fredag 8 maj 2015

Tom Jones "romantiska" kvinnomord

Jag vaknade mitt i natten av att jag ramlade ur sängen. När jag väl ramlat ner på golvet upptäckte jag att hela mitt ena ben var förlamat, det var i kramp, det gjorde ont och jag kunde inte resa mig. Jag gav till ett gallskrik i panik, och jag hoppas jag inte väckte grannarna under.

Nåväl , krampen gick över nästan med en gång. Radion stod på och så började de spela Tom Jones sång Delilah. Det gjorde mig inte på ett bättre humör.

Jag har aldrig gillat Tom Jones, och Delilah är en vidrig sång. Det är en romantiserad beskrivning av ett kvinnomord och den var en stor hit i slutet av 60-talet. Jag har alltid hatat den.

Med en smäktande sångröst sjunger Tom Jones saker som:
"She stood there laughing - i felt the knife in my hand and she laughed no more"

Och: "So before they come to break down the door, forgive me Delilah i just coudn´t take anymore".

När Tom Lehrer sjöng något lika makabert i I hold your hand in mine var det ju uppenbart att det var svart ironi, men så ej hos Tom Jones. Det framställs som om det är SÅ romantiskt, och vackert. Han älskar henne så mycket att han måste döda henne när hon varit otrogen.

denna You Tube-video sjunger Tom Jones sången inför en dansande publik. De flesta verkar vara  kvinnor. De dansar och ser uppsluppet glada ut. De ser ut att gilla sången.

Jag märker att jag mår illa.

12 kommentarer:

Gunnar Wall sa...

Ja, det är värt att påminna om vad som producerades av musikindustrin på den tiden utan att det ledde till protester.
Numera skrivs det ju ofta om rapartister som hyllar våld mot kvinnor och med all rätt får de kritik för det.

Inte så på 60-talet, det som enligt en förenklad mytbild präglades så djupt av love, peace and understanding. Den man som Tom Jones gestaltade i "Delilah" bad trots allt om ursäkt sedan han knivhuggit sin käresta till döds, även om det var så dags då. Men kolla på texten till "Hey Joe", Jimi Hendrix genombrottslåt, eller den charmiga pojkgruppens Beatles "Run for Your Life" från Rubber Soul-albumet. Där finns inga reservationer.

Och i båda fallen snackar vi om artister som inte alls uppfattades som att de profilerade sig på kvinnofientlighet.

Det var liksom bara mainstream att mannen dödade kvinnan om han var svartsjuk. Där har det trots allt skett en kulturförändring på några årtionden.

Erik Rodenborg sa...

Det märkliga är att när jag hörde "Run för your life" i tonåren blev min reaktion helt annorlunda än inför "Delilah".

Min beundran för Beatles var så stor att jag utgick från att det var en satirsik låt, som gav en ironisk och negativ blid av patologiskt svartsjuka män.

Det tog en mycket lång tid innan jag insåg att det inte verkade vara så. Och när John Lennon till sist erkände att han var patologiskt svartsjuk och misshandlat Yoko Ono blev det ju klart hur fel jag hade.

Anonym sa...

Jisses! Jag har känt till den här låten Delilah i hela mitt liv men aldrig vad den handlat om. Den kom i samma årtionde som jag föddes i och jag har alltid tyckt om den. Min favorit bland Tom Jones låtar. Den andra är Green, green grass of home. Handlar den kanske också om något mord? :-)

Grejen är att vissa musikstilar handlar det mest om låten medan andra om texten. Här har jag faktiskt aldrig lyssnat på texten.

Erik Rodenborg sa...

Nej, Green, green grass of home handlade inte om något mord. Själv tyckte jag mycket om Jam Malmsjös svenska version av Green, green. - "En sång, en gång för länge länge sen"..

Verutschkow sa...

Undertecknad har ju följt din blogg en tid och får en känsla av dejavu ...

Inte nödvändigtvis något fel i det, utan bara mitt selektiva minne som kommer in utan att jag rår för det. Ingen bortträngning alltså.

F ö kunde jag inte upptäcka ditt namn i årets förteckning över FEMINISTISKTFORUMDELTAGARE, Erik. Men förre finansmarknadsministen PETER NORMAN skall faktiskt dyka upp ...

Erik Rodenborg sa...

Ver

Det är ju kul att kunna ge någon dejavu. :-)

Nej, jag är inte med i Feministiskt Forum i vår. Och ingen jag direkt känner håller föredrag hellar, så vitt jag vet. .

Ann-Charlotte sa...

Kära Erik, ramlade du ur sängen *asg*. Du får ta hand om dig bättre!

Kram Ann-Charlotte

Erik Rodenborg sa...

Ann-Charlotte

Tack för omtanken.

Ja, så här i efterhand noterade jag att jag till och med hade ner en stol som stod där när jag ramlade. Men det var inte fallet som fick mig att gallskrika, det var att benet verkade vara förlamat. Men den förlamningen var uppenbarligen psykisk, då den gick över så fort jag skrikit till.

Ann-Charlotte sa...

Erik jag skrev en liten text om dig. Du får leta upp den. Just nu är jag inne i en "manisk" period och skriver små inlägg hela tiden. Men du är en mycket fin människa, på alla sätt och vis! Hoppas angåesten har gett med sig. Jag har verkligen tänkt på och oroat mig för dig. Kämpa på!

Ann-Charlotte

Erik Rodenborg sa...

Ann-Charlotte

Nu har jag hittat den. Tack, jag blev väldigt rörd. Inte för att jag själv tycker att jag är så fantastisk som du beskriver mig som :-) men rörd blev jag....

Jag tycker också om vad du skrev om Catta strax ovanför.

Du har hjärtat på rätt ställe, det vill jag verkligen säga.

Ann-Charlotte sa...

OT. Har du sett filmen "så som i himmelen"? Den handlar om mäns våld mot kvinnor och Gabriellas sång är mycket vacker. Jag är fortfarande skadad av de upptäckter jag gjorde i Söderhavet. Mäns väld mot kvinnor ligger där på 50 procent. Hoppas att vi - alla goda krafter - kan göra kvinnor och barns liv bättre. Jag är på deras sida.

Erik Rodenborg sa...

Ann-Charlotte

Tack för tipset. Ska köpa filmen nästa gång jag går till en butik som säljer DVD. :-)