onsdag 12 augusti 2015

Mysrysare gånger tre

Något helt annat.

En gång ägde jag kanske nära hundra Mysrysare.

Jag var mellan kanske 1974 och 1979, egenartat nog, oerhört fascinerad av genren. Det var kanske inte helt politiskt korrekt då, men det struntade jag i.

För ett bra tag skrev jag ett blogginlägg om denne genre. Där försökte jag sammanfatta den genomsnittliga handlingen i den stora majoriteten av mysrysarna på detta sätt:

"En ung kvinna kommer till ett slott, alternativt en herrgård. Anledningen till att hon kommer dit varierar. Antingen har hon fått ärva, eller så är hon barnflicka, eller så är det något annat.

Det visar sig snart att huset, släkten och den nästan oundvikliga omkringliggande heden ruvar på hemligheter. I huset finns det ett eller flera lönnrum, där hemligheter bevaras. Ofta handlar de om någon släkting som man vill gömma för omvärlden . På heden ser man märkliga ljus och ofta händer det saker nere vid havet. På nätterna hörs konstiga ljud.

En av männen i huset verkar vara jätteskum och en annan verkar jättetrevlig. Mot slutet visar det sig nästan alltid att det är den skumme som är trevlig och den trevlige som är skum.

Det blir en dramatisk händelsekedja där den unga kvinnans liv direkt sätts i fara. Men mot slutet löser det sig, förstås, och ganska så ofta gifter hon sig med den förment elake, i realiteten snälle, mannen."


När jag skrev ovanstående trodde jag att jag förlorat alla Mysrysare. Nu upptäckte jag tre av dessa bland några kartonger i ett stall (!) i Gräddö. Egentligen borde det funnits många fler, men det fanns bara tre. Nåväl, det är bättre än inga alls, om man nu är så intresserad av denna egenartade genre som jag (märkligt nog) är.

De tre som jag hittade var "Häxsabbaten" , "Kvinnan från skuggorna" och "Intrigernas ö"

Alla dessa tre innehåller åtminstone de flesta ingredienser i den ovan beskrivna karikatyrartade handlingen. Den mest udda var nog den första, som komplicerade historien genom att dessutom plocka in en satanistgrupp. Eftersom den skrevs så tidigt som 1971, var det ett lite ovanligt trema när det begav sig.

Tråkigt att jag inte hittade fler. De kan vara bra att ha, om man man vill läsa något när man inte kan sova....

2 kommentarer:

Ann-Charlotte Magnusson sa...

Mysrysare låter som någonting för mig! Jag har haft perioder då jag läst allt jag kommit över men sedan jag blev sjuk har jag tappat koncentrationen och fått problem med närminnet men jag ska få hjälp av min kommun i höst att träna upp det. Nu lyckades jag i alla fall läsa 100 sidor ur Camilla Läckbergs bok "Isprinsessan" i skärgården och jag har även böcker hemma av författaren Lesley Pearse och de är romaner och jag älskar hennes böcker. Alltid en olycklig kärlek i varje bok. Haha! Men jag får testa några mysrysare framöver!

Erik Rodenborg sa...


Ja, men de är nog inte så lätta att få tag i. De ges inte ut längre, de finns i stort sett aldrig på vanliga bibliotek, och vanliga antikvariat verkat inte heller ha dom. Det enda säkra sättet att få tag i dom är väl på Kungliga Biblioteket, men där får man inte låna hem dom.

Men, det är klart, de kanske ofta kan gå att få tag på på nätet, något som jag själv aldrig använder mig av när jag ska köpa något....