Måndagen den 1 april 1968. Alltså idag för femtio år sedan. Jag var tretton år och gick i femte klass.
Jag var extremt medveten om aprilskämten, och dess existens. Hela den dagen brukade jag vara på min vakt, och dessutom fundera ut något sätt att lura någon annan
Detta har försvunnit genom åren. Idag blev jag för några timmar sedan lurad av ett ganska uppenbart skämt på Facebook.
Något liknande skulle nog inte kunnat hända 1968.
Men jag var också medveten om andra saker än aprilskämt. En sådan sak var kriget i Vietnam.
Det hade jag varit sedan den 21 december 1964 (ja, jag har ett bra minne, men just det datumet har jag letat fram i ett tidningsarkiv). (Ja, jag var då nio år, på gränsen till tio!)
Jag brukade köpa Ny Dag, som då ännu var en dagstidning. Jag var fascinerad, men tänkte att det var nog kommunistpropaganda. Det var väl det som lockade mig – att ta del av ett perspektiv som var helt annorlunda.
I det numret fanns ett refererat av en tidning i USA, New York Herald Tribune. Där fanns en artikel om Vietnam.
Jag hade nog fattat Vietnamkriget som att det kommunistiska Nordvietnam invaderat Sydvietnam, som försvarades av USA.
Men så plötsligt fick jag klart för mig att det var något helt annat. Det fanns en gerilla som i USA kallades Vietcong (den hette egentligen FNL, uttytt Nationella Befrielsefronten) som i stort sett behärskade hela landsbygden. Det gjorde den för att den hade böndernas stöd.
Den regering som USA stödde var en militärdiktatur, som försökte krossa denna bondearmé.
Det finns vissa dagar som bränt sig in i medvetandet som dagar där hela ens världsbild förändrades. Denna dag var en av den..
Hela min syn på USA, kalla kriget, ”kommunism”, och västerländsk ”demokrati” kom i gungni9ng.
Åren gick och USA:s krigsföring mot bondearmén i Sydvietnam blev mer och mer brutal. Massiva bombningar, massavrättningar, tortyr.
Och presidenten i USA under dessa år hette Lyndon B Johnson (ibland förkortat LBJ). Jag hatade honom. Det var jag inte ensam om. I USA ropade demonstranter ”LBJ. LBJ, how many kids did you kill today?”.
1968 var det presidentval i USA. Nästan alla tog för givet att Johnson som sittande president skulle vinna . Trots att USA sedan slutet av januari detta år hade drabbats av avgörande militära bakslag i Vietnam.
Så tillbaks till den 1 april 1968. På en rast kommer en tjej som hette Anna-Kari, som gick i min klass, fram till mig. Hon berättar att hon varit hemma (hon bodde endast ett stenkast från skolan) och hört på nyheterna att Johnson hade dragit sig ur presidentvalet
Jag tror att alla i klassen åtminstone på något sätt visste vad jag tyckte om USA och Johnson. Vi hade haft ”aktuell timme” i klassen under flera år och då brukade jag berätta om USA:s senaste brott i Vietnam.
Och denna dag var det alltså - första april.
Jag skrattade och sa något i stil med ”snälla du, jag VET vilken dag det är idag”.
Men hon tittade allvarligt på mig ock sa att, nej, det är inte ett aprilskämt, hon HADE hört det på radio
Jag trodde henne.
Egentligen borde jag trott henne från början. Att få mig att för en sekund tro något som gjorde mig så glad och sedan säga ”april, april” hade varit direkt elakt. Och en sak man direkt och entydigt kunde säga om Anna-Kari – elak var hon inte.
Så det blev en glädjedag.
Och då kunde jag förstås inte veta att vid presidentvalet i november 1968 skulle Richard Nixon bli president – och han var (om möjligt) ännu värre.
Och han fortsatte kriget i Vietnam ända tills han tvingades avgå i augusti 1974.
Först den 29 april 1975 lämnade den siste USA-soldaten Vietnam. Den 30 april samma år gick FNL in i Saigon.
-----------------------------------------------------------------------------
TILLÄGG 2 APRIL
Jag kanske inte var så ensam som jag tänkte. Ser på SvD:s ledare från 2 april 1968 och där står det att många nog kan ha tagit det som ett aprilskämt. Men, påpekar man, det gäller Sverige, inte USA. För den tidsskillnad som finns mellan länderna gör att nyheten där publicerades den 31 mars.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar