onsdag 16 maj 2012

Debatt om barnpornografi

Det pågår en debatt om barnpornografi. Det började med att Björn Sellström på rikskriminalen, i en artikel i SvD,  utifrån ett aktuellt mål om tecknad barnpornografi, argumenterade för  att polisen borde koncentrera sig på att att utreda riktiga övergrepp istället  för att ägna sig åt att jaga "fantasifigurer".

I den debatt som följde på nätet  kom många som genuint kämpar mot övergrepp mot barn med hård kritik mot Sellström. Exempelvis NoBoyToy, Suspicio,  och Monica Antonsson.  Jag sympatiserar helt med dessa bloggares ställningstaganden för utsatta barn och jag brukar för det mesta hålla med dem när de skriver om sådana frågor. De vågar säga sanningar som de stora media mörkar.

I just detta fall kan det också noteras att de tar upp något som det annars är tyst om i media, nämligen att den man som det aktuella rättsfallet handlar om, faktiskt anklagades för övergrepp mot barn. Det var därför, och inte av någon annan anledning, som han utsattes för en husrannsakan. Det var då som den tecknade  barnporren beslagtogs.

Detta mörkas även av Sellström i sin artikel, vilket också är anmärkningsvärt.

Men jag kan ändå, trots allt,  inte riktigt dela åsikten att lagändringen som kriminaliserade tecknad barnpornografi var riktig.  Det betyder inte att jag inte anser att sådan är vidrig. Det är den. Men att något är vidrigt innebär inte nödvändigtvis alltid att det bör kriminaliseras.

Det handlar om prioriteringar.  Det har gång på gång visats, bland annat av Uppdrag  Granskning för några år sedan, att polisens resurser för att utreda barnpornografi inte alls räcker till. Det är bland annat till och med så att utredningstiderna  är så långa att en stor del av brotten hunnit bli preskriberade innan de går till åtal.

Det här är en tragedi. Speciellt med tanke  på  att barnpornografi idag, eftersom  barns vittnesmål numera nästan alltid ifrågasätts, och även medicinsk bevisning  brukar förklaras bort på olika sätt, är en av de få saker som kan få förövare fällda.  En massiv satsning på att leta upp och utreda barnpornografi skulle vara ett mycket effektivt vapen för att slå mot förövare.

Men vad gör samhället? Resurserna att utreda sådana  brott förblir mycket  små. Samtidigt utvidgas definitionerna både för vad som är barnpornografi och vad som räknas som innehav. Barnpornografi omfattar efter att lagen ändrades för några år sedan  numera även tecknade bilder, och dessutom krävs inte längre att någon  laddar ner bilder för att det ska räknas som innehav - det räcker med att titta.

Är inte detta bra? Nja, som läget ser ut nu, nej. Det är meningslösa slag i luften så länge inte polisen får kraftigt utökade resurser. Den främsta effekten är att köerna blir ännu längre, och andelen brott som hinner utredas ännu mindre.

Genom dessa lagändringar försökte man få det att se ut som om man tog "krafttag". Men det gjorde man inte. Tvärtom, genom att utvidga definitioner utan att förstärka resurserna  gjorde man arbetet än mer ineffektivt.

Mitt intryck är att intresset på toppnivå för att på allvar bekämpa övergrepp mot barn är mycket  nära noll.

För att undvika att bli betraktad som alltför paranoid avstår jag dock från att spekulera i orsakerna till detta.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Bra skrivet! :) -Joelf

Shed Light sa...

Det handlar inte om att lägga resurser på det utan hur tecknad manga kan användas.
Tecknad barnporr, vanlig barnporr ingår i samma sammahang. Det blir alltså inte mer resurser, det är samma.
För övrigt har jag alltid svårt att förstå resursargumentet vid brott.

Sedan saknar det andra perspektivet, barn som grupp.
Man bör ju gå igenom alla i detta fallet ingående delar.

Tycker du att tecknad barnporr ska legaliseras?
Jag saknar det ställningstagandet också, för annars har vi gränsdragningen - vad är manga?

Erik Rodenborg sa...

Shed Light

Jag var faktiskt mot ett förbud mot tecknad barnporr innan lagen togs. Av bland annat de skäl som jag angett här. Däremot har jag då inga planer på att starta någon kampanj för att häva förbudet nu när det är genomfört. Om inte annat skulle jag i så fall få en massa mindre roliga allierade...

Mer allmänt anser jag att det också finns andra risker med den barnporrlagstiftning vi har idag. Vilket bland annat visade sig när en mamma åtalades för barnporrbrott när hon filmade sina barn för att dokumentera hur hon ansåg att de påverkats av pappans övergrepp. Nu friades hon dessbättre, men hon förlorade vårdnaden, bland annat (så vitt jag förstår) med detta som argument.

I ett läge där polisen inte gör något skulle en lagstiftning mot barnporr som liknar vår i vissa lägen kunna användas mot andra, som försöker dokumentera det som polisen missat. Något liknande hände i Nederländerna på 90-talet när frivilligorganisationen Morkoven avslöjade en barnporrhärva som polisen vägrade att undersöka. Resultatet blev att Morkoven trakasserades av polisen - bland annat genomfördes en husrannsakan. Om Nederländerna hade haft dagens svenska lagstiftning skulle Morkoven ha kunnat fällts för att de försökte avslöja den härva som polisen struntade i.

Det finns mycket mer att säga om denna komplexa fråga men jag avslutar här. Jag återkommer kanske till saken.

Erik Rodenborg sa...

Mer allmänt, jag ser kampen mot övergrepp som den centrala frågan. "Riktig" barnporr är dokumenterade övergrepp. Avslöjandet av sådan är idag det främsta redskap som finns för att få fast förövare.

"Kampen mot barnporr" kan inte ses isolerat, utan som en del av kampen mot övergrepp. Om all barnporr försvann, men övergreppen fanns kvar, skulle dessa vara mycket svårare att upptäcka och bekämpa.

Den viktigaste uppgiften är inte att primärt få bort barnporren utan att få bort övergreppen. Om polisen över hela världen fick mångdubblade resurser för att upptäcka, dokumentera och analysera barnporr skulle tiotusentals barn kunna räddas...

Erik Rodenborg sa...

PS.

Som de som läser detta torde märka har jag åsikter om relationen mellan kampen mot barnpornografi och kampen mot övergrepp mot barn som skiljer sig en del från vad många andra som arbetar mot övergrepp mot barn har.

Jag har aldrig HELT systematiskt fört fram dem, bland annat för att de inte är så systematiska i sig.

Förr eller senare kanske jag försöker skriva något mer genomarbetat om saken.