tisdag 11 juni 2013

Den faderlösa ön

Jag har just läst om Fathers were not genitors, en fascinerande artikel av den danske antropologen Torben Monberg i antropologstidskriften Man 1/1975.

Monberg inledde 1958 ett fältarbete på den polynesiska Bellonaön. Det var en ö med endast 428 invånare som hade omvänts till kristendomen 1938. Innan dess hade de haft en lokalt utvecklad egen religion, som var ganska så fascinerande. Den beskrivs mer utförligt i hans bok The Religion of Bellona Island 1966.

Men hans artikel i Man tar upp en mer specifik sak. Nämligen det faktum att invånarna på Bellonaön bestämt hävdade att innan missionärerna hade kommit 1938 hade de varit helt ovetande om sambandet mellan samlag och reproduktion.

Materialet är hämtat från dels fem djupintervjuer med manliga informanter som Monberg gjorde, plus en djupintervju med en kvinnlig informant som en kvinnlig antropolog gjorde. Dels mer ytliga samtal med en stor del av invånarna på ön.

På Bellonaön trodde man före 1938 att barnen kom från en värld kallad Nukuahea. Det var en värld för ofödda barn. För att en kvinna skulle bli gravid krävdes två saker. Dels att hon skulle gifta sig och flytta ihop med en man. Dels att andeväsen som tillhörde avlidna medlemmar i mannens släktskapsgrupp skulle hämta barnen från denna värld och föra in dem i kvinnans livmoder.

För hur konstigt det än kan verka var samhället på Bellonaön faktiskt patrilinjärt. Eftersom det var andeväsen från mannens släkt som förde in barnen i modern räknades barnen till faderns, inte moderns, släkt.

"Fadern"var alltså den man som var gift med kvinnan vid den tidpunkt då barnet föddes. Hans böner till förfädersandarna hade gett resultat....

Även om kvinnan hade varit otrogen hur många gånger som helst med män från andra släktskapsgrupper ansågs barnet alltid tillhöra den äkta mannens släktskapsgrupp. Eftersom samlag alltså inte hade det minsta med saken att göra.

På Bellonaön rådde det stor sexuell frihet, bortsett från exogamireglerna och de strikta incestförbuden. Både för- och utomäktenskapliga förbindelser var vanliga. Ett av argumenten mot förbindelser utanför äktenskapet - att barnen kanske inte skulle vara faderns - bortföll ju dessutom helt.

Skilsmässor var vanliga.

Invånarna på Bellonaön förklarade att de före 1938 hade sett samlag som något som var lustfyllt, en vana som kvinnor och män hade. De hade i stort sett inte funderat över om det hade några andra syften än att vara "roligt".

De var som sagt polynesier. Men i motsats till många andra polynesiska befolkningar hade de inga myter om gudar som hade samlag med varandra. Dessa fyllde ju ingen funktion när samlag endast var något man gjorde för att det var "roligt".

Det är mig veterligt det enda polynesiska samhälle där okunnighet om faderskap har rapporterats. Den polynesiska kulturen var troligen redan från början patrilinjär och den torde inte ha uppstått tidigare än 1600 f.kr. (Kirch 1984).

Därför kan det te sig egendomligt att finna förnekande av faderskap i just en polynesisk& folkgrupp....

Det är lättare att greppa att det fanns i Australien - med en kultur som sträcker sig tillbaks minst 50.000 år i tiden, och som fram till att de vita kom i stort sett varit isolerad. Eller hos de entydigt matrilinjära trobrianderna, där fadern sågs som en främling i familjen, och inte ansågs vara släkt med barnet (och efter en skilsmässa inte längre tog någon del i vårdnaden).

Men tillvaron är mer komplex än vad många inser. Synen på barn ock släktskap har varierat mer än många vill tro.

Vid varje tillfälle där man tar upp frågan om okunnighet om faderskap får man räkna med hårda angrepp. Så sent som 1968-69 fördes just i tidskriften Man en hetsig debatt om saken. Monberg insåg att hans beskrivning från Bellonaön skulle möta tvivel och reaktioner hos andra antropologer, och avslutade därför artikeln med denna förnuftiga kommentar:

"The surprising thing with this 'ignorance' is not its existence, but the fact that it can surprise us, and that  some anthropologists may be willing to submit themselves to all kinds of intellectual acrobatics to explain it away"....


Referenser
Patrik Vintom Kirch, The evolution of the Polynesian chiefdoms, Cambridge University Press 1984
Torben Monberg, The Religion of Bellona Island, The National Museum of Denmark 1966
Torben Monberg, Fathers were not genitors, Man 1/1975

4 kommentarer:

Tidlösa sa...

Intressant!

Ett annat intressant folkslag är na, en etnisk minoritet i Tibet. Där finns det ingen fadersroll alls (!), trots att folkgruppen mycket väl vet hur fortplantning går till.

Jag har inte läst boken om dem, men titta gärna på bokpresentationen på Amazon. Boken heter "A society without fathers or husbands: The Na of China", av Cai Hua.

Denna folkgrupp omnämns även på Wikipedia, men där kallas den mosuo.

Erik Rodenborg sa...

Tidlösa

Jag ska kolla. För ett tag sedan såg jag ett program i Kunskapsskanalen om en kinesisk folkgrupp som kallades matriarkal, och där männen endast var "visiting husbands", som kom över natten och sedan på morgonen återvände till sin hemby.

Undra om det var samma...

Tidlösa sa...

Ja, jag tror det. Det låter bekant.

Erik Rodenborg sa...

Tidlösa

Fast vid närmare eftertanke tror jag inte den kultur som beskrevs i programmet finns i just Tibet. I så fall borde jag ha mints det.

Vad jag minns finns de i Kina, men är inte hankineser. Deras sedvänjor bekämpades under kulturrevolutionen, men de övevlevde. Men idag ser det ut som om kmmersialismen och kapitalistiska relationer håller på att krossa kulturen.

Deras vanor förtrycks inte längre utan ses som exotiska av turister. Vilket är ett farligare hot än de kulturrevolutionära förbuden. Turisterna kommer dit i mängder med påföljd att systemet får karikatyrer som mest av allt liknar prostitution.

Eller något åt det hållet minns jag det som.