torsdag 9 juni 2011

Faderskapsfrågan igen

Jag har tidigare tagit upp hur jag ville skriva en avhandling om hur de australiska urinvånarna, liksom trobrianderna och invånarna på Bellonaön, förnekade faderns roll i reproduktionen. Och hur det starka motståndet från flera av lärarna, framförallt Mattias Gardell, fick mig att ge upp idén.

När jag försökte diskutera ämnet var det uppenbart att såväl många socialantropologer, som före detta sådana som Mattias Gardell, avfärdade seriösa argument på de mest slarviga och vulgära sätt. De verkade både störda och rädda inför ämnet.

Därför glädjer det mig att se att se hur den australiske socialantropologen L.R Hiatt i sin bok "Arguments about Aborigines: Australia and the evolution of social anthropology" (Cambridge University Press, 1996), i kapitlet "Conception and misconception", ger en utförlig beskrivning av den mer än hundra år gamla debatten om frågan. Vi får se hur de olika åsikterna lagts fram, motiverats, och debatterats. Hans forskningshistoriska översikt är både respektfull och saklig.

Hiatts seriösa och grundliga behandling av frågan visar, genom kontrasten, vilken sannskyldigt inskränkt ankdamm delar av den akademiska miljön i Stockholm verkar ha varit...

Jag delar inte riktigt en del av Hiatts slutsatser, som för mig ter sig lite för vaga, men hans behandling av ämnet imponerar.

Jag blir på nytt sorgsen över att jag inte då fick möjlighet att ta detta ämne som avhandlingsämne. Min personliga gissning är som sagt att i så¨fall hade jag haft en klar avhandling nu.

8 kommentarer:

Shed Light sa...

Det här får mig återigen att känna mig lite sorgsen över att samhällsvetenskapen och naturvetenskapen inte har kontakt med varandra.
Jag är naturvetare(biolog: ekolog/beteendekolog/etolog)
och inom dessa discipiner finns något som heter evlutionär stabil strategi (ESS) som ett centralt begrepp för att förstå olika beteenden och deras orsak.
Det gäller naturligtvis människan också. Även begrepp som kin selection, sibling selection m m spelar in när man bedömar vad som är möjligt.
Jag är avsiktligt lite abstrakt här bara för att visa att det finns förklaringar ur ESS-modell varför det kan vara ett framgångsrikt betende att inte specifikt peka ut en ansvarig är fader. Här skulle disciplinerna tjäna på ett sammarbete.
Skulle kunna skriva mycket mer om detta, men skulle dock behöva göra detta utanför kommentarfunktionen här....

Erik Rodenborg sa...

Verkar väldigt spännande, även om det går långt över min horisont. :-)

Skriv gärna mer utförligt om det nånstans!

noboytoy sa...

Nu blir jag oerhört nyfiken på att läsa både Shedlights och din analys av detta, Erik.

Erik Rodenborg sa...

noboytoy
Jag har ingen analys av ESS, det tillhör ett område som jag inte vet något om överhuvudtaget.

Men jag läser gärna vad Shed Light skriver om det...

Tidlösa sa...

Men motbevisar inte förnekandet av biologiskt faderskap det som kallas "kin selection"? På Trobrianderna kunde ju kvinnorna utnyttja systemet genom att vara otrogna, men deras män tog ändå hand om den "främmande" ungen, med motiveringen att det var andarna som låg bakom. Detta går ju mot "kin selection", som förutsäger motsatsen: hanarna borde stenhårt kontrollera vilka ungar som är deras, och man borde bara hjälpa sina närmaste genetiska släktingar, inte adoptivbarn... Eller?

Erik Rodenborg sa...

Tidlösa
Marshall Sahlins har skrivit en bok i polemik mot sociobiologin där han menade att etnografiska fakta mycket ofta gör slarvsylta av sociobiologiska teoribildningar.

Jag har inte läst den, bara sett den refererad, Minns inte vad den hette, men det kan inte vara så svårt att ta reda på det. Den vore nog intressant att läsa.,

Tidlösa sa...

Det måste vara "The use and abuse of biology". Jag har läst den, men det var ett tag sedan.

Jag minns att han tog upp just kin selection, och påvisade att detta helt enkelt inte kan gälla människor, eftersom många släktskapsssystem placerar syskon eller kusiner i helt olika klaner, medan personer som knappt är biologiskt släkt hamnar i samma klan.

Man förväntas alltså hjälpa avlägsna släktingar mer än nära släktingar, vilket visar att kulturen har övertrumfat "de själviska generna".

Sociobiologerna har av allt att döma aldrig riktigt lyckats bemöta detta...

Tidlösa sa...

Ja, nu har jag tittat igenom boken. Visst är det "The use and abuse of biology". Den är ganska svårläst. Sahlins lägger stor vikt vid just släktskapssystem, som alltså inte alltid följer de genetiska "spelreglerna". Vidare kritiserar han sociobiologin i allmänhet för att vara en slags kvasi-teleologisk avvikelse från klassisk darwinism. Slutligen kritiserar han sociobiologin från ett slags marxistisk synvinkel, och kopplar den till avancerad kapitalism, etc. (Svante Nordin kommer inte att gilla detta, LOL).

Hur har då socio bemött kritiken? Jo, de har av allt att döma bara attackerat ett stycke som står inom parantes på sid. 45-46. Just där är Sahlins faktiskt ganska svag. Han hånar sociobiolgernas komplicerade matematiska formel för "kin selection", påpekar att många folkgrupper knappat kan räkna till fyra, och dessutom inte använder bråk. Hur kan en polynesier veta att han skall samverka med någon som delar 1/2 av hans gener, snarare än någon som delar 1/32 av dem?

Här påpekar sociopaterna, helt korrekt, att räkneförmåga är irrelevant, eftersom det ju handlar om blinda, biologiska processer. Det verkar vara det enda de angriper i Sahlins bok!

Men resten av boken, då???

Sahlins nämner förresten Trobrianderna. Det är oklart om han anser att förnekandet av faderskapet var "på riktigt", eller ett slags självbedrägeri, men det är egentligen oviktigt. Det viktiga är ju att befolkningen på denna ögrupp betedde sig *som om* de förnekade biologiskt faderskap, vilket ledde till att fäder ibland tog hand om barn som inte rimligtvis kunde vara deras!

Sahlins är alltså svårläst (en rikttig elitakademiker av klassisk sort - lyssnar du, Svante?), men hans argument verkar svåra att vederlägga...

Även i övrigt brukar socio på ett ganska anmäkrningsvärt sätt förvränga antropologiskt källmaterial, men det är en annan historia.

Nej, nu skall jag äta lunch!