onsdag 12 januari 2011

Annie Besant igen

Fortsätter med att läsa om teosofi, men har för tillfället gett upp någonstans i mitten av andra bandet av "Den hemliga läran" och på nytt börjat med småskrifter av Annie Besant. TS Pasadena må säga vad de vill, men många av Besants skrifter är förmodligen några av de mest lättlästa, pedagogiska och sympatiskt hållna presentationerna av den teosofiska idétraditionen.

Så länge hon inte berör ämnen som australiska urinvånare förstås. Där leder hennes bundenhet till Blavatskys science fiction-liknande rasteori inte endast till fantastiska spekulationer om lemurier och atlantider, utan en mycket obehaglig, och okunnig, beskrivning av aboriginerna - en reellt existerade folkgrupp. Att hon hade sällskap av många, många andra i det sena 1800-talet (har inte sett henne skriva om just det ämnet efter 1898, men det kan finnas senare texter jag ännu inte läst!) gör inte det hela så mycket bättre.

Men i övrigt gillar jag mycket att läsa Besant. Det som är jobbigt i hennes skrifter är nog när hon dogmatiskt försöker följa mindre lyckade avsnitt av "The Secret Doctrine" - när hon frigör sig från dessa tråkiga teman blir hon betydligt mer angenäm!

Hennes resonemang om medvetande och materia ligger nog nära vad jag själv tycker. Hennes åsikter om livet efter döden osv. är dessutom sympatiska, men där har jag ju definitivt ingen åsikt... Men det vore ju roligt om hon hade rätt! Hennes infallsvinklar på evolutionsteori är intressanta.

För övrigt. De som tycks tro att det finns något genuint gemensamt mellan teosofin och mörkermagiker som Aleister Crowley (och ja, det finns inte så få personer som fått för sig det - det är bara att leta lite på nätet!) borde testa och läsa Annie Besant och Crowley parallellt (om man står ut med att tvinga sig igenom Crowleytexter, förstås)! De är som natt och dag.

Flera av Besants texter från 1890-talet skulle kunna vara skrivna i direkt polemik mot Crowley, alldeles oavsett kronologin. Nej, de är de förstås inte, men att mycket skulle kunna vara det visar på avgrunden mellan de båda traditionerna. Kritiken mot allt som ens avlägset liknar mörkermagi är hård. Och mycket sympatisk.

Jag plågade mig alltså igenom Aleister Crowley för min lic-uppsats, mellan 1996 och 1998. Det kändes som att vada genom mögel, eller nåt sånt. Att läsa Annie Besant känns ofta mer som att gå på en byväg på sommaren, för att nu ägna mig åt småfåniga metaforer.

Ja, jag gillar som ni ser att läsa Annie Besant. Jag ska fortsätta med den läsningen ett bra tag till.

9 kommentarer:

Blavatskys babian sa...

Intressant. Själv har jag just läst delar av Leadbeaters ”Introduction to Theosophy”. Den är också relativt lättläst. Enda undantaget är sista kapitalet, där han skall försöka förklara förhållandet mellan planeternas astrala dubletter. Det bordet han kanske inte ha gjort…

Uppenbarligen hade Adyar någon slags ambition att popularisera det teosofiska budskapet. Kanske var både Krishnamurti och LKK ett led i detta, också? Många människor gillar handfasta frälsargestalter eller guruer, och ännu fler är kristna… Adyar var ju också väldigt framgångsrika under en kort period.

Pasadenas skrift ”Den hemliga lärans grundtankar” av Purucker är antagligen enklare än Blavatskys original, men den är knappast lättläst eller populariserad, och dessutom rätt omfångsrik. Adyar var helt enkelt ”smartare”, men de fick ju sitt straff när Krishnamurti hoppade av… (Jag läste Purucker för många år sedan. Huvudet snurrade av alla glober, runder, dhyan-chohaner, kalpaer, avatarer… Idag hade jag antagligen inte reagerat på samma sätt, men en nybörjare hade nog föredragit Leadbeaters lilla bok!)

Funderar förresten på att köpa Rudolf Steiners bok om Madame Blavatsky. Kan vara intressant…

Crowley försökte jag mig på att läsa för några år sedan. Fy fan. Helt obegriplig. ”Lagens bok” eller vad den kallas, är skrivet på ett sådant där töntkryptiskt språk vars uppgift givetvis är att repellera alla utom de ”verkligt initierade”. Jag är väl inte verkligt initierad, då. Jag har förresten läst en text om OTO som finns på nätet, minns inte vad den hette, den var skriven av en avhoppare. OTO verkade mest syssla med seanser, knark och orgier. Det är oklart varför killen hoppade av, han verkade gilla sådana saker… Nå, eftersom Crowley var både sexuell sadist och pedofil, är ju OTO närmast ett framsteg jämfört med ”Vilddjuret”.

Erik Rodenborg sa...

Pasadena ger ibland intrycket av att vara en fossiliserad sekt. Inte "sekt" i betydelsen "destruktiv sekt" med någon sorts "mind control" över medlemmarna utan typ DeLeoniterna i USA eller så. De är slaviskt trogna Blavatsky och brukar angripa Adyar för att ha övergivit Blavatskys rena lära.

Adyar är också trogna Blavatsky men är det på ett mer flexibelt sätt. Därför kunde de agera i Indiens självständighetskamp, ta över LKK; och lansera Krishnamurti. Det sista var ju ett märkligt misstag, som de ju har fått äta upp. Men det visar att de har, eller hade, förmågan att ingripa i rörelser utanför den inre cirkeln.

Vad gäller Crowley vet jag inte om det finns belägg för att han var pedofil. Däremot finns det klara sadistiska inslag i hans skrifter, och hans sexmagiska teorier har använts av både sadister och pedofiler på diverse obehagliga sätt.

Eftersom hela hans lära är en hyllning till egoismen och det gränslösa utlevandet kan den tas upp av de mest obehagliga personer.

Blavatskys babian sa...

Jag börjar nog bli senil… C.W. Leadbeaters skrift heter ”A textbook of Theosophy” och ingenting annat. Jösses. Jag hade fel om Komintern och samfrimurarna också, se en tidigare tråd som jag återupplivat.

Det du säger om Adyar vs. Pasadena är intressant, och verkar bekräfta mitt eget (spontana) intryck. Adyar är mer som en ”riktig” religion - missförstå mig rätt – medan Pasadena verkar stå för något slags steril Blavatsky-ortodoxi. Det märker man även på deras resp. hemsidor. Adyar säljer litteratur som väldigt bred mening skulle kunna kallas New Age (en del böcker handlar om kvantfysik!), medan Pasadena erbjuder Blavatskys och Puruckers böcker gratis på nätet, men uppenbarligen inte så mycket mer…

Pasadena ger ett väldigt märkligt intryck. Jag blev först lite förvånad över detta, för efter att ha läst Olav Hammer och lite annat, fick jag snarast intrycket att det var *Adyar* som var den ”galna” gruppen, medan Pasadena var den grupp som undvek alla överslagen…

Hade Leadbeater inte varit pedofil, och Krishnamurti accepterat sitt ”messiasskap”, hade Adyar kunnat bli riktigt framgångsrika. Enligt obekräftade uppgifter hade ju Orden för en stjärna i Öster omkring 250,000 medlemmar när den var som starkast?!

Enligt svenska Wikipedia var Kata Dalström inte bara buddhist, utan även teosof. Det har jag inte hört tidigare. Har du någon uppfattning om detta?

Och vad är United Lodge för version av teosofin? Jag har inte riktigt kopplat detta.

DeLeonisterna (SLP) var jag fascinerad av för omkring tjugo år sedan, en oerhört märklig vänsterströmning, måste jag säga. Det stämmer att de i det närmaste är fossiliserade, och detsamma gäller vissa utbrytargrupper.

Jag visste inte att t.o.m. politiska fossil kunde föröka sig genom delning… Men det är en annan historia, ha ha.

Blavatskys babian sa...

Titta vad jag hittade på nätet... En presentation en ny bok om Jiddu Krishnamurti.


"Words to Liberate and Enlighten from the World Teacher!

"Truth is a pathless land."
—Jiddu Krishnamurti

The Quotable Krishnamurti is a deeply moving collection of passages from 20th century’s most revered spiritual teacher. Iconoclast, peace activist, philosophical teacher: Jiddu Krishnamurti is arguably the greatest spiritual figure since the Buddha or Christ. This book captures Krishnamurti’s highly prized, sobering realizations, to awaken and transform today’s determined seeker, idealist and realist alike.

Born in colonial India in 1895, a young Krishnamurti was discovered on a beach by the leaders of the Theosophical Society. Heralded by the society as the long-awaited World Teacher, Krishanmruti was adopted and groomed in Great Britain for his messianic destiny.

In 1929 Krishnamurti shocked and dismayed his innumerable followers by renouncing his role as World Teacher and disbanding the Order of the Star, formed to honor his prophesied fulfillment. It was at this moment that Krishnamurti firmly protested "truth is a pathless land”, which endures today as his most celebrated speech.

For nearly 60 years from that point on Krishnamurti traveled the world over, awakening masses of hungry listeners to the urgent needs of humanity. He implored mankind to live the fully awakened life in order to create a free and peaceful world. Krishnamurti advocated the necessity for meditation, vegetarianism, and environmental conscientiousness in daily living for the true pursuit of liberation and enlightenment. He passionately rebuked violence, decrying both governments and organized religion, insisting they result in conformity, division and fragmentation, rather than harmony.

Now for the first time in an alphabetized anthology, The Quotable Krishnamurti arranges by topic this venerated teacher’s core messages, spanning decades of lecturing and authorship. Subject headings include essential topics such as Awareness, Compassion, Forgiveness, Karma and Non-violence. The Quotable Krishnamurti encompasses Krishnamurti’s deepest thoughts, revealing an uncompromising faith in humanity as relevant today as during his first talk nearly 100 years ago.

Gissa vem som tänker get ut den här boken? Jodu, det är Quest Books, alltså Adyars bokförlag!!!

Hmmm...

Lägg förresten märke till kremlologin, när de kallar Krishnamurti "The World Teacher", alltså den titel han hade som teosof...

Erik Rodenborg sa...

Ja, på sätt och vis tror jag att Adyar idag tycker att Krishnamurti levde upp till förväntningarna på ett djupare sätt än om han hade accepterat sin roll. De tog aldrig avstånd från honom efter hans avhopp. Genom att han förkastade en ledarroll och uppmanade folk att tänka själva, så tror jag att de menar, visade han att han var en VERKLIG ledare.

Det är lite samma logik som att Jesus ses som den verklige Messias genom att han INTE utropade sig till kung och började kämpa mot romarna, trots vad som står i GT om vad en Messias ska vara.

I Geoffrey Ashes bok om jungfru Maria, "The Virgin", jämförs faktiskt Jesus med Krishnamurti... Båda svek förväntningarna med påföljd att anhängarna började anse att de på ett *djupare* plan ändå levde upp till dem.

Blavatskys babian sa...

Ja, det verkar stämma. Vad lustigt, jag trodde att de försökte blanka det hela. Det hela är faktiskt ännu märkligare, om man får tro Wikipedia. Teosofiska Samfundet Adyars nuvarande världspresident, Radha Burnier, var medlem i både samfundet *och* Krishnamurtis organisation KFI innan hon blev vald till Adyars ordförande. Krishamurti själv uppmande henne att ställa upp i ordförandevalet, och efteråt ordnade hon ett slags toppmöte på Adyars högkvarter mellan sig själv och Krishnamurti. Vad lustigt?! Teosoferna och K har alltså rehabiliterat varandra, via en person som var dubbelorganiserad. Tala om ekumenik.

Här är några citat från Wikipedia:

Also in 1980 longtime Theosophist Radha Burnier, a friend and associate of Krishnamurti, was elected President of the Theosophical Society Adyar. This event set the stage for a "historic" occasion: Krishnamurti's visit to the Theosophical Society headquarters at Adyar in November 1980 – the first such visit in almost half a century – where he encountered a respectful and moving reception. He was to become a frequent visitor at the Society estate during his remaining trips to India.
Krishnamurti had urged Burnier, a KFI trustee, to stand in the election.
She was also a close associate of Jiddu Krishnamurti and is a Trustee of the Krishnamurti Foundation India. On 4 November 1980, at her invitation, Krishnamurti visited Adyar after an absence of 47 years. He walked with her and a number of residents from the main gate of the compound to the sea-shore and visited the beach where he was discovered, in 1909, by C. W. Leadbeater. Two years later, in December 1982, during the Adyar Centenary Convention of the TS, Krishnamurti planted a pippal [boddhi] tree at Adyar.

Kyrkornas Världsråd, släng er i väggen.

Blavatskys babian sa...

Jag har nu bläddrat igenom Rudolf Steiners “Spiritualism, Madame Blavatsky and Theosophy”. Den var tyvärr rätt ointressant. Det enda häpnadsväckande Steiner säger (ja, utöver det vanliga, alltså) är att Besant i samband med upphöjelsen av Krishnamurti skulle ha föreslagit att Steiner borde utge sig för att vara den reinkarnerade aposteln Johannes! Steiner var inte intresserad…

Han kritiserar också Besant för hennes politiska orientering, alltså inriktningen på att ”separera” Indien från Storbritannien. Han säger sarkastiskt: ”On the one side you have the Berlin-Baghdad Railway and on the other side Anthroposophy”. Han anklagar även teosoferna för att under första världskriget byta ståndpunkt, och istället inta en pro-brittisk ståndpunkt.

Annars måste jag säga att denna kollektion av Steiners texter är fruktansvärt ointressant…

Erik Rodenborg sa...

Håller med om det sista, jag har också läst den.

Har aldrig hört att teosoferna skulle varit protyska. Däremot stödde Adyar de allierade i första världskriget eftersom britterna under bordet hade gett indiska motståndsrörelsen ett löfte om självständighet om de allierade vann kriget.

Som bekant bröts det löftet, vilket gjorde att Adyar senare inte uttalade sig alls om andra världskriget.

Detta enligt uppgifter från en person som varit aktiv teosof under nästan hela sitt liv.

Blavatskys babian sa...

Intressant. Jag kan inte så mycket om Besants politiska aktivism, annat än att hon stödde Indien, men jag har läst att hon brukar anses ha tillhört den "moderata" falangen av den indiska självständighetsrörelsen.

Det som gjorde Steiner nervös var antagligen själva den politiska aktivismen som sådan; han verkar nämligen ha varit lika avogt inställd mot Besant när hon var anti-brittisk som när hon var pro-brittisk. Steiner verkar ha tolkat den anti-brittiska attityden som implicit pro-tysk!

Senare gjorde ju även Steiner ett politisk utspel, jag tänker på hans teori om "det tredelade samhället" (jag vet inte vad det kallas på svenska). Det utspelet gjorde han under de revolutionära kriserna efter första världskriget, och det verkar ha gjort honom och antroposoferna oerhört impopulära. Det första Goetheanum i Schweiz brändes ju ned av nazister...

Intressant att teosoferna vägrade uttala sig om andra världskriget.