lördag 14 september 2013

Teosofi och plasmakosmologi - en udda kombination?

Finns det något som förenar teosofi och plasmakosmologi? Frågan kan verka konstig. Det är förstås mil mellan Madame Blavatsky och Hannes Alfvén. Hela tanken ter ju sig absurd.

Men vid närmare eftertanke finns det en gemensam grund i deras syn på universum. Båda ser detta som oändligt i tid och rum,  Det kan inte verka så mycket till gemensam grund - men nu har en  teosofisk teoretiker publicerat sina åsikter om Big Bang-teorin. Dessa kan läsas här.

Texten är skriven av en viss David Pratt. Jag har inte hört talas om honom förut, men han har en ambitiös webbsida om teosofisk teori. Om han är med i någon organisation, och i så fall vilken, går inte att avgöra - så vitt jag kan se - men han verkar ligga närmare Pasadena än Adyar. (Kanske Tidlösa kan upplysa oss om hur det ligger till?)

Hans text ger ett kunnigt intryck, och han för fram en kritk av Big Bang-teorin som hämtar sina argument från kända vetenskapliga Big Bang-kritiker, som Fred Hoyle, Halton Arp och Eric J Lerner. Han redogör för de olika alternativen till Big Bang-teorin, men verkar vara mest positiv till plasmakosmologin. 

Han har noterat de likheter som finns mellan denna och teosofin. och han kommer fram till att de båda systemen leder till en likartad lkritik av Big Bang. Han godtar även synen på plasmats centrala roll i universum och försöker infoga denna i en teosofisk modelll. 

Men det visar sig snart att han egentligen står närmare den pseudovetenskapliga varianten av plasmakosmologi - den som brukar kallas för "The Electric universe". Det är egentligen inte så konstigt - deras syn på solens och stjärnornas natur har åtminstone ytligt en del gemensamt med ett gammalt hugskott från Madame Blavatsky. Hon lade fram idén att solen egentligen inte är varm - den skapar värrme, men dess kärna är inte varmare än låt oss säga jorden

Så långt går inte de velikovskianska teoretikerna bakom "Electric universe", men de menar att solens värme inte beror på några inre processer, och de menar också att solens kärna är mycket svalare än dess yta. Det måste Pratt tycka verka lovande. Han menar att de är inne på rätt väg, men att de inte dragit de riktiga slutsatserna.

Blavatskys idé verkar annars ha ignorerats av Adyar, men i Pasadena tycks den leva kvar.

En annan likhet med "Electric universe" är  Pratts kritik mot relativitetsteorin

Den är en ganska sinnnrik sundaförnuftskritik. Förresten, sinnrik bör jag inte säga, för den liknar på många sätt min egen ihoptotade hemmafilosofiska kritik. Med andra ord krävs det nog inte att man ska vara något större ljushuvud för att komma på den.

Han påpekar att hela  idén om att rummet kröks i sig själv förutsätter existensen av en fjärde rumsdimension och tillägger, helt riktigt, att det inte finns skymten av belägg för att någon sådan existerar. Jag säger "helt riktigt" mest för att jag själv har skrivit något liknande, och då måste jag ju tycka att det är riktigt....

Det är lite förvånande att se teosofer dra ut som det "sunda förnuftets" försvarare, men det är klart - hur mycket Blavatskys lära än strider mot vad som brukar kallas sunt förnuft slår relativitetsteorin den med många hästlängder.

Att teosofer inte uppskattar Big Bang är inte så konstigt. Deras syn på en evig kosmisk evolution styrd av andliga krafter är inte förenlig med Big Bang-teorins pessimistiska katastrofscenarior. Här kan man också se vad som kan förena en teosof som Pratt  med en marxist som Eric J Lerner. Teosofin och marxismen förenas av en evolutionär optimism - både människan och naturen förverkligar sig själv genom utveckling, som kan lida tillfälliga nederlag men som ändå kommer att fortsätta. 

I motsats till den moderna kosmologin som verkar avspegla ångesten i kapitalismens dödskamp. För att nu låta som en rikitigt tvättäkta marxist.... 

4 kommentarer:

Tidlösa sa...

Har aldrig hört talas om killen, men hans hemsida verkar intressant! Han länkar förresten till något som heter SKEPCOP, som också verkar vara det.

Tyvärr är min lista över självstudier oerhört omfattande, men med lite tur kan jag ta tag i detta material ungefär i mitten av nästa ras-cykel...

Apropå Big Bang, så undrar jag varför man inte infogar denna kosmologi i det teosofiska scenariot? Det finns ju en cyklisk version av Big Bang, och om man tror på reinkarnation så är ju en eventuell evig expansion av universum inget problem heller. Själarna byter helt enkelt universum när det bli dags...

Fast om man stenhårt håller fast vid varenda ord i Blavatskys skrifter, vilket Pasadena verkar vilja göra, så kanske man måste motbevisa Big Bang, Einstein, etc.

Erik Rodenborg sa...

Tidlösa

"Fast om man stenhårt håller fast vid varenda ord i Blavatskys skrifter, vilket Pasadena verkar vilja göra, så kanske man måste motbevisa Big Bang, Einstein, etc."

Det finns en konstig sak här. I en av verserna i Dzyans bok, som inleder "The Secret doctrine", talas det faktiskt om en expansion.
‘The mother [space] swells, expanding from within without like the bud of the lotus’ (Stanza 3:1)

Detta ägnar sedan Blavatsky ett visst utrymme åt att förklara bort.

På samma sätt kan Stanza 1:2 (om universums ursprung) lätt kunna tolkas einsteinskt
"Time was not, for it lay asleep in the infinite bosom of duration.".

Även här ägnar Blavatsky ett antal rader åt att försöka förklara bort det så att det mer liknar tänkandet i det 1800-tal då hon levde.

Det skulle vara lätt för en teosof att hävda att dessa ställen är "mästarnas ord" om Big Bang: alltså om att tid och rum skapades och sedan följdes av en expansion. Men i så fall måste de medge att Blavatsky misstolkade dessa, och så djärva vågar de inte vara.

Tidlösa sa...

Aha! Intressant! Men i så fall kan Dzyans bok inte vara ett påhitt av tanten själv, utan en text hon faktiskt hittat någonstans?!

Jag har inte Scholems bok om judisk mystik framför mig i skrivande stund, men säger inte han i en fotnot att Dzyans bok kan vara en parafras av en äldre kabbalistisk text? Det är i så fall också intressant, eftersom Scholem uppenbarligen inte gillade Blavatsky. Ändå hävdar han inte att hon förfalskat allting.

Det finns förresten både kabbalister och anti-kabbalister som hävdar att Big Bang, expansionen och t.o.m. universums ålder (16 miljarder år) kommer från kabbalan!

Så ja, Blavatsky kanske faktiskt hittade en kabbalistisk text och valde att tolka den på ett mer "acceptabelt" sätt...

Mystiken tätnar. Igen!

Erik Rodenborg sa...

Tidlösa

I sin helhet kan knappast Dzyans bok vara kabbalistisk, med tanke på bland annat ganska så 1800-talsmässiga rasteorier i den. Men en del fragment är kanske hämtade från kabbalistiska skrifter, vad vet jag.

Vad gäller religiösa texter som tolkats som att de handlar om Big Bang kan man ju se på Koranen, sura 51:47: "Vi har byggt världsalltet och gett det en fast struktur, och förvisso är det Vi som utvidgar det"...

En fundamentalist som omvärderat Josua

Josuas bok är förmodligen den otäckaste boken i Bibeln. I den beskrivs hur Gud leder israeliterna i ett fälttåg med syftet att utrota den ka...