måndag 16 mars 2015

Funderingar i feberyra

Jag har för tillfället bytt karaktär på bloggen. Just nu är den väl enbart egna istället för blogg. Det beror på att jag just nu inte har någon lust att tjafsa med kommentarer.

Här kan man just nu inte skriva något alls.

Men jag misstänker vad en del möjligen skulle skriva om de bara kunde. För jag ligger idag (och sitter ibland) med 39, 3 graders feber, en feber som sakta höjts under de senaste dagarna. Och en intensiv hosta, dessutom.  Pratade med någon på telefon, som sa "Du MÅSTE åka till akuten". Nja, sa jag, om det går över 40 grader i morgon gör jag nog det. Men inte här och nu.

Eftersom hostan på sistone verkar minskat trots att febern höjts antar jag att det kanske ändå inte är lunginflammation, det enda som jag möjligen kan vara rädd för.

Jag sov kanske 20 timmar inatt och idag. Utslagen, med andra ord. Jag gick några meter till det lokala apoteket idag och köpte Strepsil, eller vad det nu heter, och till livsmedelsaffären och köpte skorpor och te.

Igår skulle jag egentligen ha läst ut Jesper Roines korta bok "Tomas Pikettys ´Kapitalet i det tjugoförsta århundradet´". En sorts kortfattad presentation av en anti-kapitaliistisk tegelsten. Jag har fått den av min bror, och han ville gärna ha synpunkter.

Men efter att jag kommit till lite mindre än hälften blev hostan och feberkänslan för stark. Men jag kunde inte somna så jag såg istället Kråkguldet från 1969 i en DVD-box. Det var alltså vad jag valde att se när jag hade feber och allvarligt oroade mig för att det kunde vara lunginflammation.

Kråkguldet är så fin, och seriens hjältar är ungdomar i en grundskoleklass i den påhittade orten "Granhyttan". Det är något så vackert hur de beskrivs. De pratar inte politik alls, men på sätt och vis var de "politiskt korrekta" (i ordets mest positiva mening) innan ordet var uppfunnet. Det finns underförstådda värderingar som man associerar med folkhem och sent sextiotal. Solidaritet med de svaga var på sätt och vis självklart, även om det inte behövde motiveras med explicit politisk jargong.

Det var sex halvtimmesavsnitt.  Jag satt alltså och hostade och hade feber igår kväll i tre timmar och såg Kråkguldet. Med en oerhörd känsla mot slutet av att ha velat vara där och då, inte här och nu.

Oroa er inte, om febern passerar över 40 grader i morgon kommer jag att kontakta akuten. Och hoppas sedan att man kommer fram och inte hamnar i någon sorts Moment 22-situation där man kopplas mellan datorer utan att få tala med en enda livs levande människa.

TILLÄGG 17/3
Det var nog riktigt att inte oroa sig. Just nu har jag bara 37.8 och hostan har nästan upphört.

Inga kommentarer: