.
Jag lutar åt att tro att Urd, Verdandi o Skuld var just sådana krafter man kunde hämta inspiration till sina egna liv ifrån. Därför var de inte föremål för dyrkan o kult - för de var oss och vi dem ...identifikationsbilder av kraft, men inte makt.

Kira/Erik sa...

Hej Kirsten, tack för dina synpunkter.

Själv har jag ingen bestämd ståndpunkt. Jag vet inte hur människor i förpatriarkala kulturer som exempelvis trattbägarkulturen eller det neolitiska Malta uppfattade det gudomliga.

Att relationerna mellan kvinnligt och manligt och mellan människan och det gudomliga var helt annorlunda, och på många sätt bättre, än vad som kom senare, är jag helt förvissad om.

Men därutöver vågar jag inte säga något bestämt.

MVH Kira/Erik