torsdag 27 oktober 2011

Lite mer om Liberala Förbundet

Eftersom det inte går någon klar linje från min aktivitet i Liberala Förbundet till vad jag gjort senare har jag inte tänkt så oerhört mycket på denna period i mitt liv. Men nu har jag börjat tänka desto mer…

Innan jag gick med i LF strax innan jag fyllde 16 i december 1970 bestod mina politiska erfarenheter dels av de KFML-dominerade FNL-grupperna och dels av ett kort besök i det Leijonborg-dominerade FPU Storstockholm. Jag var inte stalinist, och kunde aldrig tänka mig att bli det. Jag var heller inte folkpartist, och kunde inte heller tänka mig att bli det.

Men en vänsterliberalism a la Gahrton tilltalade mig.

När jag sedan såg utfallen mot Liberala Förbundet i FPU Storstockholms medlemstidning blev jag fascinerad. Så en dag ringde jag till LF och bad att få beställa material.

Det kom, och det var ganska mycket. Där fanns en hel del intressant, bland annat en liten pamflett som hette "Moderaterna kallar oss marxister, maoisterna kalla oss borgare. Döm själv!" Den visade sig senare vara skriven av en av de mest vänsterinriktade av LF:s medlemmar, med vissa sympatier för trotskismen.

Men av någon anledning var det nog den tidigare nämnda artikeln av Ingela Söderbaum som jag fick mest sympatier för. Den avspeglade en önskan att lämna den akademiska stilen och verkligen nå ut till vanliga människor.

Jag betalade in medlemsavgiften och gick sedan på stockholmsavdelningens årsmöte den 12 december 1970. Efteråt samlades vi hemma hos någon av medlemmarna och hade livliga diskussioner långt in på natten. Och inte bara om politik. Jag minns en lång diskussion med Richard Murray om determinism och fri vilja.

En del av de som var där höll på att lämna LF. De såg sig nog som trotskister, och hade tröttnat på att vara med i ett "liberalt" förbund. De flesta av dem kom tillbaka nästa vår, men då med närmast entristiska avsikter.

När jag kom hem på natten till den 13 skrev jag i min dagbok: "Bra - radikal - stämning. De flesta röstade på VPK! Många intressanta diskussioner. En hel del av dom som var där höll på att bli socialister. Gick därifrån c:a halv ett. Gick som i en dimma hem. Tydligen trött!"

Efter ett tag kom jag in i Stockholmsstyrelsen. Jag fick nyckel till lokalen och roade mig en hel natt i mars 1971 med att läsa igenom gamla protokoll och tidningsurklipp.

Jag var inte marxist, men jag hade ett mycket radikalt jämlikhetspatos. Så idén om "lika konsumtionsmöjligheter" passade mig mycket bra!

Driven av sin idé om total inkomstutjämning tog LF avstånd från SACO-strejken våren 71, vilket också passade mig utmärkt. Jag skrev själv till stora delar ett mycket militant anti-SACO-flygblad som kårpartiet Liberalerna delade ut under strejken (jag har kvar det, lägger kanske ut det på bloggen nån gång) . Jag skrev också, så vitt jag minns, ett uttalande om SACO-strejken som togs på konferensen 1971. Det sista är jag lite osäker på, men jag tror att uttalandet i så fall fanns i ett nummer av Liberal Debatt detta år.

LF var då, som sagt, reformister. Det var jag med. Det var lite av sossarnas "ökad jämlikhet"-kampanj driven till sin yttersta spets. Men faktum är att LF:s fördelningspolitiska program inte bara låg till vänster om SAP och VPK, utan även i stort sett alla vänstergrupper, möjligen med undantag av någon anarkistsekt.

Med marxistiska termer skulle man kunna säga att de ville gå direkt till kommunismens högsta fas - "av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov." Utan revolution, utan "proletariatets diktatur" och utan en mellanliggande "socialistisk" fas.

Detta var LF:s så att säga renodlade period, efter att de slutade att vara ett studentförbund. Sedan bröts det hela sönder i olika fraktioner, bland annat en trotskistisk grupp, som jag själv blev en del av efter maj 1971.

Till sist blev de någon form av anarkosyndikalister, och bytte namn till Frihetliga Socialisters Förbund. Men då var jag redan utanför.

Men det är det renodlade LF 1970-71, med sin kompromisslösa (men reformistiska) egalitarism som fascinerar mig. Tyvärr har jag haft bort nästan allt material från dem. Men "Liberal Debatt" som gavs ut av LF, innan den bytte namn till Frihetlig Socialistisk Tidskrift, finns ju på bibliotek.

Jag skrev att det inte går någon rak linje från LF till vad jag gjorde senare. Men på ett sätt fanns det nog något kvar. Deras motstånd mot höglönestrejker bar jag med mig, och gjorde att jag långt senare hamnade i konflikt i vänstergrupper varje gång de ville stöda SACO i deras lönekamp.

LF var som sagt en parentes, och inte bara för mig. Det skulle förvåna mig mycket om man kan träffa på någon idag som säger "jag stöder Liberala Förbundets linje, som den uttrycktes i program och resolutioner 1970-71."

Därför kan man nog inte heller förvänta sig att någon skulle vilja skriva förbundets historia. Troligen är dessutom deras arkiv borta för alltid.

Men om någon vet något om deras arkiv, eller om deras medlemstidningar eller utåtriktade material finns kvar, kan ni gärna höra av er!

5 kommentarer:

Anonym sa...

1) Roligt att Du skriver om LF och tiden i slutet av 60-talet och början av 70-talet. Det väcker en massa minnen.

2) Lika lön. Jag drev att det borgarråd som Stockholmsparitet fick efter valet 1988 skulle som lön ha genomsnittet av stadens anställdas löner. Agneta Dreber, som blev vårt borgarråd, gick inte med på det: ”Då är det bara Du som skulle vara villig att ta jobbet.”

3) Löntagarstyrde drev jag inte i Stockholms stad, däremot stadsdelsnämnder. I uppgörelsen med socialdemokraterna 1988 fick vi in detta. De lever ännu efter 23 år.

4) Boken ”Jämlikt och olikt” pläderade för ett jämlikare samhälle. En fortsättning på den argumentationen som jag tycker är mycket bra är ”The spirit level” (på svenska ”Jämlikhetsanden”) av Richard Wilkinson och Kate Picket.

5) Två småsaker: a) Liberala förbundet bytte namn till Frihetlig vänster. B) ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”.

6) Det finns att läsa i två skrifter: Lena Lennerhed, Välfärdens rebeller, Sveriges Liberala Studentförbund och kulturradikalismen under 1960-talet, Idéhistoriska uppsatser nr 17, Stockholms Universitet, Avdelningen för idéhistoria samt Patrick Krassén, 60 år av radikalism (känner inte till den).

Bästa hälsningar, Richard Murray

Erik Rodenborg sa...

Hej Richard,

Tack för din kommentar. Jag återkommer till den senare. Jag borde också själv läsa "Jämlikhetsanden" som jag har hört många rekommendera.

Jag vet ju inte mycket om Stockholmspartiets praktik, mer än att jag såg en del uttalanden och ställningstaganden av Agneta Dreber, där hon verkade ligga ganska så långt åt höger. Men det verkar ju kanske vara lite mer komplicerat än så.

Vad jag minns bytte Liberala Förbundet namn i två etapper, först till Frihetlig Vänster och sedan 1972 till "Frihetliga Socialisters Förbund". Minns jag fel? Kanske blandar jag ihop namnet på tidningen med namnet på förbundet?

Du har självfallet rätt om min felskrivning om "Av var och en efter...". /rodnar generat/. Jag ändrar det nu!

Jag ska läsa böckerna du nämner med stort intresse.

Vänliga hälsningar Erik

Erik Rodenborg sa...

PS. Min minnesbild om namnbytet stöds av Wikipedias uppslagsord "Liberala ungdomsförbundet" som i förbigående nämner LF och skriver om "namnbyten till först Frihetlig Vänster och sedan till Frihetliga Socialisters Förbund".

http://sv.wikipedia.org/wiki/Liberala_ungdomsförbundet

Patrick K sa...

Hej Erik och Richard, min bok om studentförbundets historia finns på KB/universitetsbiblioteken (och möjligen finns några ex kvar att köpa hos Liberala Studenter), och LF:s arkiv finns tillsammans med SLS:s arkiv på Riksarkivet (jag gick igenom detta material när jag skrev på boken och har även donerat material till arkivet).

Erik Rodenborg sa...

Patrick K

Tack för info! Jag ska låna din bok nästa gång jag kommer förbi universitetsbiblioteket!

Hälsningar Erik