måndag 29 augusti 2011

Signaturmelodin för ett psykotiskt genombrott

Jag har tidigare skrivit om det psykotiska genombrottet jag fick vid 16 års ålder, våren 1971.

En av de saker det förde med sig var att jag slutade lyssna på popmusik.

Att lyssna på popmusik var annars ett viktigt led i mitt försök från tolvårsåldern och framåt att hitta en identitet, någon form av glädje, och ta steget från en barndom som till minst 90 procent var glädjelös och dyster.

Det var förknippat med en viss rädsla. Jag minns hur nervös jag var när jag sommaren 1967 köpte första numret av Bildjournalen.

Då började jag också skaffa lång hår (vilket jag faktiskt velat ha redan 1961, när jag var sex år, men då fick jag inte!) och bry mig mer om mitt utseende.

Jag hade känslan av att allt detta på något sätt var förbjudet. Men jag drev igenom det, med en viss glädje.

Psykosen var på många sätt en motreaktion. I maj 1971 slutade jag abrupt att lyssna på popmusik, och slutade totalt att bry mig om mitt utseende. Däremot behöll jag det långa håret, men nu i en helt och hållet ovårdad och otvättad variant.

Någon gång i slutet av maj 1971 lyssnade jag på Kvällstoppen sista gången. Då låg denna sång av Middle of the Road etta på listan. Den gick in i mig, nästan brände sig fast.

För mig blev den det psykotiska genombrottets signaturmelodi. Varje gång jag hör den känns den som att gå tillbaka till dessa omstörtande dagar.

2 kommentarer:

Annika sa...

Hang on eller nåt!

Du är en bra man men Middle of the road var inte det sämsta...lyssna på den här

http://www.youtube.com/watch?v=icAtUxI-yx8

kramar

ps keep passing the open windows!
Trodde detta var en fras ur Hotel New Hampshire bara - men är det ett vedertaget uttryck eller har John Irving snott det av Queen eller vice versa?
Love

Erik Rodenborg sa...

Tack för den uppbyggliga länken.

Nej, Middle of the Road var verkligen inte det sämsta. Och efter lite efterforskningar kom jag för övrigt fram till att de nog inte låg etta den 25 maj 1971. Denna dag, den sista som jag lyssnade på Kvällstoppen på flera år, hade de just flyttats ner från tätplaceringen.

Åtminstone om man får tro Wikipedias lista över Kvällstoppsettor. Det var alltså andra kvaliteter än att de just låg etta som gjorde att låten gav ett sådant intryck…

Varma hälsningar Erik