lördag 16 maj 2015

Jag tar det en gång till

Jag vill än en gång göra en sak MYCKET klar.

Det finns två saker som får mig att engagera mig i Quickdebatten. Det första är att många av de som aktivast drivit kampanjen för Quick kopplar det med ett kategoriskt ställningstagande mot bortträngning av minnen som försvarsmekanism. Där har de helt enkelt FEL. Och det skulle få förödande konsekvenser om deras syn slog igenom.

Dels har media varit så dj-a ensidiga. De som drivit kampanjen för att Quick är oskyldig har fått dominera helt (fram till helt nyligen, i alla fall), de har alltid fått sista ordet, de har fått "rätta" sina motståndare och genast vid varje tillfälle fått berätta för alla hur saken "ligger till". Det är så att säga ett demokratiproblem.

Jag har INGEN SOM HELST välgrundad åsikt i skuldfrågan vad gäller de mord som Quick först erkänt, och sedan förnekat. Ingen som helst.

Ibland kan det verka som om jag har haft det, men det är i så fall en trotsreaktion mot hur monumentalt ensidiga medie varit när det presenterar debatten. Och en irritation över hur Josefsson o co försökt utnyttja debatten till att slå mot traumatiserade människors minnen. Trots att Quick ju numera säger sig ALDRIG haft några sådana minnen. vare sig "sanna" eller "falska".

5 kommentarer:

Verutschkow sa...

Man måste nog skilja på de mord han åtalats, fällts och friats för och de mord han faktiskt erkänt(betydligt fler). Men ett starkt argument mot hans inblandning i något endaste fall är att han inte förekom i någon s k utredning förrän han själv fick för sig att ingå i sammanhangen ...

Erik Rodenborg sa...

Å andra sidan finns det ingen starkt alternativ misstänkt i något av fallen, vilket gör att frågan på något sätt ändå är öppen. En del av Quicks "bekännelser" är för övrigt så drömlikt vaga att de knappast förtjänar namnet, så siffran 30 som ibland nämnts är överdriven.

Ca 20 ligger närmare sanningen, men det är väldigt mycket det också.

Som sagt, jag är agnostisk. Frågan engagerar mig egentligen endast i den mån den berör debatten om bortträngda minnen.

Anonym sa...

"Å andra sidan finns det ingen starkt alternativ misstänkt i något av fallen, vilket gör att frågan på något sätt ändå är öppen". Där har du FEL.
Ja, om man bara ser till att inga andra troliga gärningsman har åtalats så kan man ju dra den slutsats du drar. Då bortser man dock helt från de speciella förhållanden som rådde under Quickutredningarna. Vid en normal utredning hade man undersökt alternativa spår, men utredningarna i Quickmålen styrdes med järnhand av Christer van der Kwast & co på så sätt att allt som pekade i annan riktning än Quick som gärningsman bryskt avfördes utan vidare utredning. Inget fick störa bilden av Quick som sveriges första seriemördare, en världssensation.
Det finns i själva verket sannolika gärningsmän i flera fall; Johan, Levi, Appojaure.
Speciellt vad gäller Appojaure där 2 holländska turister mördades i sitt tält finns det sedan många år en allmänt utbredd teori bland såväl lokalbefolkningen som den lokala polismyndigheten vem som verkligen utförde dådet. Och för att bespara dig frågan om hur jag har belägg för detta påstående så kan jag informera dig om att orten i fråga (Gällivare) är liktydigt med mina hemtrakter.
Det är inte vanlig byskvaller vi talar om. Omständigheterna som talar för den aktuella personen som trolig gärningsman är så graverande att man måste vara blind och döv för att bortse från dem.
Där kan vi tala om starka indicier.
I ett annat fall, Charles Zelmanowitz i Piteå tyder det mesta på att det inte ens finns någon gärningsman eftersom han sannolikt inte blev mördad utan frös ihjäl.

Erik Rodenborg sa...

Anonym

"Vid en normal utredning hade man undersökt alternativa spår, men utredningarna i Quickmålen styrdes med järnhand av Christer van der Kwast & co på så sätt att allt som pekade i annan riktning än Quick som gärningsman bryskt avfördes utan vidare utredning. Inget fick störa bilden av Quick som sveriges första seriemördare, en världssensation."

Problemet är i så fall att Quicks erkännanden kom ganska så långt efter morden. Vad som hände innan det kan ju inte Quick-teamet kunnat påverka.

Om misstankarna var så starka bode det ju lett till någon form av processer innan Quicks erkännanden på 90-talet. Men så var ju inte fallet - med ett undantag.

Där ledde dock misstankarna till rättegångar. Om det kan man läsa i Göran Elwins bok "Fallet Johan". Det intryck man får av den boken är dock att misstankarna mot den till sist friade mannen var mycket svaga.

Anonym sa...

Vad gäller kroppsbyggaren och Appojauremorden så var misstankarna mot honom starka och det genomfördes flera förhör men man lyckades inte bevisa hans skuld. Om detta kan man läsa här:
http://www.kuriren.nu/nyheter/25-
ar-sedan-appojauremorden-kroppsbyggaren-kunde-inte-bindas-4984967.aspx
Här kan man tala om starka indicier, till skillnad från mordåtalet och domen mot Quick som bygger på rena fantasier.