/Först skrivet 23 mars 2011. Bör tillägga att samma logik ofta också gäller i relation till Facebook och andra internetforum./
Jag har länge haft en fobi mot att läsa e-mail. Frågan är vad den beror på.
Vad är jag rädd för? Framförallt två saker.
Om jag har skrivit ett mail till någon som jag tror kan vara störande, irriterade, göra personen arg eller besviken på något sätt vågar jag inte ens öppna mailboxen pga rädslan för att det ska komma ett surt eller besviket svar. Det är ju djupt irrationellt.
För det första kommer sällan just sådana svar, för det andra brukar jag inte bli knäckt av dem när jag väl har sett dem. Det är INNAN jag ser dem som jag arbetar mig upp till en ren skräck för dem, och helt enkelt inte är kapabel att öppna mailboxen.
Än mer irrationellt är det att jag inte nöjer mig med att inte läsa just dessa svar, utan att jag alltså inte ens vågar öppna mailboxen alls. Jag vill inte ens SE EFTER om det kommit några svar.
Den andra anledningen är om jag skrivit mail till någon som jag MYCKET GÄRNA vill ha svar från. Då är rädslan inte att det ska komma svar, utan att det INTE har kommit något. Tanken på att personen ifråga INTE skulle svara är så outhärdlig att jag inte vågar öppna mailboxen och titta efter.
Det kan ju också innebära att personer som mailar till mig och eventuellt mycket gärna vill ha svar från just mig i sin tur kommer att bli besvikna... Det förstärker ytterligare min rädsla för att öppna mailboxen eftersom jag är rädd för ett mail där någon tycker att jag är hemsk som inte svarar.
Det här kan leda till att jag inte kollar mail på veckor. Sorgligt men sant.
Neurotiskt? Det är bara förnamnet...
8 kommentarer:
Kan säga att jag faktiskt själv också ibland tenderar att låta mail ligga. Men oftast vet man ju ändå vad som står i dem.
Jag har f ö faktiskt tillämpat principen på vanliga postala försändelser ibland. I går kom det t ex post från en av bankerna och inte behövde man öppna det kuvertet inne. Det gick nämligen alldeles utmärkt att hålla upp det mot en glödlampa ...
Jag tror inte att detta beteende är särskilt "neurotiskt" Erik. Jag skulle kalla det en fullt naturlig mänsklig reaktion.
Jag känner till kvinnliga bloggare som drar sig för att logga in och läsa kommentarerna efter ett blogginlägg (inte jag).
Jag känner också till många människor som har både en slags mailfobi och telefonfobi. Det sistnämnda kan jag känna igen mig i - jag avskyr, verkligen AVSKYR, telefoner och framför allt mobiltelefoner. Det beror på att telefoner stressar mig oerhört.
Jag tror att väldigt många människor blir stressade lite till mans av all denna "ny" teknik som mobiltfn, mail, chatt, facebook, bloggar osv. Man förväntas vara tillgänglig för andra och nåbar 24/7/365.
Det var bättre förr, på så sätt;).
Lite pinsamt men...
*harkel, harkel*
Jag tror att du har en kommentar från mig i din skräppost;)
NBT
Hur bär man sig åt för att lyckas få en kommentar i skräpboxen? :-)
Jag vet inte om det nödvändigtvis var bättre förr - men det var lugnare. Själv kan jag också vara nervös för telefoner, men om man har pratat med någon i telefon vet man oftast genom tonfallet om vederbörande var vänlig, sur eller neutral. Däremot är det lätt att bli nästan dödsfiender på nätet - för att man just inte märker sådana nyanser...
Själv är jag ofta inte alls tillgänglig. Jag tar oftast inte med mig mobilen när jag går ut och jag kan som sagt låta bli att kolla mailboxar på veckor!
Skrev kommentaren från jobbdatorn. Det blir tydligen skräppost då;).
Jag är inte rädd för att tala i tfn - jag känner obehag inför signalen, pockandet på min uppmärksamhet och alla som jag måste prata med, bara för att de vill prata med mig. Trots att jag har fullt upp med annat just då.
Jag kan tyvärr inte skita i att svara i telefonen eller ta den med mig eftersom det har visat sig att folk blir i det närmaste hysteriska om de inte får tag på mig när de så önskar och ofta slutar det med människors rena hysteri som typ 10 "missade samtal" och 5 meddelanden från var och en om hur "akut!!" det är att de får tag på mig.
Hade förstått detta beteende om jag hade varit statsminister, amulansförare eller nåt liknande men ingen dör eller kommer till skada på något sätt om de inte får tag på mig under en dag eller två. Det är ett sätt att stressa mig och de lyckas:(
NBT
Då och då har jag haft nära kontakt med människor som krävt att jag ska vara tillgänglig jämt. Det brukar leda till en massa gräl. Och i slutändan till att relationen bryts...
Det här beteendet känner jag också igen...
Jag mailar ofta reaktioner och även kritik till olika håll och får häpnadsväckade ofta svar och oftast inte så positivt då alltså. Men trots att vitsen är att man ska få svar så kan det dröja innan jag läser dem.
Jag får betrakta dem ett tag först så de får ligga till sig...
Shed Light
Känner igen mig. Ligga till sig.... det känns på något sätt mindre laddat när mailet är några dar gammalt...
Skicka en kommentar