Natten till idag visade TV4 Journey to the Center of the Earth, en barnvänlig version av Jules Vernes berömda bok på just detta tema. Själv har jag alltid gillat "Resa till jordens medelpunkt" och tycker det är en av Vernes bästa böcker. Kanske den bästa.
Filmen var både trevlig och spännande.
I början av den får tittaren reda på att det finns ett sällskap av "vernianer" som tror att Vernes böcker är bokstavligt sanna. Det är så vitt jag vet inte sant. Något sådant sällskap finns inte.
Däremot finns det faktiskt grupper som allvarligt tror att jorden är ihålig.
Om detta handlar faktiskt en riktigt spännande ungdomsthriller - Geraldine McCaughreans Det vita mörkret (Damm förlag, 2007).
Boken är skriven från en skeptisk utgångspunkt och försöker alltså inte övertyga läsarna om att jorden verkligen är ihålig. Tvärtom beskrivs de som driver denna linje som antingen galna eller som samvetslösa bedragare. Handlingen är både spännande - och ganska så sorglig.
Men sådana grupper finns alltså, på riktigt. De hävdar ofta att det finns nedgångar till jordens inre vid Nord- och Sydpolen.
Efter att ha kollat lite runt på deras webbsidor inser man att det inte endast handlar om entydig pseudovetenskap, utan också om en sällsynt lättgenomskådad sådan. Argumenten är tunna och så lite trovärdiga som de bara kan vara.
Men det finns en annan dimension i det hela - en politisk sådan. Det är nämligen så att en av huvudströmningarna i denna kompott anser att jordens innandöme är befolkad av - nazister. Ja, ni läste rätt.
Denna idé verkar först ha uppkommit bland desillusionerade nazister efter kriget. De fantiserade om att Der Führer och andra ledande nazister hade lyckats fly till jordens innandöme. De fick med sig den mest avancerade tyska teknologin och lyckades utveckla den där - under jorden.
Sedan spreds idén till andra. Och, hör och häpna, i denna idé ingår också att många UFO-rapporter sedan mitten av 40-talet i själva verket är iakttagelser av - nazistiska flygade tefat som till och från lämnar sina underjordiska baser.
En av de mest kända av "Hollow Earth"-organisationerna hade förresten i början swastikan som sin symbol, men de tog för säkerhets skull bort den efter ett tag...
Som sagt, det är en av de konstigaste pseudovetenskapliga konspirationsteorier jag stött på. Och då har jag ändå stött på ganska många!
3 kommentarer:
Ja, den är direkt bisarr - men man vänjer sig. Numera reagerar man knappt på sådant! Möjligen blir man oerhört trött...
Vad synd att det inte finns vernianer i verkligheten - jag gillade Vernes romaner som barn, och hade väl kunnat gå med, på skoj givetvis.
Jag läste i en obskyr bok om Verne att det faktiskt fanns personer på 1800-talet som trodde att romanerna var "sanna" i den meningen att man antog att Jules Verne var en riktig äventyrare eller uppfinnare som kanske tagit sig ända till nordpolen, etc. Fast på den tiden var rykten av det slaget kanske ändå rätt så begripliga. Idag hade en verniansk sekt nog bara befolkats av stollar, LOL.
Jag tyckte att berättelsen om resan till underjorden var oerhört tråkig.
En av mina favoritberättelser tror jag att jag nämnde redan för några år sedan. Den heter "Barbicane & Co" och handlar om hur hjältarna från böckerna om månfärden flippar ut och bestämmer sig för att ändra jordaxelns lutning, trots att detta skulle medföra miljontals människors död! De vill nämligen att nordpolen skall hamna i Nordamerika, eftersom de av någon anledning inte vill resa till Nordpolen själva...
Det fanns några andra romaner jag tyckte var fascinerande också, men jag har glömt deras namn på svenska. En av dem handlade om kampen mellan två (fiktiva) städer i Nordamerika, som egentligen symboliserar Frankrike och Tyskland. Den tyska staden uppfinner vapen som faktiskt liknar senare tiders atombomber och neutronbomber!
Bokstavligt sanna? Tja...
Tidlösa
Helt off topic, men har du inte tänkt på att starta en blogg?
Jag kan nästan lova att jag genast kommer att länka till den.
Om inte synnerliga skäl talar emot...
;-)
nja jag vågar nog inte ha en riktig blogg. mina åsikter i alltför många frågor är alldeles för oklara. förutom att jag är tidlös feminist förstås. :-)
Skicka en kommentar