söndag 27 augusti 2017

Murphys lag

Ju äldre jag blir ju mer känslig har jag blivit för ljud. Speciellt ljud med låg frekvens som tränger igenom, som från vissa ventilationssystem.

Förmodligen fanns det lika mycket såna ljud när jag var säg 20- 30 år men då tänkte jag tydligen inte på det.

Från och med början av denna sommar har jag blivit nästan hysterisk på natten av ett dovt ljud som kommer från fönstret i vardagsrummet, där jag har sängen. Eftersom jag har en etta är det nästan det enda konventionellt rimliga stället att ha en säng. Alternativen vore köket eller tamburen, vid ytterdörren.

Jag kan inte mycket om ventilation, men det verkar som om det är ljud från ett externt ventilationssystem, typ, och det tenderar att vara värre på sommaren. Kanske är det ett sätt att motarbeta värme i hus när solen ligger på. Eller nåt.

De "inre" ventilerna låter inte alls så extremt.

Dessutom kan man ibland från fönstret höra diverse ventilationsliknande ljud som kommer mycket längre bortifrån. Hovsjö är omgivet av ett industriområde, och det hörs, om man är känslig.

Så inatt hade jag fått nog. Ett dovt ljud på låg frekvens är ett bra sätt ett förhindra sömn för mig. Så plötsligt stod jag inte ut, och tänkte att jag borde flytta sängen i alla fall.

Det är en ganska tung säng, och den går inte att bara dra över golvet, för den är bredare än dörröppningen.  Man måste vända på den och i ett visst moment lyfta på den. Och jag har numera en känslig rygg och får mycket lätt ryggskott.

Men jag gjorde det i alla fall, och - peppar, peppar - verkar klarat mig från ryggskott. Ljudet hade hållt på i flera veckor nu, så jag tänkte att jag åndå måste göra det.

Så jag ställde den i tamburen. Inte i köket - för där finns en kran som till och från droppar, och jag tänkte att jag kanske skulle störas av denna. Det är mycket opraktiskt att ha en säng i tamburen, vad ska de som ev. ringer på tänka om jag öppnar och det står en säng alldeles innanför dörren? Om inte annat så kan ju Jehovas Vittnen få för sig att jag är konstig,,,,'

Så idag, när jag vaknat,  upptäcker jag att den dova ljudet är helt borta, Det brukar ju bli bättre när sommaren är slut och gränsen kanske ligger just nu. Ska jag flytta tillbaks sängen nu, med risk för ryggskott, och riskera  att ljudet kommit tillbaks i kväll? Nej, det är nog bättre att låta det vara några dagar och se om det kommer tillbaka.

Förmodligen blir man extra känslig för sådant om man bor ensam. Det är nog mest då som man nojar in för konstiga ljud, om man bodde flera skulle man nog lättare kunna strunta i det.

Men, som sagt, så fort jag flyttade sängen försvann ljudet. Murphy is alive and well. Kan man kanske säga.

Inga kommentarer: