söndag 27 januari 2013

Men dog Jesus verkligen på korset?

Den här bloggen håller på att urarta mer och mer. Det blir mer och mer av personliga hugskott, av de mest fantasifulla slag. Och med detta inlägg tar jag kanske steget över en avgrund....

Idén att Jesus egentligen inte dog på korset är gammal. Den finns bland annat i Koranen, i sura 4:156. Där står det bland annat: "... de dödade honom inte, och inte heller korsfäste de honom, fastän det för dem tedde sig så".

På senare år har idén blivit vida spridd, bland annat i kölvattnet på debatten efter DaVinci-koden.

Nu ogillar jag hela idén om försoningsdöden, det är min bias i frågan. Så tanken på att Jesu död på korset är en myt tilltalar mig en hel del.

Om man nu vill utgå från en sådan bias har man faktiskt en hel del saker att hämta argument från. Jag ska ta upp några få av dessa.

För det första, kan man finna bibliskt stöd för att ett sådant scenario skulle vara möjligt? Ja, det kan man.

Det finns ett avsnitt i Johannesevangeliets beskrivning av Jesu död som redan i åttaårsåldern slog mig som lite konstigt. Det är detta.

"Eftersom det var förberedelsedag och kropparna inte fick hänga kvar på korset under sabbaten – det var en stor sabbat – bad judarna Pilatus att de korsfästas benpipor skulle krossas och kropparna tas bort.

Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med Jesus,  först på den ene och sedan på den andre. Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död krossade de inte hans ben, utan en av soldaterna stack upp sidan på honom med sin lans, och då kom det ut blod och vatten.

Den som såg det har vittnat om det för att också ni skall tro; hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. Detta skedde för att skriftordet skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom."
(Johannes evangelium, 19:31-36).

Att romerska soldater skulle låta bli att följa sina rutiner när det gäller just Jesus i någon sorts önskan att uppfylla gammaltestamentliga skriftord låter inte så väldigt sannolikt. I synnerhet som det inte verkar finnas några sådana - de två förslag som Bibelkommissionen lägger fram säger något ganska annorlunda.

Och hur såg de egentligen att han var död?

Det faktum att det kom blod när soldaten stack Jesus i sidan är snarast ett belägg för att han inte var död än att han var det. Om det inte kommit något blod, eller endast kommit mycket små mängder av blod, hade det varit ett belägg för att han redan var död... När man är död har blodcirkulationen upphört, och då kan man inte förvänta sig att det ska komma speciellt mycket blod.

Så varför särbehandlades egentligen Jesus på detta sätt?

Ett svar är förstås att Bibeln är fullständigt otillförlitlig, och att berättelserna om Jesu död är fromma legender, utan någon relation med verkliga händelser. Men jag tror att det är en omåttlig förenkling.

Ett annat svar är förstås att Johannesevangeliet är det senaste av evangelierna, och att de tidigare inte innehåller denna uppgift. Det är sant, men det finns i och för sig inget som säger att Johannesevangeliet inte skulle kunna innehålla autentiska traditioner som de andra evangelisterna missade.

De som kontrollerade situationen på platsen var, förstås, den romerska armén. Ingen fritagning av Jesus efter att han tagits ned från korset skulle kunna ske om inte denna lät det ske.

Hade den ett motiv för att gå med på en sådan? Mitt svar är ja. Åtminstone om man tror på evangeliernas samstämmiga beskrivning av det drama som utspelade sig mellan översteprästerna och den romerska ståthållaren Pontius Pilatus.

Pilatus ville inte ha Jesus korsfäst. Han ville istället att en verklig upprorsman och anstiftare av upplopp, en viss Barabbas, skulle korsfästas. Han försökte på alla sätt att få igenom sin vilja, men slutligen vågade han inte ta en konfrontation med översteprästerna och det religiösa rådet Sanhedrin.

Det är inte alls otänkbart att Pilatus skulle ha kunnat tänka sig ingå en hemlig överenskommelse med Jesu släktingar och vänner, om inte annat för att hämnas sin prestigeförlust. Pilatus var känd som en hård och kompromisslös ståthållare. Att bli tvungen att anpassa sig till Sanhedrins nycker torde inte ha varit något som han uppskattade.

Förutom de romerska soldaterna vakade enligt Bibeln ett antal kvinnnor, som hade stått i en nära relation till Jesus, vid korset. Där fanns släktingar och åtminstone en kvinnlig lärjunge - Maria från Magdala.

Hon måste ha följt den extremt djupa ångest som Jesus under den sista perioden visat på dramatiska sätt, bland annat i Getsemane. De hade alla också förmodligen hört det ångestskrik som han enligt både Markus och Matteus ropade ut från korset - "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?". Om de verkligen hade älskat honom så som Bibeln beskriver det borde en sådan upplevelse ha varit outhärdlig. Det är inte troligt att de iskallt hade tänkt att visserligen lider han men hans död är ju nödvändig för att för all framtid försona mänsklighetens synder.

Så perspektivet av en hemlig allians mellan en förnedrad Pilatus och oroliga släktingar/anhängare låter inte alls osannolikt.

Den som romarna gav tillståndet att ordna gravläggningen var en rik lärjunge, Josef från Arimataia. Att han var rik kan måhända ha varit en fördel om det handlade om en plan för att rädda Jesus. Även om Pilatus ville hämnas på Sanhedrin gjorde han det nog inte gratis.

Om detta scenario har något med verkligheten att göra, lät romarna möjligen föra Jesus till någon väldigt avlägsen plats, där ingen skulle känna igen honom, exempelvis Rom. Och de "vanliga" lärjungarna fick naturligtvis inte veta något. Att Jesus och Paulus skulle ha varit samma person, som Lena Einhorn föreslog i en ovanligt bisarr bok, är ju rent nonsens.

När Maria från Magdala berättade om den tomma graven och att hon mött den uppståndne Jesus var det i så fall naturligtvis en del av planen.

Och resten av berättelserna då, alla de som senare sett den uppståndne Jesus? De flesta av dessa berättelser ger ett så drömlikt intryck (jfr berättelsen om mötet på vägen till Emmaus!) att de skulle kunna förklaras på många bättre sätt att det verkligen var en kroppsligt uppstånden Jesus dessa vittnen hade mött.

Jag finner i alla fall idén om att Jesus räddades i sista minuten tilltalande. Jag hoppas att den är sann....

1 kommentar:

Anonym sa...

det här är väl inte mer bisarrt än någonting annat du har skrivit? ;-) eller någonting jag har skrivit,även om jag förvisso undvikit uppståndelsen...

tidlösa