söndag 23 januari 2011

Vad hände egentligen under yngre bronsåldern?

Som jag tagit upp förut ser det ut som ett patriakalt och stratifierat samhälle slog rot i Sverige mellanneoltikum, i och med att stridsyxekulturen ersatte trattbägarkulturen. Det kollektiva gravskicket ersattes med ett individuellt, stridsyxor lades som gravgods i vissa manliga gravar.

Den svenska stridsyxekulturen var en del av den s.k. snörkeramiska kulturen, vars manliga symbolik, bland annat analyserats av Ian Hodder i "The Domestication of Europe" 1990.

Övergången till ett systam baserat på manlig överhöghet och social skiktning når någon form av höjdpunkt under äldre bronsåldern. Från 1500 f.kr. börjar byggandet av jättelika gravhögar - rösen som byggts av av sten och jord och som torde ha krävt oerhörda arbetsinsatser. Och där bara en person låg begravd, i de allra flesta fall en man.

En tonvikt på manlighet och vapen finns också i de offerfynd som kommer från denna period. I sjöar och mossar hittas vapen av olika slag nedsänkta i vatten. Det finns ingen materiell rationalitet i detta - den enda förklaringen är att det handlar om offerritualer. Gudomliga makter skulle blidkas med offer - av vapen. Det är ju ganska uppenbart att dessa gudomliga makter sågs som manliga.

Det märkliga är nu att utvecklingen mot ett patriarkalt och elitistiskt samhälle ser ut att ha hejdats under yngre bronsåldern, från ungefär 1100 f.kr. Åtminstone om man får döma av de arkeologiska beläggen.

För det första demokratiserades gravskicket. Storhögarna försvann, och ersattes med olika varianter av mer anspråkslösa gravformer. Det var ofta fantasirikt. Där fanns exempelvis skeppssättningar, där stenarna bildade konturerna av en båt. Och där fanns olika typer av vackra gravurnor, där benrester bevarades.

Samtidigt börjar offerritualerna där vapen offrades gradvis att försvinna. Dä ersätts med offer av halsband, smycken, och andra artefakter som snarare förknippas med kvinnor än män. Man kan undra sig om kulten av manliga gudar på nytt ersätts av någon form av gudinnekult.

Det är också från denna period som man kan återfinna kvinnofiguriner, små skulpturer med kvinnor utrustade med någon form av halsband. De brukar tolkas som gudinnefigurer, och det är ju intressant att halsbandet ju är så centralt i myterna om Freja.

I Europa hade vi järnålder vid denna tid, och det var inte speciellt fredligt. Men allt tyder på att denna period i Skandinavien var övervägande fredlig.

Det är spännande att fundera på vad som hände. Hur kommer det sig att äldre bronsålderns så dystert krigiska, stratifierade och manliga kultur vittrar samman? En tidsmaskin skulle verkligen vara den ultimata önskedrömmen…

En någorlunda bra översikt över dessa förändringar finns i Göran Burenhult, Arkeologi i Sverige, del 2, från 1991. Den kan delvis rekommenderas just för detta, även om jag står mycket långt från Burenhults teoretiska grundsyn.

Jag skulle till exempel aldrig rekommendera vad han skriver om megalitkulturen - där han med hjälp av halsbrytande polynesiska paralleller konstruerar upp hövdingadömen och mansdominans, utan det minsta stöd i det arkeologiska materialet. Men hans skildring av skillnaden mellan äldre och yngre bronsåldern är riktigt översiktlig, om än kortfattad.

Men han bör som alltid läsas kritiskt. Han vill ju inte ens försöka förstå hur religiösa föreställningar kan genomsyra livet i ett samhälle, utan hans teoribildning utgår ofta från spekulationer över hur (verkliga eller inbillade) elitgrupper utnyttjar religionen för att vinna "prestige". Så här skriver han till exempel om offerfynden i sjöar under yngre bronsåldern:

"Det nya gravskicket medförde att makt och prestige inte längre kunde manifesteras genom ett överdådigt gravgods. I stället demonstrerade de främsta ätterna sitt välstånd genom att i hög grad utlägga de kostbara metallföremålen som offer åt de högre makterna i sjöar och vattendrag." (Burenhult 1991: 173)

Att lägga sina rikedomar på ställen där bara "gudarna" kan se dom är ju ett bra sätt att "demonstrera" "prestige" eller hur? Allvarligt talat kan inte Burenhult veta, att det var "de främsta ätterna" som offrade halsband och smycken. Det kunde ju vara kollektiva ritualer, där hela befolkningen var inbegripen.

Dessutom vet han inget om motiven hos de som offrade. Men han vill tydligen helst föreställa sig att de, ungefär som en välbekant karaktär som Jesus kritiserar i Nya Testamentet, tänkte ungefär: "nu offrar vi dyrbara föremål till gudarna, och hoppas att så många som möjligt ser det och att vår prestige växer." I ett ateistiskt samhälle är ju det den mest rationella förklaringen till att man är så dum så att man slänger värdefulla saker i sjön.

Men saken var nu den att de inte levde i ett ateistiskt samhälle. De trodde med all säkerhet på sina gudinnor och gudar, vare sig nu Burenhult gillar det (eller ens kan föreställa sig det) eller inte…

--------------
Referens: Göran Burenhult Arkeologi i Sverige. 2, Bönder och bronsgjutare, 1991.

24 kommentarer:

ann sa...

En intressant period i svensk historia är ju då förbindelserna med länderna söderöver bryts och bronset blir en bristvara som i sin tur leder till att "överheten" inte längre kan smida nya vapen och genom detta förlorar möjligheterna att hålla den inhemska befolkningen i schack. När järnet kommer är ju det i förhållande til bronset så pass billigt att fler kan väpna sig och därmed förändras ju samhällsskicket också, så där kan man ju snacka om en social evolution. Intressant period det där!

Erik Rodenborg sa...

Men frågan är ju i vad mån det verkligen fanns en "överhet" under yngre bronsålder eller äldre järnålder? Det fanns förvisso människor som hade högre "prestige" och fick finare gravar men det finns knappast några övertygande belägg för en social ojämlikhet.

Folk bodde lika, det fanns inga överdådiga hus där "de styrande" kunde tänkas bo. Det finns inga tecken på en centralmakt.

Under vendel- och vikingatid uppkommer ju bevisligen styrande elitgrupper men jag tycker de ser ganska så frånvarande ut under övergången från brons- till järnålder.

ann sa...

Ja nu har ju jag mest läst Alf Henrikssons Svenska historia men visst tillhörde stormännen en styrande elit och det bekräftas också tycker jag av deb gotländska hemsidan http://www.gotland.info/gotland-historiska05.php#bronsaldern

där man bl.a skriver att: "Jordbruk och metaller förändrade samhällsstrukturen. Stenålderns mer kollektiva bosättningar ersattes av gårdar styrda av stormän och ätter. Ätten och ägandet av mark, trälar och boskap och skepp skapade en grund för makt och inflytande. Även metaller blev en symbol för makt, eftersom de var så dyra."

Erik Rodenborg sa...

Men problemet är ju att man faktiskt inte vet något bestämt. Det finns inga skriftliga källor. Man kan spekulera om "stormän", "ätter" och "slavar" men de "syns" inte på något entydigt sätt i det arkeologiska materialet.

I varje fall inte i yngre bronsåldern. I den äldre kan man kanske med en större säkerhet argumentera för stormän utifrån gravmaterialet, och existensen av vapenfynd. (Även om vapnen endast återfinns i rituella sammanhang!)

Men nu är det ju som jag skrev, att gravskicket demokratiserades under yngre bronsåldern och att andelen vapen minskade kraftigt. Därför skulle jag nog kunna, åtminstone som arbetshypotes, anta att en utveckling mot ett mer ojämlikt samhälle under slutet av neolitikum och äldre bronsåldern åtminstone delvis bröts under yngre bronsåldern.

Och även om det fanns en ojämlikhet tror jag i så fall ändå inte på att den byggde på att en liten "överhet" kunde hålla "befolkningen" i schack med bronsvapen. SÅ effektiva är nog inte bronsvapen att de skulle kunna användas till att hålla nere en stor majoritet av befolkningen, om den ville revoltera. 50 personer med pilbågar och stenar slår nog med lätthet ut 5 med bronssvärd...

Erik Rodenborg sa...

PS.
Jag har nu också kollat din länk. I den står bland annat:

"Jordbruk och metaller förändrade samhällsstrukturen. Stenålderns mer kollektiva bosättningar ersattes av gårdar styrda av stormän och ätter. Ätten och ägandet av mark, trälar och boskap och skepp skapade en grund för makt och inflytande. Även metaller blev en symbol för makt, eftersom de var så dyra."

Jag tycker att citatet är häpnadsväckande. Det arkeologiska materialet räcker faktiskt inte för att dra sådana bestämda slutsatser. Om jag träffade den som skrev det skulle jag nog vilja fråga: "Hur vet du det?". Jag tror inte att jag skulle få ett helt glasklart svar på den frågan.

ann sa...

Du är säkert mycket mer insatt än jag i detta Erik men jag ska läsa på. Man har ju förvisso tolkat om tidigare forskning då det gäller annat som t.ex vem eller vilka som egentligen låg i "kungagraven" i Kivik. Det finns säkert andra faktoider också men som sagt, även Alf Henriksson menar på att man utifrån de fynd man gjort (främst i Danmarks torvmossar) kan sluta sig till att de vittnar om en "lysande stormannakultur och om stora klasskillnader" och att detta pågick fram till Fimbulvintern varefter fynden blir färre.

Jag återkommer.

Erik Rodenborg sa...

Ja, jag ska också läsa på. Och när jag gjort det återkommer jag i en eller annan form. :-)

Erik Rodenborg sa...

Men mer allmänt. Jag anser att arkeologer mycket ofta tenderar att läsa in stora sociala ojämlikheter i förhistoriskt arkeologiskt material, även när detta inte alls är entydigt. Och ibland när det knappast finns några belägg alls.

Det ter sig ibland nästan som en omedveten önskan att hitta samhällen som liknar våra egna...

Att det uppstod tecken på ojämlikhet i den sena stenåldern och att de förstärktes i början av bronsåldern ter sig i och för sig uppenbart. Men drag av ojämlikhet och patriarkalisering behöver inte betyda upprättandet av ett entydigt klassamhälle. Det kan finnas många mellanformer, många olika nyanser.

ann sa...

Verkar finnas en hel del intressant att hämta på den här bloggen: http://harriboy.blogg.se/

Erik Rodenborg sa...

Vill påpeka att jag inte är expert på bronsåldern. När det gäller stenåldern anser jag mig kunna uttala mig med en relativt hög grad av säkerhet, eftersom jag tror mig kunna ganska så mycket om den perioden.

Jag har ganska nyligen börjat intressera mig för bronsåldern och mina åsikter i frågan är väl än så länge lite provisoriska....

ann sa...

Och jag är inte expert på något, men jag kom att intressera mig för historia för några år sedan i samband med att invandringen diskuterades som om det vore ett nytt fenomen, gick bakåt i tiden och hamnade på den afrikanska savannen typ;) så jag har bara skaffat mig en ungefärlig översikt än så länge, men så fort man tycker att man fått ihop det något så när så dyker någon ny teori upp som t.ex. den om den halvakvatiska människan och så får man börja om från början...(Och egentligen hade jag bara tänkt mig att forska i 1900-talet)

Jag har vissa problem med att begränsa mig men jag ska försöka koncentrera mig på svensk historia nu. Och det är kul att du skriver om det.

Keyo Ghettson sa...

intressant blogg...

en sammanställning av min teori angående de proto-germanska folkets ursprung:

http://www.keyoghettson.com/2010/11/proto-germanic-people_30.html

Blavatskys babian sa...

Erik,

Det borde rimligtvis kunna vara tvärtom också, nämligen att det finns hierarkier som *inte* visar sig i det arkeologiska materialet. En del naturfolk är hierariska, t.ex. Yanomami, där männen förtrycker kvinnorna, men skulle detta verkligen synas i det arkeologiska materialet? Eftersom även naturfolk kan vara hierarkiska, betyder detta rimligtvis att man inte behöver en stark, centraliserad statsmakt för att ”hålla nere befolkningen”. Det räcker väl med ett hierarkiskt lokalsamhälle…

Är det förresten inte så att även stridsyxefolket så småningom fick ett mer ”egalitärt” gravskick? Det fanns fortfarande skillnader i mäns och kvinnors gravar, men inga sociala skillnader mellan hövdingar och andra. Hur skall man tolka det?

Jag tror också att mänskligheten i sitt urtillstånd var egalitärt, o.s.v. Samtidigt verkar det vara oerhört svårt att bevisa slutgiltigt, detta för att existerande naturfolk kan vara både egalitära, hierarkiska eller ”mitt emellan”. Ibland kan man se hur utvecklingen går från egalitära former till mer hierarkiska, som hos Montagnais-Naskapi, eller från ”matriarkala” till patriarkala – jag vill minnas att kolonisterna i Paraguay beskrev ett indianfolk där kvinnorna verkade ha ett stort inflytande, men något sådant finns inte från senare perioder. Å andra sidan visar det faktum att även folkgrupper med relativt primitiv teknologi kan vara hierarkiska, att *möjligheten* till hierarkier finns även på den nivån. Det kan vara så, att det egentligen inte finns någon klar linje i utvecklingen, utan en mängd olika scenarion, och kanske även möjligheten till ”återfall” (ett återfall i Induskulturen vore tacknämligt).

Apropå religionen och det där med att offra vapen i mossar, så finns det väl ingen nödvändig motsägelse mellan att man tror på gudar eller gudinnor, och samtidigt eftersträvar prestige från andra människor? Är inte det i själva verket oerhört vanligt? Fariséer, du vet…

Blavatskys babian sa...

