torsdag 23 oktober 2014

Var är "vittnespsykologin" när vi behöver den?

Barn som berättar om övergrepp utsätts allt som oftast av "vittnespsykologer" som försöker massakrera deras berättelser. Deras "analyser" utmärks ofta av att de verkar vara hyfsat kunniga på formallogik, men monumentalt okunniga om barnpsykologi.

Hur var det nu, sa inte barnet att solen sken in genom fönstret under övergreppet? Men nu var det ju så att solen stod på andra sidan huset, eller också var det mulet. Alltså kan man inte ta berättelsen på allvar. Eller det är vad de vill få oss att tro.

Eller sa inte barnet att tapeterna i rummet var gröna? Men de var ju faktiskt blå! Osv. osv, bla, bla, bla. Så brukar det faktiskt låta - jag överdriver inte.

För kanske 20 år sedan var media oftast skeptiska mot "vittnespsykologiska" "analyser" av sexualbrottsfall. Med all rätt. Men nu är det annorlunda. Gurun Dan Josefsson har citerat några av de mest ökända "vittnespsykologerna" som "experter". Och få har några invändningar.

Alldeles bortsett från att några av de mer kända "vittnespsykologerna" (ingen nämnd, men ingen glömd) ger intryck av att vara medvetna förövarförsvarare tror jag att den dogmatiska Trankellinspirerade vittnespsykologin inte är speciellt lämplig för att analysera sexualbrottsfall. Allra minst när barn är inblandade. Dess betoning på formallogik passar inte speciellt bra när det handlar om människor som utsatts för grova trauman. Allra minst när det gäller barn.

Jag skrev att media numera inte längre verkar ha samma sunda misstänksamhet mot "vittnespsykologiska" "analyser" av barns trauman som de hade förut. Men det finns ett annat område där det nog skulle behövas lite vittnnespsykologi, men där det oftast saknas varje antydan till sådana analyser. Jag syftar förstås på iakttagelser av "ubåtar" och "ryska" "grodmän".

Det är verkligen egendomligt att medan det anses logiskt att säga att barn får "falska minnen" av övergrepp från fadern för att mamman har indoktrinerat det att pappan är elak används sällan samma logik för att förklara att människor kanske förmås att tycka sig se "ryska" "ubåtar" överallt när media är fyllda med artiklar om de elaka och farliga ryssarna som hela tiden snokar runt våra kuster.

För hur är det - vilket är lättast att missuppfatta - ett suddigt objekt till havs eller det faktum att någon vuxen grovt förgriper sig på en? För mig är svaret självklart. Jag tror inte en sekund att ett barn får ett falskt minne av ett plågsamt övergrepp endast för att mamman ev. inte gillar den man som barnet berättar om. Däremot är det faktiskt inte så konstigt att om man tror att ryssarna finns överallt är det inte så väldigt svårt att få för sig att en krusning på vattenytan är - en rysk ubåt!

För mig är detta ingenting annat än - sunt förnuft. Men "sunt förnuft" är ofta satt på undantag när media driver sina kampanjer.-

6 kommentarer:

Annika sundbaum-melin sa...

Otroligt läsvärt och mycket genomtänkt Erik!

Erik Rodenborg sa...

Tack, det var roligt att höra. :-)

objekt3 sa...

jag tror att rättsväsendet har kollektiv borderline

Bananrepubliken Sverige sa...

Mycket läsvärt!


Vad tycker du annars om Stefan Lisinskis senaste inlägg i sitt korståg mot s.k. bortträngda minnen? Publicerades på DN idag:

http://www.dn.se/nyheter/sverige/borttrangda-minnen-fallde-pappan-nu-provas-malet/

Erik Rodenborg sa...

Tja, av DN-artiklen framgår ju att kvinnan INTE först började minnas under terapi utan på egen hand. Så vem "inplanterade" henne i så fall?

Annars ska ju van der Kwast skriva en bok om Qucik-fallet - den kommer jag definitivt att läsa! http://biografier.nu/2014/11/11/christer-van-der-kwast-om-thomas-quick/

Bananrepubliken Sverige sa...

Bra fråga, Lisinski smög dock in i artikeln att flickans mamma och pappa hade haft en besvärlig skilsmässa och att flickan inte träffat sin pappa sedan hon var 16. För en papparättshaverist ter det sig då fullkomligt logiskt vad som har hänt…..

Det är obegripligt att journalister som Lisinski kommer undan med att konstant jämföra barns upplevelser av övergrepp som tillfälligt undanträngts i överlevnadssyfte med figuren Sture Bergwall…..

Skall f.ö. bli intressant att läsa boken du tipsar om