söndag 3 oktober 2010

Drömtid och australisk historierevisionism

Ibland blir man förvånad. Jag har den senare tiden läst en hel del om Australiens förhistoria, dvs. historien innan det vita folkmordet.

En av de mest sympatiska böckerna jag läst är nog "Archaeology of the Dreamtime" av Josephine Flood (Sidney - London 1982). Att den kom ut 1982 är ju en nackdel, eftersom en hel del har hänt i forskningen sedan dess. Men boken är mycket pedagogisk, ett försök att introducera arkeologiska kunskaper för en större allmänhet. Och den präglas, så vitt jag kan se, av respekt för urinvånarna och deras kultur

Andra böcker om ämnet är mer specialiserade, och skrivna med ett mer "internt" arkeologiskt och/eller etnografiskt språk.

Visserligen saknar jag en mer "marxistiskt" orienterad analys av den ganska så egalitära karaktären av det förkoloniala samhällssystemet. Flood har uppenbarligen blinda fläckar, men i stort sett verkar ändå boken sympatisk och respektfull.

Döm då om min förvåning när jag stöter på denna recension med en förödande kritik av en annan, senare bok av just Josephine Flood - "The original Australians" från 2006. Här behandlar hon uppenbarligen inte framförallt förhistorien, utan mer perioden efter koloniseringen.

Det visar sig att hon där ofta tydligen ligger i linje med en i Australien alltför vanlig typ av "historierevisionism". Nämligen att på olika sätt försöka tona ner de vita kolonialisternas övergrepp och, ja, i realiteten folkmord, mot urbefolkningen.

Det känns sorgligt.

Jag har intrycket att denna typ av historierevisionism är ännu vanligare i Australiens akademiska kretsar än den är i, låt oss säga, USA och Kanada, åtminstone sedan sent 1960-tal. Det är förstås lätt att också där hitta liknande formuleringar om Nordamerikas indianer - i varje fall från 50-talet och bakåt. Men idag verkar dessbättre en form av "politisk korrekthet" (läs anständighet och respekt) i synen på de amerikanska urinvånarna i många avseenden ha slagit igenom i den nordamerikanska akademiska världen. Men ofta inte i Australien.

Jag går tillbaka till boken från 1982, för att se om jag kan hitta mer eller mindre rasistiska tankegångar där. Men jag kan faktiskt inte upptäcka några. Hon verkar till exempel inse att koloniseringen av Tasmanien verkligen var en hänsynslös massutrotning.

Men det är klart - det är kanske lättare för en vit australier som Josephine Flood att vara respektfull mot Australiens urinvånare när hon skriver en bok som handlar om förhistorien - än när hon skriver om det senaste århundradet!

1 kommentar:

Gunnar Wall sa...

Tack för intressant inlägg! Att samvete och insikt i viss mån hunnit ifatt nordamerikanska historiker vet man ju, men att så inte tycks vara fallet i Australien är anmärkningsvärt.

En paradox

Tillvaron är just nu full av paradoxer. Nu har exempelvis en lag som är klart antifeministisk, röstats igenom, och de enda som röstar emot d...