Ann,

Teorin om den halvakvatiska människan är rätt rolig, fast jag har svårt att tro att den stämmer. Den passar nämligen inte in på fossilerna. Australopithecus var inte halvakvatisk, utan verkar ha levt i skogar eller kanske savanner i Östafrika, och detsamma gäller tidiga Homo.

ann sa...

Hej Blavatsky - teorin om "vattenapan" handlar väl mycket om att förklara varför man inte kan hitta den felande länken antar jag och man förklarar väl även vårt relativa hårlöshet, sim och dykförmåga (I förehållande till andra större primater) med den teorin.

Blavatskys babian sa...

Det stämmer, och teorin är faktiskt rätt fiffig på det sättet, men tyvärr motsägs den ju av fossilmaterialet. Så vitt vi vet idag, är den antagligen felaktig. Vad den felande länken beträffar, så kan man ju se en gradvis övergång mellan Australopithecus och Homo sapiens via olika grupper, vilket också är ett starkt tecken på att vi faktiskt härstammar från australopitheciner.

Sedan kan man givetvis aldrig vara 100% säker, våra kunskaper är ju inte bättre än de senaste fossilfynden...

Erik Rodenborg sa...

Blavatskys babian,
Jag tror att det är mycket ovanligt att hierarkier, militarisering och patriarkat inte på NÅGOT SÄTT visar sig i det arkeologiska materialet. Jag kan nästan inget om Yanomani, men utifrån det lilla jag vet misstänker jag att en mycket noggrann arkeolog skulle hitta en hel del, åtminstone OM Chagnons och andras beskrivning skulle stämma.

Men det finns ju i och för sig ganska mycket kritik mot deras resultat - den hårdaste i Patrick Tierneys hårt diskuterade bok "Darkness in El Dorado".

Göran Burenhult hävdar att det rådde ungefär samma samhällssystem i det megalitiska Europa som i Polynesien idag, men det är lätt att se att även om man inte visste ett dugg om polynesisk etnografi skulle det arkeologiska materialet från Polynesien visa på både patriarkat, militarisering och hierarkier - vilket materialet från megalitkulturerna INTE visar på.

Sedan anser jag ju inte att yngre bronsålderns samhälle var helt egalitärt, fredligt eller icke-patriarkalt. Men jag anser att det arkeologiska materialet talar för att patriarkatet etc. kraftigt försvagades under den senare delen av bronsåldern.

Det där med att stridsyxekulturens gravgods efterhand blev mer egalitärt har jag aldrig hört talas om. Vad har du fått det ifrån?

Blavatskys babian sa...

Intressant. Jag får återkomma om stridsyxekulturen. ;-)

Blavatskys babian sa...

Jag skrev upp källhänvisningen, men enligt "lagen om alltings jävlighet" har jag tappat bort lappen. Suck. Det var i första bandet av Göran Burenhults "Arkeologi i Norden", avsnittet om stridsyxefolket under yngre stenåldern. Det finns en faktaruta i det avsnittet skrivet av en annan person. Där hävdas dels att gravarna var jämställda (!), dels att de med tiden blev allt mindre pråliga och socialt skiktade. Jag får leta upp de exakta sidhänvisningarna igen i slutet av veckan...

Observera att det alltså rör sig om boken "Arkeologi i NORDEN". Obs!

Blavatskys babian sa...

Ja, här kommer äntligen källan. Det är alltså Göran Burenhults bok "Arkeologi i Norden", band 1, s. 360-362. Artikeln heter "Stridsyxekulturen" och är skriven av Mats P. Malmer. Det aktuella stycket på s. 360 börjar med orden "Gravarna ger ett intryck av jämställdhet mellan könen".

Erik Rodenborg sa...

Ska kolla vid tillfälle. Jag brukar ofta tycka att Mats P.Malmer har konstiga åsikter. Men jag väntar med att uttala mig förrän jag sett det.

Erik Rodenborg sa...

Vad gäller debatten om Chagnon, se mitt inlägg från idag, 9 november.

Esma Khammar sa...

Jag undrar hur stora dessa masolitgravarna är och om man gjort några skelettfynd under 1500 f.Kr. Vet du svaren på dessa så får du gärna skriva på http://journalofamuslimconvert.blogspot.com eller här!

Erik Rodenborg sa...

Esma Khammar

Jag antar att du menar megalitgravar. De kunde ha mycket olika storlek. För lite mer detaljer se http://sv.wikipedia.org/wiki/Megalitgrav
Naturligtvis finns det skelettfynd efter 1500 f.kr. men inte från megalitgravar eftersom dessa hade upphört att byggas långt tidigare.