söndag 15 januari 2012

Oisin Cantwell, uthängningar och övergrepp mot barn

Oisin Cantwell heter en Aftonbladet-journalist som den senaste tiden upprepade gånger hårt angripit en sida som publicerar personuppgifter på människor som begått sexualbrott mot barn.

Anledningen till hans upprördhet är huvudsakligen två. Dels är de som ligger bakom sajten högerextremister, dels är det en form av lynchmobbsmentalitet att hänga ut förövare.

I det första har han rätt. Ja, det finns uppenbarligen högerextremister bakom saften, och det är ett stort problem. Milt sagt. Att högerextremister driver sådana frågor gynnar bara de som vill bortförklara övergrepp mot barn och prata om annat.

Men anledningen till att högerextremister kunnat profilera sig i frågan är ju att nästan alla andra opinionsbildare gör som Cantwell, blundar och låtsas att det regnar. Man ignorerar en rad verkliga problem med att uppgifter om förövare INTE är offentliga. Exempelvis risken att en kvinna blir tillsammans med en man som dömts för övergrepp mot barn, och skaffar sig barn med honom. Utan att få veta om att han varit dömd för övergrepp. Det händer då och då, och kvinnor som har varit i den situationen och till sist fått reda på det, har reagerat upprört på att ingen talade om det för dom.

I den länkade artikeln spekulerar Cantwell också underligt nog om en påstådd risk för att de som utpekats skulle kunna fastna i en förövaridentitet PÅ GRUND AV av att de hängts ut, och hänvisar här till anonyma "experter". Det är ett uselt argument. Det är rena spekulationer, utan skymten av belägg.

Personligen lutar jag åt att registret på människor som är dömda för sexualbrott mot barn bör vara just offentligt. Som i USA. Det innebär förvisso risker för att personer blir trakasserade i onödan, eller rentav att personer med liknande namn blir utsatta för trakasserier.

Men jag tycker att detta inte väger tyngre än den risk barn utsätts för varje dag. Om en kunskap om vilka som är dömda för sexualbrott mot barn vore allmänt spridd skulle troligen åtminstone NÅGRA övergrepp mot barn ha kunnat hejdas.

Men bara några. Endast en försvinnande del av övergreppen går till åtal. Det är det stora problemet. Därför är det absolut viktigaste att man lyssnar på barn och vad de berättar om, mer än idag. Att personer som på goda grunder misstänks ha begått övergrepp bör förlora vårdnaden, även om de inte är dömda. Att polisen ges mer resurser att utreda övergrepp. Att buggning och telefonavlyssning av misstänkta förövare blir rutin. Och att den moderna folksägnen att återkallade minnen av övergrepp nästan alltid är falska bemöts - och analyseras.

Och dessutom att förövarförsvararnätverken i samhället kartläggs. Och avslöjas.

Dvs. alla dessa journalister, vittnespsykologer. jurister och andra som medvetet arbetar för att det ska bli nästan omöjligt att sätta fast förövare. Som systematiskt arbetar för att skapa ett klimat där hela diskursen kommer att handla om "ledande frågor", "inplanterande" terapeuter, "PAS", "FMS", och allt vad det heter. Ett klimat där nästan alla berättelser från barn ska massakreras av pseudoexperter och där nästan inga barn någonsin blir trodda.

Stieg Larsson hade faktiskt planer på ett projekt för att avslöja förövarförsvararnätverk några år innan han dog. Men även han fick erfara hur kompakt motståndet var.

Vi lever i ett samhälle där övergrepp mot barn inte tas på allvar - i praktiken. Det är därför, och endast därför, som högerextremisterna kan utnyttja frågan.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Visst är det som du beskriver och det är bedrövligt!
Vi som inte på något sätt vill gynna högerextremistiska intressen deltar med andra ord inte i deras aktiviteter eller appeller och frågan vinner alltså ingenting på att de högerextrema tar upp den.
Tvärtom förlorar frågan på detta!

Shed Light sa...

Vad bra skrivet!

Du sätter fingret på problematiken att högerextrema krafter nu kan utnyttja den dåliga hanteringen i Sverige av brott mot barn.
Precis samma som dessa krafter utnyttjar andra brottskategorier, som inte fungerar i rättsväsendet, för sina syften.

Jag håller också med dig helt om rätten att publicera dessa uppgifter.
Där har jag ändrat mig de senaste åren, efter att ha blivit så sorgligt medveten om hur utsatta barn och andra svaga grupper faktiskt är. OCH efter att blivit skakad av vilka starka krafter som motarbetar barns rätt.

Anonym sa...

Nätverket har en högerextremistisk och därmed kvinnofientlig agenda. På Twitter berömmer man sig för detta på följande sätt:

"Jag är så jävla grym att prata med kvinnor, efter ett samtal med Ramirent så kör hon i växeln ut dammsugaren EFTER stängning, på sin fritid."

Anonym sa...

Men Ramirent är ju ett företag som vill behålla sina kunder. Telefonisten skulle nog gjort samma sak om det var en man.

Anonym sa...

Alla äger den här frågan. Hela samhället.

Personligen uppskattar jag alla som engagerar oavsett politisk åskådning. Det är ju inte politiken man tar ställning till utan sakfrågan.

Oisin Cantwell är Aftonbladets egen lilla gråterska och bör väl numera vara ökänd för sina pedovänliga artiklar. Okej, han gör vissa undantag ibland, men sammantaget står det klart var han har sin lojalitet och inte är det hos presumtiva eller faktiska brottsoffer.
Rain

Anonym sa...

Så vilka "pedovänliga" artiklar har Cantwell skrivit då? Kan du länka till dem kanske?

noboytoy sa...

Oisin skriver:
"Det här är en grupp individer som knappast lyssnar på de experter som varnar för att de som hängs ut som pedofiler riskerar att fastna i den identiteten och fortsätta att utsätta barn för övergrepp.

Inte heller tycks de vara alltför bekymrade över att hatstämningar kan piskas upp med lynchningar som följd."

Pedofiler "riskerar att fastna i den identiteten"? Pedofil-identiteten, får man förmoda att han menar? Menar Oisin att pedofiler går att "bota"? Eller hur skulle de kunna "byta" identitet, när de flesta forskare är överens om att en pedofil alltid är en pedofil? Kanske menar Oisin att det är synd om pedofiler som alltid kommer att ses på som pedofiler, av gemene man?

Jag förstår inte heller vad Oisin menar med att om pedofiler "fastnar i pedofil-identiteten" så kommer de att begå nya övergrepp?

Hur får han ihop den logigen? Risken för upptäckt är det som får de flesta människor att avstå från att begå brott. Risken för upptäckt, straff och medmänniskors avsky. Menar han att om vi tillåter pedofiler att "gömma sig" så är risken mindre för att de begår nya våldtäkter mot barn?

Jag tror att de flesta människor, ja utom Oisin då, är mer rädda för pedofilers våldtäkter mot våra barn än för ev "lynchningar" och mobb mot pedofiler.

Anledningen till det är att pedofiler GÖR ETT VAL ATT BEGÅ VÅLDTÄKT MOT BARN medan pedofilen ser till att barnen aldrig har ett val.

Som pedofiler bäddar får pedofiler faktiskt ligga. De visste vad de gav sig in på när de gjorde sitt val att våldta försvarslösa barn. Eller trodde de om sig själva att bli älskade av folket för sina vidriga handlingar?