måndag 28 april 2014

"Jakten på Kapten Klänning"

Jag har just läst ut Jonas Trolles "Jakten på Kapten Klänning" (Leopard förlag, 2014).  Jag dröjde länge med att köpa den eftersom jag var milt sagt misstänksam mot Trolle. Eftersom han i början av affären så uppenbart mörkade att  historien handlade om nätverk, inte om en enda person.

Det försöker han här förklara (bort) genom att säga att det berodde på att han då definierade nätverk på att så udda sätt, att han inte trodde att just detta kunde beskrivas som ett sådant. Det är inte så där väldigt övertygande.

Att polisen inte letade reda på mer än tre personer (förutom Göran Lindberg) i det sexutnyttjande nätverket hävdar han berodde på att det skulle vara både omständigt och dyrt. Det är inte heller här så oerhört övertygande.

Men här argumenterar han lite bättre, det medges...

Trots detta kan boken rekommenderas. Skildringen av den dömde polischefen är inte så ingående, men ändå skakande. Hans liv, så totalt uppfyllt över att så ofta som möjligt få sexuella-sadistiska kickar verkar så ... bisarrt torftigt.  Man får plötsligt en bild av en förövares inre tomhet. Det är både olustigt och, ja, lite skakande.

Lindbergs egen tomhet är på något sätt relaterad till hur han behandlar unga kvinnor och flickor. Man får intrycket att denna tomhet tvingar honom att ständigt vilja trampa ner andra, som han ser som svagare än sig själv. Dvs framförallt de som han offentligt påstår sig vilja kämpa för - dvs kvinnor - och minderåriga flickor.

En sak är värd att notera. Så fort poliserna fick (inledningsvis väldigt vaga) misstankar om att den polis som beskrevs av en utnyttjad flicka var Göran Lindberg satte de genast in en oerhörd apparat för att ta redan på om det var så. Så brukar inte polisen bete sig i liknande sammanhang. Man brukar inte sätta in telefonavlyssning och avancerad spaning för att kolla upp ett påstående om att en kollega är förövare. Det är inte sällsynt att poliser utpekas, det brukar inte leda till speciellt mycket. Och definitivt inte  till avancerad spaning och telefonavlyssning.

(Senast vi hörde talas om en utpekad polis, i samband med en friande dom som kom för några dagar sedan, ledde det ju enligt DN tvärtom till att man lät SÄPO (!) spana - inte på den anklagade polisen, utan på den kvinna som anklagat denne för övergrepp!!! )

Om polisen hade samma inställning till andra anklagade förövare som de hade till den inom kåren djupt impopuläre polischefen Göran Lindberg skulle antalet fällande domar öka mycket kraftig. Om detta är jag helt säker.....

5 kommentarer:

Anonym sa...

vilken var den friande domen för några dagar sedan? Var det det där med någon pappa som ansågs oskyldig för våldtäkter mot sin dotter som han fällts för? Läste ngt om det... Lät som ngt man borde läsa mer om...

Erik Rodenborg sa...

Jag syftar på det fall jag kort tog upp på min blogg den 26 april. http://kiremaj70.blogspot.se/2014/04/hur-prioriterade-sapo.html

Anonym sa...

Intressant recension.

Men borde inte parentesen om SÄPO-fallet tas bort? Den hänger väl i allra högsta grad ihop med Göran Lindbergfallet särskilt med tanke på hur SÄPO agerade där?

Erik Rodenborg sa...

Jag förstår inte riktigt hur du menar. Du får gärna utveckla det närmare.

Verutschkow sa...

Trolles "jakt" på LINDBERG var i någon mening ganska enkel, men inrymde förstås en hel del hårt arbete. När man väl visste vem man jagade var det bara att avlyssna, skugga och följa.