Om inte Quick-debatten på det mest absurda sätt använts för att "bevisa" att det inte finns bortträngda minnen skulle jag knappast skrivit en rad om den. Men nu används den som en del av en reaktionär kampanj för att förneka barn och vuxna som minns övergrepp, om de inte klart kan visa att de allltid har haft detta ständigt aktuellt i sitt minne. Det är en mycket välorkestrerad kampanj som använder Quick-frågan som en murbräcka, trots att Quick aldrig sagt sig ha haft falska minnen - han sa att han ljög för att få bensodiazepiner.
I denna kampanj har media visat upp en närapå enad front, en nästan monolitisk kampanj där den ena sidan alltid får sista ordet. Det kan man reagera på utan att behöva "tro" ex.vis att Quick är skyldig. Jag "tror" ingenting, kriminalfall är inte mitt ämne, men respekten för att människor kan tvingas tränga bort obehagliga saker under längre eller kortare tid ÄR det som engagerar mig. Det går att bevisa, oavsett vad man kan "tro" eller inte "tro" sig komma fram till i Quick-frågan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En paradox
Tillvaron är just nu full av paradoxer. Nu har exempelvis en lag som är klart antifeministisk, röstats igenom, och de enda som röstar emot d...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
-
Långfredag.... Dagen då man ska fira hur "Guds son" offrades och torterades ihjäl för 2000 år sedan. Många vet dock inte bakgrun...
-
Jag är absolut för transsexuellas rättigheter, men det nya lagförslaget är ogenomtänkt, och riskerar att leda till stora problem. Här är et...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar