måndag 6 juni 2011

Firar jag 6 juni?

Nej, nej och åter nej.

Men jag behöver inte skriva ett helt nytt blogginlägg om saken för det mesta som jag tycker att jag behöver säga skrev jag redan i ett blogginlägg 2007.

Men jag kanske ska säga att om firandet inte så uppenbart hade varit kopplat till tyrannen Gustav Vasa, kungamakten, och de härskandes "Sverige" skulle det gå att göra något positivt av det.

Någonting kopplat till folktro, folkminnen, till de fragmenterade traditioner som är äldre än såväl asatron, vikingatiden som det senare kristnandet.

Men nu är det ju inte så. "Nationaldagen" med dess symboler pekar mot den tid "då ärat ditt namn flög över jorden". Vilket somliga kan associera till våra protestantiska kungars bedrifter, andra till vikingatiden.

Oavsett vilket får jag alltid obehagskänslor inför den. Fast på kvällen kan jag ju minnas kvällen den 6 juni 1967, som ändå är ett av de mest positiva minnena i mitt liv.

1 kommentar:

Tidlösa sa...

Jag trodde för några år sedan att den allänna rösträtten också infördes den 6 juni, men det verkar inte stämma. Det hade man annars kunnat fira.

Det som hände den 6 juni var mycket riktigt valet av Gustav Vasa till Sveriges kung, regeringsformen 1809 samt regeringsformen 1974. Jag gillar inte heller Gustav Vasa. Det enda positiva med honom verkar ha varit, att han faktiskt hade en relativt försiktig utrikespolitik. Vilket man inte kan säga om hans efterträdare (i pluralis)…

Hade inte extremhögern lagt beslag på Engelbrektsdagen, hade man ju faktiskt kunna fira den istället. Engelbrekt ledde som bekant ett folkligt uppror!

Å andra sidan kan man trösta sig med, att väldigt få svenskar *egentligen* firar Gustav Vasa…

;-)