fredag 17 september 2010

Återigen om individualiserad föräldraförsäkring

Jag är inte mot en sådan av anti-feministiska skäl.

Jag är emot den av följande orsaker.

Dels för att den - så länge den inte täcker hela inkomstförlusten - slår mot låginkomsttagare, eftersom de tvingas låta den förälder som har den högsta inkomsten stanna hemma. Men detta skulle ju kunna lösas med att kräva att försäkringen blir heltäckande.

Men det finns andra skäl.

För det första att om båda föräldrarna mot sin vilja tvingas dela exakt lika kommer små barn att ibland under hela dagar riskera att bli utlämnade till en förälder som absolut inte VILL ta ansvaret. Barn behöver känna att de som tar hand om dem gör det med glädje - eller i alla fall inte ser dem som en outhärdlig börda...

För det andra för att det kommer att kunna stärka olämpliga fäder, och även fäder som begår övergrepp, i vårdnadstvister. Idag får en del mödrar vårdnaden i sådana fall trots att domstolarna inte bryr sig om deras - och barnens - anklagelser om övergrepp. Anledningen är att de ändå kan hävda att barnen har större anknytning till dem sedan tidig ålder. Med en obligatorisk 50/50-uppdelning skulle fädernas ställning ofta stärkas i sådana fall.

Det har en del anti-feminister och övergreppsförnekare insett, och följaktligen stött en individualiserad föräldraförsäkring. Av precis samma orsaker är jag emot den.

Inga kommentarer: