torsdag 22 september 2011

Kata Dalström och religionen

Hur många vet att Kata Dalström, som satt i ledningen för Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) i början av 1920-talet, var buddhist?

Hon dog i december 1923. Tyvärr var fick hon de sista åren av sitt liv genomlida våldsamma angrepp från kritiker inom partiet, som ofta i mycket hätska ordalag drev linjen att ledande medlemmar inom partiet inte skulle tillåtas att uttrycka en positiv syn på religion, åtminstone inte öppet.

Men inte nog med det - Kommunistiska Internationalens exekutivmöte juli 1923 blandade sig i diskussionen och ställde sig öppet på de hätska kritikernas sida.

Man skrev bland annat så här: "Det kommunistiska partiet kan likväl ingalunda förhålla sig likgiltigt gentemot det faktum, att enskilda partimedlemmar, om än det sker som ”privatpersoner”, ägna sig åt religiös propaganda.... Det kommunistiska partiet har plikt att inte blott fostra sina medlemmar till en hängiven lydnad för ett bestämt politiskt program, ekonomiska fordringar och partiets stadgar, utan även hos dem inympa marxismens skarpt omskrivna, enhetliga världsåskådning, till vilken ateismen bildar en väsentlig beståndsdel....En aktiv religionspropaganda från ledande kamrater, särskilt då de intellektuella bland dem, är absolut otillåten, den må anta en aldrig så modern form."

Trots att uttalandet var allmänt hållet, var adressen klar. Det var ett direkt ingripande i kampanjen mot Kata Dalström.

Kominterns ställningstagande bidrog till att förstärka uppfattningen att kampen för socialismen endast kan föras framgångsrikt om den är kopplad till en materialistisk världsåskådning. Det var både tragiskt och onödigt.

Ett av den antisocialistiska propagandans främsta vapen under de senaste 150 åren har varit att måla upp skräckbilder av "gudlösa marxister" och "gudlösa kommunister". På så sätt har reaktionen kunnat driva in en kil mellan socialister/kommunister och de stora grupper av människor som inte delar en materialistisk världsåskådning. Det har ibland bidragit till rena massutrotningar, som i Indonesien 1965.

Nu finns det inget som helst nödvändigt samband mellan viljan (och förmågan!) att kämpa för ett ekonomiskt system som inte drivs av profit och en filosofisk materialism.

Men åsikten om att det finns ett sådant finns förvisso ändå i huvudena hos både vissa antisocialister och doktrinära marxister, som här förenats i en lätt absurd "enhetsfront".

Debatten i SKP och Komintern om religionsfrågan under tidigt 20-tal är därför både viktig och väsentlig. Ledningen för dåvarande SKP, inklusive Z Höglund, ställde sig, djärvt nog, på Kata Dalströms sida mot Kominternledningen. Men efter att partiet splittrades 1924 kom den del av partiet som stödde Kominterns linje i frågan att bli den officiella Kominternsektionen, och den grupp som inte gjorde det mariginalserades och försvann.

Utan att på något sätt okritiskt idealisera vare sig Kata Dalström eller Z Höglund måste jag ändå säga att de hade rätt i denna inte alls oviktiga fråga.

Jag återkommer till saken.

5 kommentarer:

Tidlösa sa...

En av mina ungdomssynder är faktiskt att jag attackerade Zäta hårt som fan i en väldigt obskyr vänstertidning för en herrans massa år sedan. Det var ironiskt nog en polemik mot den vänstergrupp du länkar till, alltså Socialisten. F´låt, marxism inom arbetarrörelsen. :-)

Jag kallar mig inte längre kommunist (U-sväng?), men i sakfrågan håller jag med Zäta och Kata, inte Zinovjev, som även i övrigt verkar ha varit en klåpare av stora mått. Var det inte samme Zinovjev som på östfolkens kongress i Baku bara två år tidigare hade gastat: "Vi är för ett jihad mot den brittiska imperialismen, men inte ett jihad under Profetens gröna fanor, utan under kommunismens röda!".

