Nu har jag fått bredbandet till den nya datorn i ordning, med en router, eller vad det nu heter.
Jag har just nu inget att göra så jag roade mig med att se om avsnitt ett av Prisoner: Cell Block H (som hette Kvinnofängelset när den sändes i Sverige i två omgångar, 1994- 2000, och 2000 -2004). Det finns alltså på YouTube, närmare bestämt här.
Jag fick sedan en oemotståndlig lust att också se de andra avsnitten, som också finns på YouTube.
Om jag ser ett om dan blir jag klar om exakt 692 dagar. 692 är nämligen också siffran för antalet avsnitt.
PS. För den som undrar - jag började se serien 1995 (och kom in efter kanske 100 avsnitt) , och såg den till slutet, till men för min nattsömn. Sedan var jag med och demonstrerade för att TV 4 skulle visa den igen, och när den började igen hösten 2000 började jag se den från början.
Nu inser jag att jag inte har något emot att se om hela serien. Jag har aldrig någonsin varit beroende av en kemisk drog, men Kvinnofängelset håller mig tydligen fast - än idag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Påskfirandet - den kusliga bakgrunden
Långfredag.... Dagen då man ska fira hur "Guds son" offrades och torterades ihjäl för 2000 år sedan. Många vet dock inte bakgrun...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
-
Av någon märklig anledning kom jag att tänka på Kjell Höglunds (ganska så otäcka) sång ”De refuserades salong” när jag tvingade mig igen...
-
Den här sången sjöng vi i "lekskolan" (en variant av förskola ) när jag fem-sex år. Det är en av de barnvisor som jag minns bäst...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar