söndag 15 juli 2012

Freuds sexualteori - och "den svarta slamfloden av ockultism"...

Att Freud var fixerad av sex när han skapade sin teori tillhör väl den populära standardbilden av honom. Och även om den är lite karikatyrartad ligger det anmärkningsvärt mycket i den.

Det är visserligen sant att det endast var mellan 1914 och 1919 som Freud verkade anse  att sexualiteten HELT styrde personligheten. Just mellan dessa år menade Freud att det egentligen endast fanns en drift hos människorna, och det var sexualdriften.

Före 1914 hade han antagit att det också fanns "jagdrifter" - dvs. självbevarande drifter. Men 1914 trodde han sig ha kommit på att även självbevarelsedriften hade en erotisk grund. Den byggde nämligen på narcissism - en erotisk dragning till den egna kroppen och det egna jaget. Eller det var vad han ansåg sig ha kommit fram till.

Så stod han där med bara en typ av drifter. Men så 1919 publicerade han "Bortom lustprincipen" där han ansåg sig ha kommit fram till att det dessutom fanns en dödsdrift. Den manifesteras framförallt i aggressivitet mot själv och andra men den har sin grund i en längtan bort från livet och tillbaka till den döda materien.

Men trots jag- och senare dödsdrifter domineras alla hans fallbeskrivningar och teorier om neuroser och psykoser nästan helt av hans sexualteorier. Däremot inte i lika hög grad - i motsats till vad många tycks tro - hans analyser av drömmar och felhandlingar.

Nu ligger en del av förklaringen till Freuds sexualfixerade teori att den i grunden var en reaktionsbildning på hans tidigare insikter om att psykiska problem kan orsakas av sexuella övergrepp i barndomen. När han förkastade detta byggde han upp en bisarr spegelbild av sin tidigare traumateori. En spegelbild som - logiskt nog - dominerades av föreställningar om omedvetna sexuella fantasier.

Men som förklaring till hans sexualteorier är detta förstås inte heltäckande. Många andra har ju avvisat berättelser om sexuella övergrepp utan att därför bygga upp sexualfokuserade teorier om hela den mänskliga naturen.

Vad Freuds val berodde på kan väl ingen svara på. Men CG Jung ger i sin självbiografi en dramatisk bild av hur starkt Freud var fixerad vid sexualteorin.

Jung var alltså en av de många Freudlärjungar som bröt med psykoanalysens grundare. Nästan alla som bröt med Freud bröt samtidigt med hans sexualteori. Enda undantaget jag kan komma på just nu är Wilhelm Reich, som istället drev sexualteorin ännu längre än vad Freud gjorde.

Eftersom Jung var en "avhoppare" kan man ju betvivla sanningshalten i hans beskrivning. Men jag lutar nog ändå åt att den i stort stämmer.

Jung skriver:
"Det var omisskänligt att Freuds sexualteori i hög grad låg honom ovanlig varmt om hjärtat. När han talade om den, blev hans röst bevekande, nästan ängslig, och av hans kritiska och skeptiska läggning kunde ingenting förmärkas. Ett uttryck av sällsam rörelse, vars orsak jag inte kunde förstå, gled därvid över hans ansikte."

Han ger ett exempel från 1910:
"Jag minns ännu livligt hur Freud sade till mig: 'Min käre Jung, lova mig att aldrig överge sexualteorin. Den är det allra väsentligaste. Ser ni, vi måste av den göra en dogm, ett orubbligt bålverk'. Något förvånat frågade jag honom: 'Ett bålverk - mot vad då?' Varpå han svarade 'Mot den svarta slamfloden' - här tvekade han ett ögonblick för att tillägga - 'av ockultism'".

Jung - som dels var ganska så intresserad av mycket av vad Freud ansåg vara "ockultism," dels starkt ogillade dogmer, kommenterade. : "Detta var en stöt som träffade vår vänskaps livsnerv. Jag visste att jag aldrig skulle finna mig i det'. (Citaten från CG. Jung , "Mitt liv" Natur och Kultur 2007 (1961), s. 169-70).

Det är på många sätt intressant. När Freud utvecklade sin traumateori på 1890-talet lyssnade han på sina patienter. När han istället utvecklade sin senare teori lyssnade han uppenbarligen till stor del på.... sin rädsla. Exakt vad den rädslan handlade om får vi väl aldrig veta men om man får tro Jung var den stark.

En sak är klar. Om Freud hade utvecklat sina traumateorier hade han kunnat uträtta storverk. Men förstås förblivit mycket isolerad.

Nu gav han upp sanningen, kapitulerade för sina olika rädslor - och resultatet blev en både framgångsrik och ofruktbar nonsensteori.

Och om man måste välja mellan den nästan omänskligt mekaniska sexualteori som Freud utvecklade efter att han slutade att lyssna till sina patienter, och CG Jungs mer "flummiga" och metafysiska teori - så föredrar jag uppriktigt sagt Jungs!

Inga kommentarer: