torsdag 16 augusti 2012

Ordförande Mao, Khomeini och brittiska UD

Storbritannien ska ha hotat Ecuador med att den brittiska polisen skulle kunna storma Ecuadors ambassad.

Att ambassader stormas är annars extremt ovanligt. Senaste gången det hände var så vitt jag vet när iranska aktivister, med Khomeinis goda minne, stormade och ockuperade USA:s ambassad i december 1979.

Och så hände det juni 1967, under kulturrevolutionen i Kina, när rödgardister tilläts att storma den brittiska (!) ambassaden.

Förutom dessa två tillfällen kan jag inte komma på något.

Att häva den diplomatiska immuniteten för en hel ambassad är dessutom en helt extrem åtgärd, som så vitt jag känner till aldrig har genomförts tidigare.

Jag har inga sympatier för Julian Assanges försök att fly undan sexualbrottsanklagelser, men Storbritanniens linje mot Ecuador andas både imperialistisk arrogans och prestigetänkande.

För jag antar att den inte beror på att man numera inom brittiska UD ser Ayatollah Khomeini och ordförande Mao som sina stora förebilder när det gäller agerandet mot ambassader man ogillar?

8 kommentarer:

Tidlösa sa...

Det stämmer. Det är faktiskt ytterst anmäkningsvärt. Inte ens Sovjet stormade den jugoslaviska ambassaden i Budapest dit Imre Nagy tagit sin tillflykt efter att sovjetiska tanks krossat Ungern-revolten 1956. Istället lurade man ut honom med löfte om fri lejd...

Att upphäva den diplomatiska immuniteten för en hel ambassad (vilket britterna tydligen måste göra först, innan de faktiskt går in på området - vi har ju VISSA lagar här i västvärlden håhåjaja) enbart för att arrestera en enda person, är oerhört extremt, men säger oss kanske något om hur hotfull Assange uppfattas av etablissemanget.

Det är ju inte så svårt att räkna ut att det här inte handlar om de misstänkta våldtäkterna, utan om Wikileaks...



Gunnar Wall sa...

Gör det ytterligare begripligt varför Assange varit rädd för att överlämna sig till svenska myndigheter. Han behöver varken vara paranoid eller ett eländigt kräk, de två vanligaste anklagelserna mot honom i sammanhanget.

Verutschkow sa...

"Storm the embassy" tyckte redan the Stray Cats (av vilka en var herr Britt Ekland) på sin tid ...

Erik Rodenborg sa...

Gunnar Wall

Jag förstår inte logiken i din kommentar. Är det alltså bättre att ha varit utlämnad åt brittiska myndigheter, i Natolandet Storbritannien, som han istället har varit sedan slutet av 2010?

Dessa brittiska myndigheter som nu demonstrerat vad de går för?

Att Assange de facto har hävdat att att brittiska myndigheter är att föredra framför svenska, och underförstått att det är mindre risk att han utvisas till USA om han stannar i Storbritannien, är väl antingen en "vanföreställning" - eller så avspeglar det en ovilja att höras om anklagelserna för våldtäkt!

Gunnar Wall sa...

Det jag menade var väldigt enkelt och borde inte kunna missförstås. Nämligen att de senaste dagarnas händelser ännu tydligare än tidigare visat att Assange verkligen behandlas som om han vore samhällets fiende nummer ett och att det inte bara handlar om fantasier i hans hjärna. Ifall man tyckte att det verkade överdrivet när han sökte politisk asyl tvingas man tänka om sedan det visat sig att britternas motdrag blivit att hota med storma ambassaden. Jag hade inte väntat mig någon oenighet med dig, Erik, om detta utifrån vad du själv skrev.
Vidare: de myndigheter som varit mest aktiva när det gällt Assange har varit de svenska. Och oavsett oklarheterna om vad som förekommit när det gäller de misstänka sexbrotten menar jag att den svenska rättsapparaten agerat på ett sätt som är oförklarligt om man inte tar med i bilden att den mistänkte är en kände demokratiaktivist som väckt ovilja i framför allt USA. Assanges rädsla för att skickas till Sverige är därför begriplig. Om han sedan gjort ett tankefel ifall han trott att han skulle vara säkrare i Storbritannien är en annan sak.

Erik Rodenborg sa...

Du har säkert rätt i att Assange har all anledning att vara rädd för USA.

Men det är mer komplext än så. Hans "tankefel" (att han hellre vill vara i det USA-allerade England än i Sverige!) bottnar med ganska stor sannolikhet i att han inte vill förhöras om våldtäkt.

Man bör också notera inslagen av antifeministisk retorik i både hans och (i än högra grad) många av hans anhängares attacker mot det svenska rättssystemet.

Shed Light sa...

Men har man ett klart feministisk perspektiv så ser man att varken Mao, Ecuador eller imperialism har med kvinnors rätt att göra.

Min ledstjärna är ALLTID de med minst makt. I det här fallet är det målsäganden som har mobbats exempellöst vilket tyvärr kan få konsekvenser både direkt och indirekt. Direkt för att det skrämmer kvinnor och indirekt för att det har normaliserat en ton mot kvinnors rätt som extremistisk och rått obehaglig.

Det är målsäganden som ska sättas i främsta rummet, inte maktgalna s k politiska män. Inklusive Assange och Wikileaks och Ecuadors president eller repressiva koloniala makter.

Erik Rodenborg sa...

Shed Light

Jag vet inte om jag förstår exakt vad du menar.

Själv anser jag detta:

Det finns olika typer av motsättningar i denna värld. Motsättningen mellan kvinnorna och patriarkatet är en central motsättning, men det är inte den enda.

Därför skulle jag inte stöda om Storbritannien lät storma Ecuadors ambassad med hänvisning till sexualbrottsanklagelserna mot Assange. Absolut inte.

Det finns en rad exempel på att kolonialister och imperialister använder sig av olika förevändningar för att stärka sin globala makt. Om Storbritannien ingrep mot Ecuadors ambassad skulle det inte vara av omsorg om målsägarsidan i fallet. De skulle enbart vara en förevändning för något som hade en helt annan agenda.

En mycket obehaglig sådan. Och inte ett skvatt "feministisk".