Som jag tidigare skrivit - 1999 köpte jag en TV med inbyggd video. Jag började spela in musikvideos från MTV och ZTV, och kom efter ett tag upp till ganska många.
Nu gick TV:n sönder ca 2005, och idag är det inte så lätt att få tag i videospelare. Jag har ett antal videoband kvar men jag vet inte om några av dessa är banden med musikvideos.
Men en del av dem kommer jag aldrig att glömma. Det var några som gick rakt in i mig. En av dessa är denna sång av Lene Marlin.
Det är en sång om ansvar och skuld. Och om skuldkänslor, och minnen.
Och mot slutet kan man ana att skulden kommer att finnas kvar även efter att ingen längre minns något. Då ser sångens skyldige huvudperson denna text - istället för tidsangivelserna på den järnvägsstation han befinner sig i.
"Take hold now.
The future will not remember.
The past does not forget".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En paradox
Tillvaron är just nu full av paradoxer. Nu har exempelvis en lag som är klart antifeministisk, röstats igenom, och de enda som röstar emot d...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
-
Långfredag.... Dagen då man ska fira hur "Guds son" offrades och torterades ihjäl för 2000 år sedan. Många vet dock inte bakgrun...
-
Jag är absolut för transsexuellas rättigheter, men det nya lagförslaget är ogenomtänkt, och riskerar att leda till stora problem. Här är et...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar