lördag 27 september 2014

Jag är faktiskt imponerad av katolska kyrkan

Nedan kommer några citat från en artikel i Dagens Nýheter.

"Den dator som tillhör ärkebiskopen Jozef Wesolowski som sitter i husarrest i Vatikanen var proppfull av barnpornografibilder. Utredningen talar om över 100.000 bilder och en lång rad videor. Nyheten kommer tre dagar efter att polacken Jozef Wesolowski sensationellt greps inne i Vatikanen, där han snart kommer att ställas inför rätta. Wesolowski som ifråntogs sin prästtitel i somras är misstänkt för att utnyttjat en lång rad minderåriga pojkar sexuellt mot betalning. "

"Påven Franciskus har inlett ett reningsbad inom katolska kyrkan. 1 800 präster som anmälts för sexuella övergrepp är nu föremål för utredning. Igår kom nyheten att biskopen Rogelio Ricardo Livieres får lämna sitt ämbete i Paraguay för att han systematiskt mörkat och täckt upp för pedofiler."
"

Faktum är att katolska kyrkan agerar annorlunda än vad de flesta andra institutioner gjort i liknande sammanhang. Det gällde i viss mån redan innan påven Franciskus tillträdde, men det är ännu klarare efter hans tillträde. Franciskus har ju även jämfört övergrepp mot barn med satanism.

Det skulle inte ha varit omöjligt för katolska kyrkans högsta ledning att från 2002 och framåt svara på anklagelser om övergrepp genom att tala om "falska minnen", "masshysteri" eller varför inte "moralpanik". Det har den - i motsats till många andra i liknande situationer! - faktiskt aldrig gjort.

Ingenting tyder på att katolska präster begår fler sexuella övergrepp mot barn än andra män. Men av någon anledning har Vatikanens svar på anklagelserna aldrig varit att gå ut med någon form av försvarskampanj. Och de senaste åren har man gått från att passivt acceptera att anklagelserna kan stämma, till att mer aktivt bekämpa förövarna i de egna leden.

Därför har personer som utsatts fört sexuella övergrepp i barndomen av katolska präster och munkar (och i en del fall faktiskt också nunnor), större chans att bli trodda och få upprättelse än andra som har utsatts för sexuella övergrepp i barndomen, i andra sammanhang.

Det är både intressant och anmärkningsvärt.

4 kommentarer:

Tidlösa sa...

Det är ju också intressant att Fransiscus börjat rensa upp så snart efter sitt tillträde som påve. Man undrar vad som egentligen hände när den tidigare påven avgick (!) och Fransiscus tillsattes. En statskupp? Eller var det hela iscensatt av Ratzinger själv? Jag är inte konspirationsteoretiker, men...

Erik Rodenborg sa...

Tidlösa

Ja, jag trodde faktiskt att Johannes Paulus II och Ratzinger under sin sammanlagda period hade tillsatt så många reaktionära kardinaler att högervridningen av katolska kyrkan inte skulle gå att stoppa.

Att det sedan gick som det gick ter sig nästan mirakulöst.... eller nåt.

Verutschkow sa...

Slutklämmen av ditt inlägg blir alltså ungefär att ett offer skulle kunna utbrista i ett "gudskelov att jag blev utsatt för övergrepp av en präst inom den katolska kyrkan och inte av någon annan". Eller ?

Erik Rodenborg sa...

Ver

Det är ju en något vulgär formulering. Öe som utsatts för katolska övergrepp tänker knappast så, men andra kan ju reflektera desto mer över saken.

Jag har nästan aldrig sett en enda tidningsartikel, eller någon annan kommentar, som ens andas tanken att anklagelser om övergrepp i katolska kyrkan varåt falska. Och katolska kyrkan själv har numera i stort sett aldrig ens själva annytt något sådant. (Det finns ett anmärkningsvärt undantag, men det tar jag inte nu).

Detta gör att situationen för de som utsatts där är kvalitativt annorlunda än för de flesta andra överlevare. Det är möjligt att de inte reflekterar över detta själva, men andra kan ju göra det.