tisdag 16 februari 2016

De dyrkade Maria före katolska kyrkan

/En text som  jag skrev för mer än tio är sedan. Har legat på en av mina bloggar, och på min nedlagda webbsida Kiremaj70/.

Mariakulten ses idag som ett av de främsta uttrycken för en katolsk ortodoxi. Den skiljer den katolska kyrkan från den protestantiska, och ses ofta av ultradogmatiska delar av den katolska kyrkan som en vattendelare som skiljer ut katolicismen från olika kätterier. Men faktum är att Mariakulten från början inte var en del av den katolska kyrkans dogmatik. Det var till och med så att den första grupp som började "dyrka" Maria i rituella former fördömdes som kättare.

Även om kyrkofäder som exempelvis Irenaeus, Tertullianus och Justin martyre ansåg att Maria var den ”andra Eva”, som i motsats till Adams hustru fritt och villigt lydde Gud. (Ashe 1988:124 ff) kritiserade faktiskt många kyrkofäder Maria. Irenaeus kritiserar hennes ”brådska” på bröllopet i Kana och noterar att Jesus tillrättavisade henne; Tertullianus betvivlar att hon alls trodde på Jesus; Origenes anser att hon var troende men att hennes tro vacklade mot slutet (Ashe 1988: 129).

Den teoretiska grunden för Mariakulten lades egentligen vid kyrkomötet i Nicea 325, som fördömde det arianska ”kätteriet” och slog fast att Kristus var gudomlig, ”av samma väsen som fadern”. Men trots detta skulle det dröja över hundra år, till kyrkomötet i Efesos 431, innan det fick definitiva konsekvenser för synen på Maria.

Det enda exemplet på en renodlad kult av Maria före 431 finner vi utanför kyrkan. Epiphanius, biskop av Salamis, skrev någon gång mellan 374 –77 e.kr. Panarion, som gick igenom och fördömde olika kätterska strömningar. Nummer 79 av dessa kätterier är en grupp som Epiphanius kallar kollyridianer, som enligt honom begår misstaget att dyrka Maria. Denna grupp består enligt Epiphanius av kvinnor. Han fördömer dem som dumma, föraktliga och inspirerade av djävulen. Hela hans text stinker av kvinnoförakt.

Jag väljer ändå att citera direkt från den eftersom det är den enda text vi har om denna märkliga grupp. Samtidigt får vi ju dessutom lära oss lite om Epiphanius avgrundsdjupa kvinnohat!

”För vilka är de som lär ut denna lära om inte kvinnor? Kvinnor är till sin natur instabila, är både vacklande och har en låg intelligens. Därför spydde djävulen uppenbarligen ut detta misstag genom dem. ...För några kvinnor dekorerar en fyrkantig stol genom att täcka den med fint linne, och på en speciell dag på året sätter de fram bröd och ger det som ett offer i Marias namn. De tar alla del av brödet. Dessa kvinnors galenskap visar än en gång den förledda Evas sjukdom. Deras lära är ett verk av demoner eftersom kvinnor aldrig verkat som präster, inte ens Eva själv. Både gamla och nya testamentet visar att endast män förrättar offer och oavsett hur ärad Maria än var gavs hon aldrig prästerskapets makt. Vad de kollydirianska kvinnorna gör är dumt, vansinnigt, avgudadyrkan och djävulens verk. … Ja, låt Maria bli ärad, men låt fadern, sonen och den heliga ande bli dyrkad; låt ingen dyrka Maria!" (Från Benko 1993: 172).

Epiphanius klagar också över att denna grupp verkar anse att kvinnor bör får bli präster. Han tillägger: "/Gud/ gav henne /kvinnan/ inte uppgiften att utföra dop eller välsigna lärjungar, eller gav henne uppgiften att styra världen" (citerat i Ashe 1988: 151). Den sista formuleringen gör mig onekligen ganska nyfiken på vad "kollyridianerna" egentligen var för en grupp... Klart är dock att de står för den första dokumenterade Mariakulten i historien. Mindre än hundra år senare lades dock grunden för en annan typ av “dyrkan” av Maria, inom den officiella kyrkans ramar.

Den grupp som Epiphanius så vildsint angriper ska ha uppstått i Trakien, som nuförtiden är delar av länderna Bulgarien, Grekland och Turkiet och spreds sedan till södra Ryssland. De spreds även till Arabien. De verkar ha existerat över en lång tid.

För katolska kyrkan dröjde det till 431 innan någonting som kan kallas för en kult av Maria blev tillåten. Vid kyrkomötet i Efesus detta år diskuterades relationerna mellan Jesu mänskliga och gudomiga natur. De två huvudopponenterna var Nestorius och Cyril av Alexandria. Nestorius hävdade att Jesu mänskliga och gudomliga natur var strikt åtskilda. En av konsekvenserna av detta var att Maria inte kunde benämnas ”Theotokos”, gudaföderska, vilket hon till och från hade gjorts alltsedan Origenes. Maria var moder till den ”mänsklige" Jesus men inte till den gudomliga Kristus. I motsats till denna uppfattning hävdade Cyril att Jesu mänskliga och gudomliga natur var så intimt kopplade till varandra att de inte på detta sätt gick att skilja åt. Nestorius förlorade striden, (Benko 1993: 253 ff).

Diskussionens utgångspunkt var Jesu karaktär, inte synen på Maria, men när beslutet väl var fattat uppstod spontana glädjedemonstrationer på gatorna i Efesus, som intressant nog en gång var centrum för kulten av Artemis/Diana:
”Uttalandet mot Nestorius blev en signal för en explosion av glädje, inte för slutsatserna om Kristus, utan för dess biprodukt: Maria var Guds moder och kunde dyrkas utan problem. Cyril och hans hejdukar eskorterades genom en delirisk stad, med fackeltåg och rop som "Prisad vare Theotokos". I sanning stor, efter hennes korta frånvaro, var efesiernas Diana." (Ashe 1988: 191.)

Den sista meningen syftar på att de som dyrkat "hedniska" gudinnor som exempelvis Diana, kunde hälsa det faktum att det på nytt var tillåtet att dyrka en kvinnlig aspekt av det gudomliga med någon form av igenkännande glädje.. (Detta tema förkommer också på ett ganska rörande sätt i den allra sista scenen i TV-versionen av "Mists of Avalon", som TV 3 visade i början av 2005.)

Vad som en gång fördes fram av grupper av kvinnor, som av hierarkin förkastade som "kätterska" och implicit som "feministiska" togs sedan över av hierarkin och blev istället en del av ortodoxin. Möjligen visar detta att de kvinnliga elementen i religionen endast med svårighet kan trängas bort. De har en tendens att komma tillbaka i sammanhang som ingen kan ana...


Referenser
Geoffrey Ashe, The Virgin: Mary´s cult and the re-emergence of the Goddess, London/New York 1988
Stephen Benko, The virgin goddess : studies in the pagan and Christian roots of Mariology, Leiden 1993

Erik Rodenborg

Inga kommentarer: