söndag 16 januari 2011

Demagogi på Feminetik

På debattsidan Feminetik pågår, som jag tidigare nämnt, en debatt , om ett inlägg på min blogg - "Den nya sortens manschauvinister".

Där har en del debattörer envist drivit den befängda tesen att mitt inlägg på något sätt skulle "utmåla antifeminister som pedofiler" (senast av Ephemeer 2011-01-16 14:03:57).

Det känns så oerhört välbekant. Jag var aktiv på Feminetik 2004-2005 och det verkar på sätt och vis som så lite har ändrats. Jo, de som reagerar mot sådana manliga demagogiska försvarsreflexer argumenterar nog mer effektivt nu än då, och det är glädjande. Men sådan demagogi - som egentligen borde höra hemma på Feminetiks antifeministiska avdelning JÄIF ("Jag är inte feminist") - vimlar det fortfarande av på debattsajtern.

Men vad menade jag då egentligen?

I inlägget beskrev jag en typ av manschauvinism som brett ut sig på bloggar, bland papparättsgrupper, och på andra håll, som försöker beskriva män som svaga offer för kvinnor som slåss, och som kärleksfulla pappor som slåss mot kvinnors elaka försök att ta ifrån dem deras barn.

I samband med att jag upp upp den senare typen av argumentering beskrev jag (ironiskt!) hur en del av dessa grupper använder "PAS" som en pseudodiagnos för att bortförklara att många barn föredrar mamman framför pappan och ibland till och med är rädd för pappan:

"Om barnet tycker bättre om mamma än om pappa beror det på "PAS" (Parental Alienation Syndrome), och inte på att mammorna är bättre mot barnen. Om barnen berättar om övergrepp beror det också på ”PAS”. Barn har ingen vilja (DÄR skulle kanske 1800-talets machos hålla med!) utan de styrs av den elaka mamman, som har talat om för dem vad de ska tycka om pappan.

De ”anti-feminister” i bloggvärlden och annorstädes som använder argument som de jag nämnde senast har måhända också en annan typ av agenda. En hel del av dem kanske verkligen ”älskar” barn på samma sätt som Michael Jackson, eller värre, vilket lätt skulle kunna förklara deras märkliga åsikter. Inte alltid, kanske, men ganska så ofta. "

Kan det missförstås? Jag talade inte om "anti-feminster" i största allmänhet. Jag talade om grupper vars "anti-feminism" fokuserades på att hävda att barn som var rädda för sina fäder borde tvingas att umgås med dem!

Och, ja, jag är ganska så säker på att personer som begår övergrepp mot barn är överrepresenterade i denna grupp. Det vore uppriktigt sagt mycket konstigt om det INTE vore så.

Men nu tvingas de som stött mitt inlägg på Feminetik att svara på varför de "anser" att "anti-feminister är pedofiler"

Denna typ av argumentering, som några av de minst feministiska av Feminetiks debattörer använder, påminner mest av allt om den klassiska parodin på ohederliga personangrepp "har du slutat att slå din fru"?

Men förlåt, så ska det ju inte stå, vi lever i nya tider. "Har du slutat att slå din man?" menar jag förstås. Det är ju det sistnämnda som är det stora samhällsproblemet enligt de nya manschauvinisterna....

4 kommentarer:

janne sa...

Det är välkänt vid det här laget att många av de pappor som förenar sig i pappa-grupperna är både anklagade och i vissa fall till och med dömda incestfäder. Och handlar det inte om sexövergrepp mot barnen så är det ofta misshandel och hot mot mamman.

Den som påstår något annat borde kolla upp dessa "pappor" lite närmare.

ann sa...

Ett par av dem satt ju och skrev skrivelse efter skrivelse från Skogomeanstalten bl.a. (En specialanstalt för pedofiler)

Kenneth Ohlsson sa...

Janne: Gör det själv. Kolla upp "dom" så inser du att det inte stämmer. Det är allvarliga anklagelser som du kommer med...

Erik Rodenborg sa...

För det första har Kenneth Ohlsson fel. Det finns en rad exempel på pappor i papparättsgrupper som är anklagade för övergrepp och misshandel. Att de sedan, naturligtvis, hävdar att de är oskyldiga ändrar inte på detta faktum.

För det andra, återigen, vill jag inte ha en debatt med papparättsaktivister på denna blogg. För att undvika detta stänger jag tillfälligt av kommentarsfunktionen till detta inlägg.