... ur en märklig dröm.
I den flyttade jag in i en lägenhet på Gubbängsvägen, dvs den gata jag bodde på fram till jag var åtta år. Jag boode där till mars 1963.
I drömmen flyttade jag dessutom in i en uppgång alldeles bredvid 85, den där jag bodde som barn.
Från fönstret trodde jag att jag skulle kunna se "gården" bakom huset där jag lekte som barn men det visade sig att det var en nybyggd mur som hindrade mig att se det.
I drömmen fanns det tre lägenheter på planet (i verkligheten finns det nog fortfarande bara två i dessa hus) , och den eller de som bodde snett bredvid mig lämnade nästan alltid dörren till lägenheten öppen när de var hemma (jag hade hitills bara sett en kvinna i dörren, och jag visste inte om det fanns fler). Jag undrade varför, tyckte det verkade konstigt.
Det var en på samma gång mörk och gåtfull som förväntansfull och spänd stämning i drömmen. Grundkänslan var lite som att läsa en bok av Jenny Berthelius, när hon är som bäst....
måndag 30 januari 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En paradox
Tillvaron är just nu full av paradoxer. Nu har exempelvis en lag som är klart antifeministisk, röstats igenom, och de enda som röstar emot d...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
-
Långfredag.... Dagen då man ska fira hur "Guds son" offrades och torterades ihjäl för 2000 år sedan. Många vet dock inte bakgrun...
-
Jag är absolut för transsexuellas rättigheter, men det nya lagförslaget är ogenomtänkt, och riskerar att leda till stora problem. Här är et...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar