lördag 6 september 2014

Dispatch International karaktärsmördar Södertäljeflickan

Det är få gånger som invandrare tas upp på ett positivt sätt på contrajihadsidan Dispatch International (DI). Utom när dessa hatar muslimer förstås. Och nu tydligen också om de har blivit - dömda för sexuella övergrepp mot barn.

Idag har DI på nytt tagit upp det så kallade Södertäljefallet. De länkar till några korta artiklar de har skrivit tidigare, som huvudsakligen bygger på intervjuer med en viss Max Scharnberg. En man som gav ut en helt och hållet lögnaktig bok om Södertäljefallet, som han själv tryckte upp med ett omslag som sa att boken var en del i en bokserie från Uppsala Universitet. Det var bara det att universitetet inte var tillfrågat. Så Uppsala Universitet såg sig tvingat att samla ihop de exemplar de kunde få tag i och förstöra dem....

Om denne man har jag skrivit här och här . Det handlar alltså om en charlatan, som på 90-talet regelbundet skrev i en tidning i USA, vars redaktör ansåg att pedofiler var för defensiva - de borde, ansåg han, djärvt hävda att de utförde "Guds vilja" .... Scharnberg har också hävdat att 80 procent av alla incestdömda i Sverige är oskyldiga, och att de dömdes pga en gigantisk komplott av psykoterapeuter. Dessa vill enligt Scharnberg nämligen ha oskyldigt dömda att bedriva terapi med i fängelserna. Och de har så stor makt att de kan styra hur många procent som döms för sexualbrott... Ingen seriös person tar den mannen på allvar, men DI har alltid uppskattat honom.

Södertäljefallet handlade om en flicka i Södertälje som anklagade sin far, och andra personer, för grova övegrepp. Anklagelserna stöddes av medicinsk bevisning. Tre domstolar i rad bedömde hennes anklagelser mot fadern som trovärdiga. Fadern blev fälld, men anklagelserna mot de andra ansågs inte kunna bevisas. Efter en hård debatt fick fadern sedan resning, men dömdes även i den nya rättegången. Men för DI är Södertäljeflickan endast en lättmanipulerad lögnare. Men läs för all del gärna deras fantasifulla desinformation, och ta sedan gärna del av mer sanningsenliga artiklar. Som till exempel denna, eller denna.

Lyssna gärna också till denna P3-dokumentär om Södertäljefallet.

Den bästa man kan göra är nog annars att läsa Birgitta Allmos bok Vem vågar tro på ett barn?: Södertäljeflickan och verkligheten som recenseras av Kerstin Alfredsson här.

11 kommentarer:

Erik Rodenborg sa...

Håller jag på att bli senil? Av misstag skrev jag att Scharnberg falskeligen tryckte upp sitt alster om Södertäljefallet som om det vore en del i en serie från Stockholms universitet. Det gjorde han ju inte, han påstod att den var utgiven av UPPSALA universitet. Vilket föstås inte på något sätt gjorde saken bättre.

Anonym sa...

Läs dispatch artikeln under nedanstående länk via unvisit så att ni inte behöver besöka siten och bättra på deras besöks statistik
http://unvis.it/www.d-intl.com/2014/09/06/feminister-karaktarsmordade-invandrare

Anonym sa...

För att slippa besök obehagliga sajter kan man besöka dom via http://unvis.it/

Anonym sa...

Erik jag ska ärligt säga att jag inte vet så mycket om Södertäljefallet. Åtminstone inte tillräckligt för att ha en åsikt om vad som är rätt och fel.

Däremot förvånas jag att människor gång på gång sväljer såna här historier. Innan jag går vidare: Jag är övertygad om att det finns både sanna och osanna såna här fall men nästan alltid tror folk på anklagelserna. Rätt eller fel det vet jag inte men det finns ett stort undantag och det handlar om Da Costa fallet.

Idag tycks alla håna berättelserna om flickan som är dotter till en av de anklagade läkarna. Åter igen jag vet inte vad som är sant men varför är det så annorlunda i det här fallet?

Det som många har missat är att det inte var flickans mor och läkarens hustru som kom med anklagelserna. Hon hade ingenting med det att göra utan det kom från personalen där flickan höll till på dagarna. Varför är det så glömt och ointressant idag?

I vanliga fall är det sällan folk tror på pappan men i det här fallet tycks de flesta göra det. Varför? Luktar klassfråga lång väg.

Erik Rodenborg sa...

Anonym 12.54

"Däremot förvånas jag att människor gång på gång sväljer såna här historier. "

Vad menar du med det? Eller mer konkret, vad menar du med "sväljer" respektive "såna här historier"?

"Jag är övertygad om att det finns både sanna och osanna såna här fall men nästan alltid tror folk på anklagelserna."

Det är nu inte sant. Efter den backlash som kom i mitten av 90-talet avfärdas "såna här" historier nästan alltid rakt av, oftast innan de ens undersöks.

Jag vat inte vilken bild du har av hur debatten gått de senaste 20 åren, men den verkar i alla fall inte vara adekvat.

När det gäller styckmordet misstänker jag att du är mer välinformerad. Men när du sen skriver att i "vanliga fall är det sällan folk tror på pappan" är du också ute och cyklar. "Folk" tror alltför ofta på pappor, och därför tvingas många barn genomlida veritabla helveten med sina förövare.

Anonym sa...

Erkänner att jag formulerade mig lite klumpigt och ber om ursäkt för det. Det jag egentligen ville ha sagt är att det som i så mycket annat handlar om klassfråga.

Vad jag däremot håller stenhårt på att det ofta blir två läger. Ett som alltid tror på pappan och ett som alltid tror på barnet, Det är väldigt sällan någon av sidorna kan se på nya fall med öppna ögon. Oftast bestämmer de sig redan när de hör om fallet.

För mig är det solklart. Utgångspunkten måste alltid vara att ta barnets berättelse på allvar. Inte nödvändigtvis vara övertygad om att den är sann men barnet måste tas på allvar. Men på samma sätt måste man givetvis även lyssna på pappan.

Det existerar både sanna och osanna anklagelser. Om man inte förstår det måste man vara väldigt stängd och låst i sin position. Vad procenten säger får inte låsa oss. Om 99 barn har pratat sanningen får vi helt enkelt inte ta för givet att det hundrade talar sanning. På samma sätt tvärtom för de som tror på det givetvis.

Erik Rodenborg sa...

"Om 99 barn har pratat sanningen får vi helt enkelt inte ta för givet att det hundrade talar sanning."

Man ska naturligtvis inte ta NÅGOT för givet i juridiska sammanhang. I varje fall inte om det handlar om brottsmål.

När det handlar om vårdnadstvister är det lite en annan sak. Om barnet är genuint rädd för pappan är det ett faktum. oavsett om dess berättelse kan bekräftas eller inte. I så fall ska det förstås slippa bo med den förälder som är upphov till skräcken...

noboytoy sa...

Har någon ställt sig frågan hur det kommer sig att mammor uppenbarligen inte har samma "problem" som pappor med att barnen, som vissa påstår, "ljuger" om sexuella övergrepp mot dem?

De människor som har den inställningen bör ha någon form av förklaring till varför barnen bara skulle "falskanklaga" sina pappor och inte sina mammor?

Jag ser inte att mammor har dessa problem med sina barn som pappor uppenbarligen har?

Erik Rodenborg sa...

NBT

I allmänhet har du rätt. Men i just detta fall anklagades även mamman och fälldes i två rättegångar. Hon friades dock helt efter resning, vilket inte pappan gjorde.

noboytoy sa...

Erik: Jo, jag vet men rent generellt ser jag inte att mammor har detta "problem" med sina barn?
Det är oftast pappor som påstår att deras barn "anklagar" dem för sexuella övergrepp och jag skulle vilja veta, vad de som tror att barnen "ljuger" om detta, har för förklaring till att barnen skulle "ljuga" på just sina pappor och inte lika mycket på sina mammor?

Erik Rodenborg sa...

NBT

Som jag skrev så håller jag generellt med dig. Det borde vara ett problem för förnekarna. men det verkar de inte inse.