Ett annat talesätt jag fick höra till leda i
barndomen var "Ont krut förgås inte så lätt". Jag tyckte det lät konstigt och uppriktigt sagt också ganska otäckt.
Därför blev
jag glad när jag långt senare fick veta att det egentligen var en
felöversättning från tyskans "Unkraut vergeht nicht" som väl bäst översätts med "Ogräs dör inte".
Nu är det ju egentligen inget fel med "ogräs". Men jag minns en
gång för många år sen när jag satt i en t-banevagn bakom en
mamma och hennes barn. Barnet hade en maskros i handen och sa med glad
röst "Mamma, titta vilken fin blomma". Mamman sa med ett närmast
föraktfullt tonfall - "Det är inte en blomma, det är ogräs".
Min känslomässiga reaktion på denna dumma (och i sammanhanget snudd på
elaka) kommentar var nog lite som texten i "Where have all the flowers
gone" - "When will they ever learn?".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Påskfirandet - den kusliga bakgrunden
Långfredag.... Dagen då man ska fira hur "Guds son" offrades och torterades ihjäl för 2000 år sedan. Många vet dock inte bakgrun...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
-
Av någon märklig anledning kom jag att tänka på Kjell Höglunds (ganska så otäcka) sång ”De refuserades salong” när jag tvingade mig igen...
-
Den här sången sjöng vi i "lekskolan" (en variant av förskola ) när jag fem-sex år. Det är en av de barnvisor som jag minns bäst...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar