måndag 10 juni 2013

Bloggen "Mammorna"....

... som jag för övrigt varmt rekommenderar, har i sitt senaste inlägg länkat till ett inlägg jag själv skrev den 26 maj 2010.

Jag tittar lite på det och eftersom det är lika aktuellt idag som då, lägger jag upp det igen. Det är sorgligt att det inte blir bättre, snarare värre, och att förövare i praktiken gradvis verkar få lättare och lättare att få vårdnaden om barn....
----------------------------------------------------------------------------------------------
Vår tids hjältar

Har just läst "När blodsbanden brister" av Hanna Svensson från 2003 (utgiven av Norstedts förlag). För andra gången. Det är en helt nödvändig bok om en mamma som kämpade för att rädda sitt barn från sin förövare, fadern.

Det är en sann historia, och i motsats till många andra fall slutade det bra. Modern fick till sist ensam vårdnad, efter år av kamp.

Den borde vara obligatorisk läsning för alla som har att göra med barn.

Det här är en verklighet för oerhört många mammor och barn i Sverige idag. För de flesta slutar det inte alls lika bra.

Förövarna får ofta ensam vårdnad och total kontroll över det skräckslagna barnet.

Några mammor och barn gör som Hanna övervägde att göra mot slutet, men slapp – de gömmer sig. Då riskerar de att hängas ut av slaskprogram som Insider, slasktidningar som Aftonbladet, och förövarförsvararbloggar.

Domstolarna idag verkar inte kunna stava till empati. Jo, empati med förövarna verkar de ha en hel del av, men inte med barnen. Den som får se hur domstolarna resonerat i Hanna Svenssons bok bör får reda på att detta inte är undantag. Det är snarare regeln.

Likaså är den socialnämnd hon beskriver i boken inte heller något undantag.

De barn och mammor som får vara med om detta har en fruktansvärd situation. Men ändå har dessa barn någon som kämpar för dem. De har ett bättre läge än de som vuxit upp i familjer där ingen stöder dem. Där även den andre föräldern är förövare, eller spelar med, eller är likgiltig.

Därför är de mammor som kämpar, som bråkar, som flyr, som gör allt för att skydda sina barn, vår tids hjältar. Om några årtionden kommer vi nog att se på dem som vi idag ser på, exempelvis, motståndskämpar mot nazismen under europeiskt trettio- och fyrtiotal.

Och på samma sätt som den nazikontrollerade eller nazianstuckna pressen på den tiden publicerade efterlysningar på de som vågade kämpa, publicerar idag förövarvänlig media bilder och namn på kvinnor och barn som flyr.

Och dagens domstolar har sina egna speciallagar mot de som trilskas - och som exempelvis för barnens bästa utövar "umgängessabotage".

1945 blev vändpunkten för den tidens motståndskämpar. När ska vändpunkten komma för dagens kämpande, flyende och hotade kvinnor och barn?

6 kommentarer:

Erik Rodenborg sa...

En skribent skrev en kommentar här, följd av en annan kommentar som jag uppfattade som att hon inte ville att någon av kommentarerna skulle publiceras.

Jag hoppas att jag uppfattade saken rätt. I annat fall, så hör av dig.

Erik Rodenborg sa...

PS.

Jag hade tydligen rätt. Tack för det snabba svaret.

MVH Erik

Erik Rodenborg sa...

Vill bara tala om att jag har raderat en gallsprängd kommentar till detta inlägg där jag bland annat kallas för "häxdoktor".

Om man vill bli publicerad på denna blogg får man faktiskt uppföra sig som folk. Om man vräker ut sig otidigheter och förolämpningar raderas man. Så enkelt är det.

Erik Rodenborg sa...

PS.
Dessutom har jag redan 2009 deklarerat att jag förbehåller mig rätten att radera kommentarer av anti-feministiska papparättsaktivister....

Anonym sa...

Jag ber om ursäkt för att jag skrev oförskämdheter.

I sak är vi inte överens.

Men det innebär inte att jag skall vara otrevlig.

Erik Rodenborg sa...

OK.