fredag 12 november 2010

Madame Blavatsky och Annie Besant

För några veckor sedan var jag förkyld, Det var jag kanske en vecka, och som mest hade jag 39 graders feber. Nu är febern borta sedan fem dagar, men en irriterande hosta återstår.

Den värsta febernatten hände något konstigt. Mitt i feberyran fick jag plötsligt en impuls att jag helt enkelt MÅSTE läsa något om eller av madame Blavatsky, teosofins grundare. Det bara kom.

Teosofin var kanske den främsta tidiga inspirationskällan till vad som idag kallas "New Age". Den byggde upp en säregen syntes av hinduism, buddhism och ockultism, som sedan överlevt och spritt sig i en massa miljöer.

Jag har alltid svårt att vara stilla inne l lägenheten, även när en eventuell läkare skulle ha ordinerat det. Så dagen efter åkte jag till Stockholm, gick till New Age-bokhandeln Vattumannen, och köpte Marion Meades Blavatskybiografi "Madame Blavatsky: the woman behind the myth". Den var spännande, men ändå något av en besvikelse. Det visade sig att Marion Meade inte var speciellt intresserad av teosofi eller för den delen religion överhuvudtaget. Hennes specialitet var biografier över kända personer, och hon hade bland annat skrivit böcker om Woody Allen och Buster Keaton. Och vad gäller hennes religonskunskaper verkar hon tro att en Buddha och en Boddhisatva är samma sak...

Inledningsvis skriver hon förresten att Blavatsky hade ett storslaget projekt - att ersätta kristendom och materialism med sin egen lära, och att projektet misslyckades. Det är endast delvis sant. Som Olav Hammer visat i sin bok om New Age från 1997 har många New Age-föreställningar i Sverige (och det gäller troligen även en hel del andra länder i Västvärlden!) idag ett större stöd än tron på många av de kristna dogmerna. Och oerhört många av New Age-idéerna fanns redan i teosofin.

När jag tillfrisknat från förkylningen fortsatte jag att leta reda på litteratur med anknytning till Blavatsky och teosofin. Det finns hur mycket som helst.

Varför detta intresse? Saken är den att när det gäller Blavatsky och teosofin har jag en inre motsägelse. Intellektuellt fick jag närmast en chock när jag läste (eller försökte läsa) hennes "Den hemliga läran" 1999. Min intellektuella reaktion var att jag knappast läst något så uppenbart nonsens någon gång tidigare i hela mitt liv. Och det vill inte säga lite.

Men däremot har jag aldrig känslomässigt tyckt illa om Blavatsky eller huvudströmningen inom teosofin i sig. Som "ockultister" betraktat verkar de ha varit beskedliga, sympatiska, och stillsamma. Jämför gärna med en definitivt obehaglig figur som Aleister Crowley!

Men det finns ett mycket bestämt undantag, förstås. Jag syftar på när de under några årtionden fram till 1929 spred en bisarr kult runt indiern Krishnamurti. Som de "adopterade" redan som barn och sedan placerade hos (den ganska så uppenbara pedofilen) Charles Webster Leadbeater, som själv hade "uppfunnit" kulten av Krishnamurti. De hävdade att Krishnamurti var en ny världsfrälsare, ända till dess att han själv 1929 bröt med teosofin, förnekade att han skulle vara någon frälsare och för övrigt mer privat senare förklarade att han såg Leadbeater som en utpräglat ond människa. Om detta kan man läsa i Olav Hammers bok "Profeter mot strömmen".

En av de ansvariga för att denna kampanj fick pågå var Blavatskys de facto efterträdare inom huvudgrenen inom teosofin, Annie Besant. Nu tror jag inte att Besant var ond. Däremot var hon direkt naiv i sin inställning till Leadbeater och hans projekt. Hon kände till anklagelserna mot Leadbeater, men valde att blunda med båda ögonen.

Men just Annie Besant fascinerar mig. Hon är en av de bästa skribenterna i den tidiga teosofiska rörelsen. Hon låter aldrig så underlig som Blavatsky till och från själv kan låta, och hon ger intrycket att ha varit en utmärkt och pedagogisk föreläsare.

Innan hon blev teosof var hon fritänkare, ateist och "fabiansk socialist" (vilket i praktiken var det samma som vänsterliberal!) . Men 1889 omvändes hon till teosofin, efter ett ha träffat Blavatsky själv. Det var närmast en ömsesidig förälskelse, och så kom det sig att när Blavatsky dog två år senare hade hon fått en de facto efterträdare som främsta ledare inom rörelsen.

De senaste dagarna har jag läst flera av Besants böcker, och hon har skrivit ganska många, De ger för det mesta ett riktigt sympatiskt intryck. Eller mer exakt: när jag läser dem inser jag att jag VILL tro på dem! Men tyvärr inte riktigt kan...

Den tidiga teosofin utvecklades i motsättning mot å ena sidan kristendomen, å andra sidan materialismen. Den kom just då naturvetenskapen såg som mest mekanisk ut - före Einstein och Max Planck. I det kausala materiella fängelse som verkade omge oss, enligt fysiken, tände teosoferna en smula hopp, åtminstone hos en grupp av intellektuella från medelklassen.

Och Besant utrycker detta så sympatiskt, så pedagogiskt, jag höll på att säga kärleksfullt. Mycket skulle jag spontant kunna tro på i sig - den nämast animistisk-panteistiska synen på världen, tron på naturandar, tron på att ondskan hela tiden till slut får sitt straff - inte ett utifrån kommande utan genom logiken hos de onda handlingarna i sig!

Å andra sidan - när man plötsligt stöter på den benhårda övertygelsen om existensen av "det vita brödraskapet" - denna påstådda samling av esoteriska mästare som enligt teosoferna vägledde madame Blavatsky - blir man ju lite bekymrad. Att på så sätt Blavatskys obestridliga geni förminskas och hon endast blir en kanal för visa män från Tibet (som verkar kunna ta sig överallt och skicka brev till både Blavatsky och hennes anhängare, från alla möjliga delar av jorden) - verkar inte bekymra teosoferna.

Inte heller verkar någon ställa sig frågan varför alla dessa "mästare" (så vitt jag kan se utan ett enda undantag, men rätta mig gärna!) var män. Manliga mästare som verkar genom kvinnliga medier - ja, Blavatsky fick ju i detta avseende efterföljare i bland annat Alice Bailey!

I grunden är jag absolut inte materialist, och jag kommer aldrig att bli "kristen". Jag tycker nog att teosofin spelade en positiv roll under 1800- och tidigt 1900-tal genom att argumentera för ett alternativ till dessa två konkurrerande ideologier.

Och Annie Besant gjorde det så bra. Tråkigt bara att hon i flykt från den kristna dogmatiken till sist hamnade i ett eget system som var så okritiskt i sin längan efter verklig kontakt med "mästarna" att hon i slutändan föll platt för pedofilen Leadbeaters Krishnamurtiprojekt.

Annie Besant dog bara en kort tid efter att Krishnamurti själv tog avstånd från den av Leadbeater skapade, och av Besant godkända, Krishnamurtikulten. Så vitt jag fattar blev hon ganska så knäckt av detta. Som sagt, jag tror att hon menade mycket väl. Det hela är väldigt tragiskt.

Men läs gärna hennes böcker, de är faktiskt för det mesta en fascinerande läsning. Tycker jag i alla fall.

Bilden: Annie Besant på 1880-talet.

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/8/89/Annie_Besant.png

9 kommentarer:

Lotta sa...

Det här är ett exempel på varför jag alltid tycker om det du skriver. Du lär mig alltid något nytt. Väcker min nyfikenhet.

Kram!

/Lotta

Erik Rodenborg sa...

Tack!!!! Jag blir både glad och generad... /Tål inte beröm :-) /
Varma hälsningar Erik

Gunnar Wall sa...

Tack Erik, säger jag också. Alltid kul att ta del av ditt vetande. Kan bara tillägga en liten detalj, att Blavatsky som nog mest pratade strunt i sina försök att andligen leda världen tydligen var en läsbar skönlitterär författare vid sidan om. Förlaget Bakhåll som bara brukar ge ut bra saker har publicerat en samling av hennes noveller under titeln "Jag ger mig av - men inte ensam". På sin hemsida www.bakhall.com har de en presentation av boken som också innehåller en del rätt roliga biografiska detaljer om författaren.

Blavatskys babian sa...

Det är jag som är Mästaren, Kire. Så är det. ;-)

Seriöst, jag har aldrig läst Besant, men var inte hon även anhängare av Indiens självständighet från Storbrinnien? Hon skrev någon bok om detta. Jag har sett den på Amazon, minns inte titeln.

Besant omnämns ibland (i förbigående) i böcker om hinduismens historia, inklusive indiska böcker, kanske just för hennes stöd till Indiens självständighet.

Det fanns förresten något som hette "samfrimurare" också, eller Förbundet för Mänskliga Rättigheter (L´Droite Humaine). De blev uteslutna ur Kommunistiska Internationalen samtidigt med de vanliga frimurarna. En del "samfrimurare" fanns i USA. De var inte erkända av de “riktiga” frimurarna, och en av många orsaker torde ha varit att de valde in kvinnor som medlemmar. Men vilka var dessa ”co-masons” egentligen? Jag har tittat på lite material från dem (också beställt från Amazon) och det visar sig att deras tidskrift från 1920-talet utförligt refererar tal av en viss ”Broder Besant”. Kan det vara…?

Ja, det är faktiskt Annie Besant. Även hon var samfrimurare och titulerades lustigt nog ”broder” snarare än ”syster”. Tidskriften nämner även Krishnamurti, intressant nog utan att direkt ta avstånd ifrån honom. Detta var efter brytningen mellan Krishnamurti och Besant. På Amazon har jag även hittat en skrift av Leadbeter som handlar om samfrimurare!

Tidskriften heter ”American Co-Mason” och gamla årgångar från 1920-talet finns underligt nog i nytryck…

Jag antar alltså att co-masons egentligen var teosofer, eller att många av dem var det. Åtminstone i USA. De som blev uteslutna ur Komintern var fransmän. Vad de stod vet jag inte. Det vore ju onekligen lustigt om det funnits teosofer inom det franska kommunistpartiet…

Konspirationsteorier, någon?

Blavatskys babian sa...

Apropå Blavatsky, har du läst ”The Masters Revealed”? En intressant bok…

Apropå Blavatsky igen, så hävdade onda tungor att tanten hade en babian som husdjur. Sanningen är att hon under en period hade en schimpans som husdjur. Det är oklart varför Blavatskys motståndare betraktade babianer som mer misskrediterande än schimpanser, men världen är galen…

Erik Rodenborg sa...

Gunnar Wall
Ja, jag ska försöka läsa hennes romaner, det ska bli intressant!

Erik Rodenborg sa...

Blavatskys babian

Ja, Besant var aktiv för Indiens självständighet, så mycket att hon valdes till president för Indiska nationalkongressen 1917.

"Samfrimurare" vet jag mycket lite om, mer än att de tillät kvinnliga medlemmar och att Besant hade med saken att göra.

Om det fanns teosofer i Komintern är det inte konstigare än att exempelvis buddhisten Kata Dahlström fanns där. Hon hotades för övrigt av uteslutning själv mot slutet av sitt liv. Zinovjev startade 1923 en befängd kampanj för att Komintern skulle ha en hårdare linje mot religiösa. En av de han vände sig mot var Kata Dahlström.

Jag har läst K. Paul Johnsons "Masters Revealed". Han försöker visa att Blavatskys mästare i en viss mening fanns, men att de var identifierbara hinduiska lärda och aktivister, och att hon, delvis för att skydda dem, skapade myten om de otroliga övermänniskor som hon kallade för "mästarna". Det var länge sedan jag läste boken, och jag minns den bara vagt.

MVH Erik

Blavatskys babian sa...

Erik,

Ja, det stämmer. Du har alltså samma syn på religionen som Zäta Höglund. Det har jag också. Numera. ;-)

"The Masters Revealed" är intressant, inte bara för att den driver tesen att "mästarna" egentligen var riktiga människor som Blavatsky av mystifierande orsaker valde att framställa på annat sätt, utan också för att Blavatsky stödde hinduiska och sikhiska rörelser mot det brittiska styret.

Författaren hävdar dock att hon senare fick kalla fötter, och försökte ange en anti-brittisk konspiration till de brittiska kolonialmyndigheterna, men att dessa inte tog hennes brev på allvar. (Konspirationen avslöjades dessutom ändå.) Jag vet inte om det finns tillräckliga bevis för påståendet.

Intressant nog finns det en indisk utgåva av "The Masters Revealed", som jag faktiskt köpte på Vattumannen för många år sedan. Så nog finns det ett visst intresse för teosofin i Indien, åtminstone för deras politiska förehavanden. Annars är ju gruppen, så vitt jag vet, liten i Indien, även om jag tror att den nuvarande ledaren faktiskt är indier.

När det gäller Blavatskys romaner, undrar jag om den där boken verkligen innehåller romaner, eller om förlaget bara har skrivit en förvirrad presentation av den? Deras sätt att presentera sina böcker verkar ibland vara lite...tja, mystifierande...

Blavatskys babian sa...

HOPPSAN. Jag hade visst fel om “samfrimurarna” och Kommunistiska Internationalen. Jag borde ha dubbelkollat mina källor, vilket jag inte gjorde. Håller jag på att bli senil?

Den organisation vars medlemmar uteslöts ur Frankrikes Kommunistiska Parti samtidigt med frimurarna, hette inte Le Droit Humain utan Ligue pour le Defense des Droits de l´Homme et du Citoyen.

Det var en ”vanlig” liberal organisation som grundades i samband med Dreyfusprocessen. Den existerar fortfarande. Enligt Wikipedia hade den under en period efter andra världskriget en ordförande som var kommunist, antagligen för att kommunistpartiet då ändrat linje i förhållande till organisationer av detta slag.

Organisationerna har snarlika namn, och eftersom Ligue pour le Defense des Droits de l´Homme nämns i samma resolution som frimurarna (från Kominterns fjärde världskongress), utgick jag ifrån att det var teosofernas frontgrupp som avsågs.

Men så var det alltså inte.

Jag hoppas att ingen sektolog blivit missledd av mitt lilla misstag…

:-(