lördag 9 april 2011

Universum en kvantfluktuation?

Eric J Lerner klagar i "The Big Bang never happened" på att de kosmologiska teorierna idag inte bygger på de materlella fakta vi kan iaktta. De bygger på matematiska modeller, och vilda spekulationer baserade på dem. Fenomen som aldrig någonsin har iakttagits - som "mörk materia" och "inflation" (och jag skulle vilja tillägga "mörk energi"!) - postuleras för att de matematiska modellerna ska hänga ihop.

De som läser en av de centrala kosmologerna idag - Alex Vilenkin - blir nog benägna att hålla med.

Hans "Many worlds in one" (Hill and Wang 2006) är en fascinerande bok. Lägg märke till att Vilenkin tillhör den etablerade kosmologin - medan Lerner ses som en ganska irrelevant kättare. Inte tvärtom, som jag skulle ha trott om jag bara hade läst böckerna rakt av.

Vilenkin säger i princip följande (om jag nu inte missuppfattat något helt fundamentalt…):

Det finns ett oerhört stort antal universum som var och ett är oändligt stora. Men de är bara oändliga inifrån - om man såg dem utifrån skulle de var och en se ut som svarta hål, med en begränsad radie. Alla dessa universum expanderar. Alla kommer att dö i sinom tid. Men det kommer hela tiden att uppkomma nya.

Detta stora "multiversum" kommer alltså aldrig att ta slut. Men det har en början, vilket han anser är matematiskt bevisat. Det skapades en gång från ingenting. Från detta ingenting uppkom det första universum.

Men hur uppkom nu detta - i tidens börja? Det uppkom alltså från ett tillstånd där det vara sig fanns tid eller rum. Enligt Vilenkin skapades det genom en "kvantfluktuation". En "kvantfluktuation" är en term som annars används för att beskriva fenomen i den subatomära världen, där elementarpartiklar ser ut att plötsligt uppkomma, för att sedan försvinna en miljondels sekund senare.

Det är samma mekanism han anser verkade när universum skapades. Att använda fenomen från den subatomära världen för att förklara universums uppkomst är numera vanligt bland kosmologer, Men analogin är kanske inte helt självklar. Den påminner mig förresten lite om ockultisternas försäkran om att mikrokosmos och makrokosmos avspeglar varandra.

Men det finns något som är än konstigare. De kvantfluktuationer som idag kan iakttas (eller som vi tror kan iakttas) sker i en tillvaro där det både finns materia, tid och rum. Men den här kvantfluktuationen skulle ha skett i ett tillstånd utan vare sig materia, tid eller rum.

Vilenkin är medveten om paradoxen att detta ursprungliga kvantsprång skulle ha styrts av de lagar som vi kan se i detta universum. Hur förklarar han det? Han skriver följande:

"It follows that the laws should be 'there' even prior to the universe itself. Does this mean that the laws are not mere descriptions of reality and can have an indepedent existence of their own? In the absence of space, time and matter, what tablets could they be written on? The laws are expressed in the forms of mathematical equations. If the medium of mathematic is the mind, does that mean that mind should predate the universe? " (s. 205).

Vad svarar han på detta? Ingenting. För de tre meningar som följer är de sista meningarna i boken.

"This takes us far into the unknown, all the way in the abyss of great mystery. It is hard to imagine how we can ever get post this point. But as before, this may just reflect the limits of our imagination" (samma sida).

Ett medvetande bortom tid och rum (men han skriver ologiskt nog inte bortom utan "prior" - före!) som skapat allt som finns är religionshistoriskt sett inget annat än en skapargud. Man kan förstå varför Vatikanen redan 1951 var så entusastisk inför Big Bang-teorin. De kunde nog räkna ut var detta teoretiska äventyr skulle sluta - bättre än kosmologerna!

5 kommentarer:

Tidlösa sa...

He he. Jag ser att du numera inte är så kritisk till Lerner som du var för några år sedan. Själv hade jag tidigare ännu mer ”dogmatiska” reflexer. Jag uppfattade Woods och Grant som i princip spritt språngande när de ifrågasatte Big Bang-kosmologin.

Jag menar, Big Bang är väl VETENSKAPLIGT BEVISAT, eller hur?

Idag har jag ingen särskild åsikt i frågan. Eftersom jag inte läst Lerner håller jag för ögonblicket fast vid Big Bang, men jag är öppen för alternativa förklaringar. Dessutom påverkas min kritik av materialismen inte av Big Bangs vara eller icke vara. Det är en helt annan typ av fråga: hur kan medvetandet reduceras till rent materiella processer? Det finns inget *direkt* samband mellan den frågan och frågan om Big Bang kontra Hugo Alfvéns plasmakosmologi.

Dessutom var det några år sedan jag intresserade mig för sådana här saker…

Apropå detta, har du läst Paul Davies´ artikel ”Taking science on faith” och den efterföljande debatten? Om du går till Wikipedias artikel om Davies och följer länkarna i fotnoterna ett och två, torde du hitta denna debatt. Eller ”debatt”. Det intressanta är att Davies påpekar att själva tanken på ett ordnat kosmos med naturlagar som så att säga ”bara finns där” i själva verket är en rest från det monoteistiska, religiösa tänkandet. Lägg märke till hur de ateistiska naturvetarna närmast bokstavligt talat snedtänder och totalt missuppfattar Davies´ poäng! I själva verket har Davies givetvis rätt, något som en viss sorts kristna apologeter själva länge har framhållit. Lägg också märke till Davies´ alternativ: han vill förklara hur naturlagarna utvecklats av sig själva inom ramen för ett föränderligt universum. Vad Davies inte låtsas om, är givetvis att hans egen ståndpunkt också kan tolkas ”religiöst”, närmare bestämt som en form av panteism!

Hur våra ateistiskt-materialistiska vänner än vrider och vänder sig, så hamnar de alltså antingen i en ”sekulariserad” version av monoteismen, eller en förtäckt version av panteismen!!!

Hmmm….

Makes you wonder about a lot of things, doesn´t it?

Alex Vilenkin har jag aldrig läst. I de populärt hållna framställningarna brukar man inte nämna det där med ”lagarna” eller ”medvetandet”. Istället säger man att nya universa ständigt uppstår ur ett slags kvantflöde. Därefter utsätts dessa universa för något som är anologt med det blinda naturliga urvalet av levande organismer. Att vårt universum är ”just right” för att intelligent liv skall kunna uppstå, beror alltså på ett blint naturligt-materialistiskt urval av olika universa. Eller kanske på ren slump, fast då kan man inte tala om urval. Det här är givetvis ett försök att (bort)förklara varför vårt universum ser ut att vara designat för intelligent liv.

Det är Gud man vill mota i grind här.

Tidlösa sa...

Mitt problem med detta scenario verkar vara ungefär detsamma som ditt eget: även om vi antar att detta faktiskt är sant, så måste det ju finnas en lagbundenhet som förklarar ”det naturliga urvalet”. Vad kommer den ifrån? Och även om vi antar att ”slumpen” ligger bakom – givet oändligt lång tid kanske det till slut uppstår ett universum som vårt eget? – så måste det finnas en lagbundenhet *någonstans*. Vad verkar slumpen på, nämligen? Det kanske är en ”slump” om du får krona eller klave (vi bortser från alla komplikationer!), men du kan inte få något annat än just krona eller klave, eftersom slumpen i detta fall verkar på ett mynt med två sidor. Så vad verkar ”slumpen” på i detta fall, herrar kosmologer? Nå?

Det måste helt enkelt finnas en lagbundenhet någonstans, en lagbundenhet som gör det *möjligt* för liv, medvetande och intelligens att kunna uppstå, och denna lagbundenhet måste vara fundamental, den måste finnas även på den där förkättrade kvantnivån. Antingen en lagbundenhet av detta slag (panteism) eller…”a prior intelligence”.

And that´s what we call God. :O

Och nej, jag sager inte att jag tror på den kristne guden. Det här är menat som ett allmänt, icke-materialistiskt argument. Eller chockterapi.

För övrigt råder det viss oklarhet om Tertullianus verkligen sade ”jag tror emedan det är absurt”. Jag har hört minst tre olika versioner, och jag har inte kontrollerat med Tertullianus själv. Enligt en version sade han det inte, enligt en annan version sade han det men i ett väldigt konkret sammanhang, och enligt en tredje version (Alister MacGrath) sade han det, men var ironisk!

Han kanske diskuterade kosmologi?

Erik Rodenborg sa...

Återkommer senare. Som du ser strök jag Tertullianus, faktiskt innan jag såg dina kommentarer.

Tidlösa sa...

För den som är intresserad, har jag på förekommen anledning skrivit ett längre inlägg om Libyen under blogginlägget "Vapenembargot mot Libyen".

Anonym sa...

Hur kom Gud till, då?