Dubbeltydigt, eller?

Höglundskommunisterna tillhörde förresten en internationell organisation som skämtsamt brukade kallas Två-och-tre-kvarts-internationalen, eftersom deras politik ansågs ligga mittemellan Två-och-en-halv-internationalen och Tredje Internationalen. Paul Levi och Angelica Balabanova var med där också. Jag minns inte om DNA var med där (Det Norske Arbeiderparti). Jag minns inte ens vad organisationen hette officiellt, men den upplöstes snart. Alla verkar ha slutat som "riktiga" socialdemokrater.

Paul Levis uteslutning ur det tyska kommunistpartiet verkar förresten också ha varit en tvivelaktig historia.

Har du förresten några informationer om huruvida Kata kan ha varit teosof? Eller haft kontakter med dem? Vad kom hennes buddhism ifrån, menar jag? Hon besökte väl aldrig Tibet eller Sri Lanka...

Erik Rodenborg sa...

Återkommer fört ikväll med ett svar för jag måste rusa ut nu.
Bara en fråga: hade Höglundspartiet en tidning efter splittringen och vad hett den i så fall?
Folkets Dagblad togs ju över av Kilbommarna.
Men, ja, kort, Kata fick uppenbarligen sin buddhism till större delen via teosofin, vilket klart märks i en broschyr hon gav ut 1923. Men hon kallade sig buddhist, inte teosof.

Tidlösa sa...

Det har jag aldrig tänkt på, men jag har hittat det. Den hette Den Nya Politiken.

Erik Rodenborg sa...

Tack för det!

Kata Dalström 1923 låter ungefär som Annie Besant. Tyvärr inklusive raslärorna! Konstigt nog verkar de så vitt jag vet inte ha lett till några märkbara reaktioner i SKP. Man reagerade på att hon trodde på reinkarnation etc. men inte på att hon trodde att "arierna" var den "femte rotrasen" och den mest utvecklade av raser.

Hon åberopar sig alltså ofta på Besant, som hon också verkar väldigt imponerad av. Man kan undra om hon hade gått ännu längre åt det hållet om hon hade fått leva.

Nu är detta inte på något sätt ett försvar för Ture Nermans, Zinovjevs m.fl. nedriga agerande. De fokuserade som sagt inte alls på de Blavatsky-inspirerade raslärorna utan på det faktum att hon alls var religiös.

Om Kata Dalström hade levat idag och gett ut en broschyr med samma idéinnehåll skulle nästan ingen inom vänstern ha blivit speciellt upprörd över hennes religiositet, men raslärorna skulle väcka ett ramaskri. Tiden förändras, i detta fall till det bättre!

Tidlösa sa...

Det stämmer. AG gick igenom en del gamla nummer av Folkets Dagblad, och hittade också konstiga uttalanden. Det handlade inte om direkt rasism, men det var ett slags jargong som var vanlig på den tiden, och som t.o.m. kommunisterna använde. I en artikel om Rutenien (då en del av Tjeckoslovakien) stod det något i stil med "böndernas situation är väldigt hård. Fogden tar gården och juden tar pengarna". I en annan artikel kallades en känd fabrikör i Stockholm för "klädjuden". Jag har hittat liknande jargong i en pamflett utgiven av Vänstersocialistiska Partiet på 40-talet (Albin Ströms grupp). Under en väldigt stereotyp bild av en svart hövding står det "De sovjetiska generalerna har en mängd medaljer på bröstet, de ser ut som negerhövdingen Umtsi-bumba". Jag citerar ur minnet, men jag är ganska säker på att "negerhövdingen" faktiskt hette just så...

Och nej, jag tror inte att Höglund eller Ström var särskilt rasistiska, egentligen, men det fanns en särskilt sorts politiskt inkorrekt jargong som tydligen alla använde sig av, helt obetänksamt. Så ja, ibland sker faktiskt framsteg...

Intressant att Kata Dalström egentligen var inspirerad av Adyarsamfundet!