... har varit sovjetisk agent. Själv säger han att han gjorde det för att avslöja KGB.
Han kan ha rätt i detta. Under dessa år var han maoist, och om hans värld inte var helt osammanhängande (vilket i och för sig inte helt kan uteslutas) ter det sig orimligt att han samtidigt satsade på en karriär som Sovjetspion.
Jag är måttligt intresserad av om Guillou var Sovjetagent eller inte. Min väsentliga kritik mot honom är att han under åratal åtminstone objektivt sett varit "agent" för förövare och andra krafter som velat förneka barns och vuxna överlevares berättelser om övergrepp.
Men han verkar ha tonat ned just den delen av sin skriftställning efter Antonsson/Marklund-affären, man kan ju hoppas att det fortsätter så.
Under många år handlade annars kanske var tredje Guillou-krönika i Aftonbladet om hur han anser att barn och kvinnor ljuger och varför traumatiska minnen aldrig kan trängas bort.
Detta är och förblir Guillous stora synd - hans lilla tidsfördriv med KGB-agenter 1967-72 kan nog närmast ses som en fotnot.
söndag 25 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En paradox
Tillvaron är just nu full av paradoxer. Nu har exempelvis en lag som är klart antifeministisk, röstats igenom, och de enda som röstar emot d...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
-
Långfredag.... Dagen då man ska fira hur "Guds son" offrades och torterades ihjäl för 2000 år sedan. Många vet dock inte bakgrun...
-
Jag är absolut för transsexuellas rättigheter, men det nya lagförslaget är ogenomtänkt, och riskerar att leda till stora problem. Här är et...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar