tisdag 2 juni 2015

Fåglar, dinosaurier och människor

Några ganska långtgående reflektioner i miljödebatten...

Efter att jag första gången fick reda på att nästan alla forskare ser dagens fåglar som ättlingar till dinosaurierna började jag nog se på fåglar på ett litet annat sätt.

Jag har alltid gillat fåglar, men nu fick den känslomässiga upplevelsen en extra dimension. Något av vördnad.

Inte nog med att de har funnits mycket längre än oss - dessutom tillhör de en grupp av djur som en gång har dominerat jorden kanske till och med mer än vi gör nu. Eller i alla fall nästan lika mycket. På land och i luften, om än inte i haven.

Varje fågel är en ättling till de djur som en gång härskade över jorden. Dessa dog annars nästan ut i en massdöd som anses orsakat av ett asteroidnedslag.

Idag har vi en teknologi till vårt förfogande som gör att vi kanske kan undvika den typen av faror. Å andra sidan har vår nuvarande teknologi skapat, ska vi säga bieffekter, som kan leda till massdöd - av helt andra orsaker.

Vi lever i Antropocen - en epok starkt präglad av hur människan påverkar naturen. En av dess effekter är en redan konstaterbar massdöd - många arter har redan utplånats. Frågan är hur långt denna kommer att gå?

Den för oss människor avgörande frågan är nog om den i slutändan även kommer att omfatta Homo Sapiens.

Men det kan rentav bli värre än så. Stephen Hawking antyder här ett scenario som innebär att inte endast mänskligheten, utan nästan allt annat liv på jorden, kan förintas av en av oss skapad skenande global uppvärmning. Om så sker måste man säga att den asteroid som utrotade dinosaurierna också indirekt kom att utrota allt annat liv på jorden, genom en indirekt bieffekt av den förra massutrotningen.

Nämligen utvecklingen av den art som är den enda som någonsin haft kapaciteten att själva bli ett hot mot allt liv på jorden. Dvs, återigen, Homo Sapiens.

Samtidigt är just denna art det enda hopp livet på jorden har att överleva något som annars kommer att bli den ultimata massutrotningen. När solen blir för het kommer oceanerna att koka. Det kommer att ske om en halv miljard år, eller så, om jag minns rätt från de astronomiprogram jag sett...

Om vi då finns kvar och har rätt teknologi. Då kommer berättelsen om Noas ark att kunna få en verklig uppföljare, när människorna eventuellt kan ta med sig en hel del andra djurarter till andra ställen än jorden...

Homo Sapiens har kapaciteten att utrota en mycket stor del, kanske allt, liv på jorden. Men också att rädda livet på jorden som sådant från en undergång som annars skulle vara oundviklig.

Frågan är om något av detta kommer att hända, och i så fall vilket.

Inga kommentarer: