Den här måste väl vara en av de snyftigaste poplåtarna som någonsin gjort. Den var en av låtarna i en jukebox 1974 på ett café vid Odengatan, och jag brukade spela den nästan varje gång jag var där detta år.
Det går fortfarande att lyssna på denna sorgsna sång - här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Funderingar om trans...
Jag är inte emot den nyligen antagna lagen för att jag är emot transsexuella. Tvärtom. Under stora delar av mitt liv har jag själv uppfattat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar